Som jag skrev i går söker vi en redaktör till TS, en new me eller kanske mini me? Det är i alla fall en person som kommer arbeta med det jag jobbade med innan jag blev chef. Och det känns helt sjukt när jag läser ansökningarna.
Jag måste baka en tårta till stephan eller nåt. Jisses. ALLA har läst spännande utbildningar, blivit publicerade i stora tidningar och haft coola praktiker. Jag sitter med öppen mun och blir imponerad gång på gång.
Vem var jag när jag började inom koncernen? En nobody på många sätt. Jag hade fel utbildning, inte hälften så coola jobberfarenheter bakom mig och kunde definitivt inte skryta med att ha blivit publicerad i alla resetidningar. Ändå anställde Stephan mig. På stört. Vi träffades inte ens. Inte för att jag är en katastrof, tvärtemot, jag är faktiskt riktigt duktig ibland. Men hur sjutton kunde han veta det?
"Ibland måste man ha tur" brukar mamma säga. Och ja, jag instämmer. Ibland har man faktiskt tur.
torsdag, juni 28, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag läser ju din chefs blogg och har för länge sedan insett att han är något så unikt som en person som tänker utanför boxen. Och du har hjärna och hjärta. Det får man inte få "coola utbildningar"...
Känner dock igen din känsla. Mina kollegor inom APG är ju välutbildade inom planning och har jobbat inom reklam hur länge som helst. Själv har jag ramlat in på ett bananskal och visserligen har jag en gedigen beteendevetenskaparutbildning men för övrigt är det lite "vafanhände"?
Skicka en kommentar