Hutongernas hus får nytt liv

I New York Times kan man läsa om hur utvalda hutonger restaureras och blir hem åt rika kineser eller västlänningar. I denna artikel träffar vi ett engelskt par som låtit restaurera ett hus till lyxigare än lyxigast. En paradox då detta ofta är hem åt fattiga som ärvts i generationer. Oh well, roligt att inte alla rivs i alla fall. Läs artikeln och se bilderna här

Planering

När man reser till en stad är det enkelt att förbereda sig lite för mycket. Man prickar in hundra sevärdheter man ska se och får sen springa mellan ställena. Mitt råd är att planera in en promenaddag och ta er tid att bara promenera runt. Ni behöver inte ens ha en speciell rutt, utan hoppa av nånstans i Shichahai och bara strosa. Upplev själva staden också.

Läsarmejl

Jag fick ett mejl med frågor om Beijing, och en fråga var hur det luktade i Beijing. Jag svarade avgaser och fick svaret att jag inte behövde vara otrevlig. Det var jag inte, jag var bara ärlig.

Foton

Jag har råutrensning hemma. Vi bor nämligen på 100 kvm och insåg hur patetiskt det är att vi vill flytta till större. När man är 24 ska banne mig 100 kvm räcka. Jag är råmaterialist. Jag kan inte slänga någonting. Allting kan förknippas med en känsla eller ett minne. Men nu är det slut på det. Kasse efter kasse fylls och åker till second hand.

Mitt i allt hittar jag foton från Beijing. Jag har glömt att sätta in dem i album. Jag bestämmer mig för att titta igenom dem och inser snart att det är hundratals bilder. Åter minns jag kinesiska murens dramatiska böljning över bergen. Dongue Miaos tystnad mitt i en pulserande storstad. Chongwenmens vågdans mellan att vara supermodern storstad och vacker hutongstad. Houhais gråa färg som aldrig förr varit så vacker. Alla intryck återvänder med dofter, färger och rörelser. Bara tre månader kvar tills jag återvänder.

Tebedrägeriet

Har varnat för det här förut, men har sett att så många råkar ut för det att jag skriver en extra varning.

Det finns en vanlig te-scam som ofta utförs på ensamma turister.

Du befinner dig vid en populär sevärdhet. En kines (ofta ung tjej) som kan perfekt engelska börjar prata med dig. Ofta berättar de att de kommer från Shanghai eller Hong Kong. Efter en stund frågar de om du vill följa med och dricka te. Ja tack, säger du och tar för givet att det så klart är gratis. De tar med dig till en fancy salong där du får provsmaka teer och får prover. Men när ni ska gå kommer notan, som ofta hamnar på mer än 1000 spänn.

Men jag vill även tillägga: bli inte för misstänksamma. Jar har druckit te säkert med tio kineser utan att bli lurad. Varför jag inte blir lurad? Jag frågar vad allting kostar. Varenda kopp, liten tepåse etc - vad kostar den?. Kostar något mer än en tjugolapp så säger jag att jag tyvärr inte har plånboken på mig och ger tillbaka den till servitrisen. Det har aldrig varit något problem, och det behöver inte vara det för er heller.

Använd common sense. Om en person hade frågat i Sverige om ni ville provdricka fint kaffe, hade ni då inte frågat vad det kostade? Gör samma sak i Kina - fråga.

Vinterresa till Peking

Åh vad jag hade velat åka till Peking nu i januari. Visst, det är svinkallt, men samtidigt är det fantastiskt. En av anledningarna jag gillar det så mycket är att man får många sevärdheter för sig själv. Jag avskyr att trängas med mycket turister när man försöker ta in något vackert. Ett exempel är Sommarpalatset. När vi gick igenom den eviga paviljongen i vintras var vi ensamma. Ingen annan var i den, endast ett par kineser stod bredvid och tittade på sjön. Jämför med denna bild. Huh.

Priser

Många prisfrågor just nu så här kommer en liten sammanställning. Dock kan priserna skifta ganska mycket, beroende på budget och lyx. Jag är en budgetmänniska, så det går igenom priserna.

Transport
Taxi: De första tre kilometerna kostar 10 kr, därefter 1-2 kr/km
Buss: 1 kr
Tunnelbana: 3 kr

Boende:
Hostel: Allt från 20 kr.
Hotell: Priserna skiftar ganska mycket, men för 400-500 kr får ni ett riktigt juste dubbelrum.

Mat:
På gatan eller matsalar: 5-10 kr per rätt
På vanliga kinesiska kvarterskrogar (bäst mat enligt mig): cirka 20 kr för mat och dryck.
Lyxrestauranger: Från 70 kr per rätt upptill 1000-tals kronor.

Inträde:
Titta här! OBS! Priserna avser inträden på vintern. På sommaren är det på många ställen dyrare.

Shopping:
Titta här!

Något jag glömt?

Alla kineser

I Beijing tänker man sällan på hur många som faktiskt lever i den enorma staden, förutom vid ett tillfälle, när det gäller personal. I butikerna finns fler anställda än kunder, på restaurangen tar det en sekund tills någon står vid ens bord, på gatan finns mängder av gatusopare och på hotell är städerskorna så många att man aldrig känner igen någon.

Jag kan inte låta bli att undra vad det beror på. Är minimilönen så låg? Hur man har man råd egentligen? Finns det Soc på samma sätt som i Sverige eller är gatusoparen någon som i Sverige skulle ha varit sjukskriven?

Nog för att jag gillar Kina, men ibland funderar jag över människor välfärd i det stora landet. För att inte prata om landsbygdens befolkning, hur står det till där egentligen?

Frågorna är många, svaren luddiga. En dag ska jag lära mig allt.

Att komma hem

Måste först och främst tacka Sara för tipset om fiskdamm till kalaset. Superb idé. Jag smet in på Systrarna Greene på lunchen och små leksaker och choklad som de ska få. tack tack tack!

Ibland sitter jag och tänker på vad jag ska skriva om och märkligt nog är det alltid samma sak som poppar upp i huvudet. Att komma till Beijing. Inte att komma till flygplatsen eller hotellet, utan taxituren till stan. Jag vet inte varför den är så speciell för mig, det enda man ser är grå betong och nybyggen. Ändå är det så speciellt varje gång. Jag började lipa förra gången för att jag blir så berörd av sträckan. Det är en märklig känsla, en blandning av att jag känner mig hemma trots att jag aldrig bott där och en fascination för en så växande och stor stad. Trots att många tycker att Beijing är som vilken annan asiatisk storstad som helst, så är den för mig magisk. Gatorna, människorna, husen, stämningen - allt skapar harmoni.

Ändå vill jag suga på karamellen. För ett halvår sedan fick jag erbjudande om ett ganska bra jobb i Beijing. Men jag vill inte flytta dit, inte än i alla fall. Jag vill fortsätta längta och drömma om den bästa staden i världen. För trots att mina besök bara sker en gång om året tänker jag på Beijing varje dag. Jag längtar, planerar och skriver. Och än vill jag inte förlora den känslan.

Cykelförslag

Om ni ska vara i Beijing under en kort period och vill få ut så mycket som möjligt av besöket, är ett tips att hyra en cykel. Då menar jag inte att ni ska ge er ut på cykel på Beijings avenyer utan hålla er till områden som faktiskt är allra bäst för cykel. I många områden är vägarna för små för att taxis ska komma fram och om man promenerar tröttnar man kanske snart på att gå. Shichahai är ett område som är perfekt för att cykla i. Området är stort och innehåller många sevärdheter, kända som okända.

Att hyra en cykel kostar cirka 30 kr om dagen och kan fixas överallt, lättast är att fixa det via hotell eller hostel. Men du, glöm inte hjälmen.

Beijing får ny flygplats!

Läs mer här!

Nyår

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om vårt nyår firas i Beijing. Nu har jag äntligen fått svaret av trevlige Andreas!

"Njae, inte direkt firade. Däremot var det kommersiellt uppmärksammat. Det var mycket presenter som försäljarna tyckte att man skulle köpa till sina vänner och familj för att fira det nya året, men om kineserna själva gör så vet jag inte"

Barnhem eller hemlösa barn?

Okej, jag har en fråga till er. Jag får ju några kronor varje gång någon klickan på min Travelstart-reklam och jag har hela tiden haft målet att skänka pengarna som kommer in till ett kinesiskt barnhem. Jag är definitivt ingen stor bloggare och kommer definitivt inte upp i de där summorna som t.ex. Lassbo kommer upp i, men jag tänkte lägga till lite så det blir några tusenlappar.

Men nu har jag ändrat mig. Istället ska jag köpa en Gucci-väska! Ha ha, nej skämt åsido.

Jag har skrivit förut om hur illa berörd jag är av barns och handikappades situation i Kina. Jag ska inte vara totalsvart i mitt utlåtande, fler och fler hem byggs för handikappade och färre barn överges. Men de finns fortfarande och jag blir så illa berörd när jag ser den 80-åriga mannen och den 3-åriga flickan som bor under en bro i Qianmen. Jag har sett dem i två år. Han ligger på sina knän och ber, medan flickan tar emot pengar. Smutsig, kall och undernärd. Detta skrev jag om dem i november förra året:

Under bron mellan Himmelska fridens torg och Qianmen sitter en liten flicka som är tre år med en man som är i 80-års-åldern. Kanske är det hennes farfar, kanske är han bara en vänlig själ som hittat henne slängd i soporna. Mannen sitter på knän med flätade fingrar, i bedjan, "snälla bara någon krona, flickan måste äta". Flickan springer efter kineserna, drar dem i byxorna, och de puttar lojt undan henne. En hemlös liten flicka är vardag, men inte för mig.
Jag och mamma tömmer våra fickor och mamma klappar flickan på kinden. Hon är smutsig, och kall, och blicken är inte alls som den jag ser hos mina syskonbarn. Den är desperat, men ändå vuxen. Hon ser rädd ut.
Vi går ofta förbi dem. Mannen sitter ibland hukad i hostattacker och gult slem rinner nedför hans haka. Jag vet inte vad jag ska göra. Klumpen i hasen har aldrig varit större och när jag kommer hem på kvällen gråter jag länge inne på toaletten. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte kidnappa barnet. Om jag ber att få adoptera det får jag adoptera ett annat, ett på barnhem.
Om något år kommer mannen vara död. Vad som kommer hända då med den lilla flickan vet vi inte. Kanske träffar hon en annan god samarit som tar henne under sitt beskydd. Kanske hamnar hon på barnhem där hon binds fast i en säng och får ligga ner under hela sin uppväxt. Kanske säljs hon på svarta marknaden till Japan där svarta marknaden med unga små flickor är stor. Chansen att hon ska bli räddad och få leva ett bra liv är så liten.

Jag träffade dem i januari igen. Mannen var sjukare. Denna gång var det blod som rann längs med hakan.

Jag vet att det långsiktigt hjälper att skänka pengar till barnhem, och det gör jag varje månad, men de här pengarna hade jag verkligen velat använda till att lätta några stackares lidande, bara för några dagar.

Är det okej för er om jag istället ger de här tusenlapparna till hemlösa?

segregation

Beijing är att åka taxi. Att se betong segla förbi i en deprimerad grå färg för att senare rycka till av ett tempel som i rött, guld och grönt skär av den skarpa stadsbilden. Världens vackraste huvudstad är ful. Stadsmuren, hutongerna och templena rivs och ger plats för den nya generationen som tröttnat på att bo i mögliga hus från 1600-talet. "Fantastiskt, vilken dröm, vad vackert" ropar vi västlänningar när vi ser hutongerna från 1400-talet i Shichahai. Med en romantisk exotism skådar vi de gamla husen, ett kulturarv som gör våra ögon tårfyllda. De som bor i husen har också tårfyllda ögon. Husen har dålig isolation och på vintern fryser de så mycket att det inte finns någon mening att vistas inomhus. Husen har inga avlopp och kineserna söker sig till de toaletter man byggt till turister i området. Turister själva undviker toaletterna. Ohygienska säger vi och rynkar på näsan. När vi ser grävskopan skyffla bort husen i hutongerna och ser hur de boende flyttas ut i höghus ropar vi Nej. Kinesen ropar inte nej. Han får värme, vatten och avlopp. Han slipper frysa på vintern.

Jag vet att jag kan vara otroligt romantiserande när jag beskriver hutongerna, något jag fått kritik för och något jag kritiserar mig själv för.

Jag gillar inte vad man gör med staden som en gång kallades för världens vackraste huvudstad, men jag förstår det. Hur många här vill flytta till ett skjul? Någon?

Min dröm hade varit att man istället för att riva de vackra återstående hutongerna restaurerade istället. Tänk själva om det funnits bostadsområden kvar i en svensk stad som härstammade från 1400-1700-talet. Vilken kulturskatt!

---

Kära kommunistiska partiet!
Jag vet att ni har lite hatkärlek till mig. Å ena sidan hatade ju faktiskt er ärkeledare Mao utlänningar, å andra sidan så vill ni ju ha fler turister till staden och jag tycker att jag gör rätt bra reklam för ert fina land.
Och jag snackar nästan aldrig skit om kommunism, och är ganska tolerant. Dessutom handlar jag bara kinesiska märken när jag är i Beijing så jag stödjer faktiskt er inhemska produktion!
jag tror att ni kommer vinna massor på att restaurera istället för att riva och bygga nytt.
Vi i väst är ju inte perfekta och har gjort en hel del av de misstag ni håller på att göra nu. Genom att bygga förorter dit fattiga från hutongerna flyttas skapar ni ju bostadssegregation, något som här i Sverige lett till att idiot-sverigedemokraterna kunnat ta makten.
jag vill inte att ni ska gå samma väg. Jag vill att det ska gå bra för Kina. Så ta en titt på vad vi i väst gått igenom så kommer ni snart se vad som är värt att satsas på. Annars kommer här en snabbguide:
Bostadssegregation: dåligt
demokrati: bra (ni slipper lägga ner så mkt tid på viktiga beslut, folket fixar det åt er!)
Jämställdhet: bra
dödsstraff: dåligt
yttrandefrihet: bra

Ja, det var allt jag hade. Jag kommer i mars igen, hoppas att ni tänkt igenom mina förslag tills dess så jag slipper se min favoritstad förfulas ännu mer!

ha det bra!

Toaletter

En grym grej med att vara västlänning och relativt välklädd är att man kan smita in på alla exklusiva hotell. Ingen ifrågasätter att man skulle bo där. Jag brukar utnyttja tiden till att gå på toaletten men även för att få se lyxen. Jag är inte precis tät och har inte råd att bo femstjärnigt när jag reser. Men jag gillar det, det kan jag erkänna. Min dröm är att en dag få bo i en av de enormt lyxiga sviterna på Beijing hotel. Beijing hotel byggdes 1900 och flera kändisar har bott där och bor där på sina besök. Sviterna är inredda med inspiration från Förbjudna staden och från balkongen ser man, surprise surprise, Förbjudna staden.

Hmm... undrar om jag någon gång kommer att få bo sådär lyxigt som jag drömmer om.

Ny linje!

Vet inte om alla hört det, men en ny tunnelbanelinje byggs just nu i Beijing. Den kommer att vara klar 2007 och jag hoppas verkligen att den är klar till mars när jag åker dit. Har hört desto fler som säger det motsatta. Linjen kommer att komplettera resten av tunnelbanan superbt bra. Den går från norr till söder och stannar bland annat vid Lamatemplet, Dongdan och Himmelens tempel.

Jag är otroligt pro-tunnelbana i Beijing. Trafiken är hemskt och det behövs verkligen något som lättar alla avgaser. Sen är det en egogrej också. Tunnelbanan är så snabb och effektiv. Jag gillar tunnelbanan helt enkelt.

Gud vad jag längtar till Beijing. I dag är verkligen en sådan dag då jag vill säga bye bye till Sverige och ta första bästa flyg till Kina.

Jag vill äta kinesisk mat (nej kinarestauranger i Sverige är inte detsamma för mig), promenera i en trevlig park och sitta vid någon av Shichahais sjöar och läsa. Varför bokade jag nästa resa i mars? Det är ju evigheter dit! Varför tog jag inte en oktoberresa? Visst ja, semester var det ja.

Jag saknar storstadspulsen som ändå är harmonisk. Jag och Gustav lurar oss själva jämt och ständigt och pratar om att när vi blir lite äldre ska vi bo i ett fint litet hus på stranden. Ändå mår vi som bäst när vi går på stan med en latte i handen. I Beijing trivs vi bättre än någonsin när vi promenerar längs med knökfulla gator och kan ta tunnelbanan 500 meter bort vilket tar tio minuter med taxi. Vi är i vårt esse.

Kinesisk etikett

Ibland tycker jag att man missar en mycket viktigt del av Kina när man läser om den: nämligen vett och etikett. När jag läser en del västerlänningars bloggar om Kina slås jag av hur mycket de fördömer Kina som ohyffsade som inte följer den etikett vi har. Men vad man glömmer är att kinesernas faktiskt också har en sträng vett och etikett som vi västerlänningar knappast följer. Jag har bestämt mig för att börja skriva lite om de regler jag känner till (kineserna har så stor etikettkod att jag verkligen inte kan allt), så att vi kan bete oss bra i Kina. För allting handlar inte om att de ska göra resan trevlig för oss, eller hur? Det handlar även om att kineser ska tycka att det är okej att vi reser dit och att de känner att vi respekterar dem. Anledningen att Mao kunde ta över och fick sådan makt som han fick bottnar faktiskt i hur vi utlänningar betedde oss i Kina, som svin. Och vi vill inte se ännu en Mao va? Vi vill hellre se demokrati i underbara Kina va?

1. När du diskuterar politik är det viktigt att inte säga "Ni har fel, vi har rätt". Det finns ingen mening med att diskutera hur dum i huvudet Mao var eller hur mycket ni fördömer kommunistpartiet. Mao och kommunistpartiet är fortfarande väldigt omtyckta av kineser.
Istället: diskutera vad ni finner så bra med ert hemland. Diskutera varför demokrati är det bästa som finns och yttrandefrihet.
Man behöver inte skitsnacka för att få något att verka bra.
2. Om ni blir utbjudna på middag av en kines så erbjud er att betala notan en gång men inte mer. Skjut inte till pengar om han inte vill ha det.
3. Många som åker till Kina slås av hur oartiga många kineser är. Ofta kan folk sitta och halvsova på varuhus och skiter totalt i att du är i affären och en servitris kan spela spel på mobilen medan hon tar din beställning. Men det är viktigt att vara artig! Att "mista ansiktet" är det värsta en kines kan behöva gå igenom. Skrik eller skäll aldrig offentligt. Är du arg på en kines så ställ dig nånstans där inte andra kineser ser på. Vi västerlänningar kan inte ens förstå hur förnedrande detta är för en kines. Tyvärr ser man det hända alltför ofta.

Nu blir det kaffe. Ska skriva mer om etikett senare!

Varför jag åker till Beijing

Jag får ganska ofta frågan om varför jag åker till Beijing. Nu tänkte jag faktiskt svara på det.


Om ni vill veta varför jag åker till Beijing så finns det flera skäl:
* Jag gillar att resa.
* Jag älskar Beijings hutongområde och vill se mer av det.
* jag gillar att hälsa på vännerna där.
* fantastiskt bra mat!
* underbara sevärdheter.
* en atmosfär och ett gatuliv som inte finns här.
* Och givetvis shopping. Jag gillar Beijings shopping, den är roligare än Ullared.

Varför gillar ni Beijing, ni som varit där, som precis som jag återkommer år efter år?

Cyklisternas paradis: Beijing