fredag, december 21, 2007

It must have been love, but it's over now...

Yes, nu är det definitivt slut. Utan återvändo. Ett beslut jag tänkt på i säkert ett halvår.

Nu slutar jag skriva på den här bloggen. Jag känner mig ganska klar med Beijing. Varje gång jag tänkt skriva något har jag googlat och hittat det på min egen blogg. Under 2008 planerar jag inte att åka dit och därmed kommer ingen ny inspiration.

Jag har fått så många mejl de senaste månaderna, och kommentarer för den delen, om hur trist min blogg är, hur egocentrerad den är och när ska jag börja skriva om Beijing igen egentligen?

Well, this is the end. Jag vill inte begränsas av en stad. Jag vill skriva om mitt liv, mitt jobb, resor, resebranschen, musik, filmer - ja allt. Älskade Beijing representerar inte allt det där.

Bloggen kommer ligga kvar, som en hemsida med all Kinainfo. Men de personliga och vardagliga inläggen kommer rensas bort. Jag hoppas att ni ändå får nytta av det som finns häri.

Jag kommer inte sluta blogga. Jag kommer bara inte ge sken av att enbart blogga om en stad. Vill ni fortsätta läsa om mitt egoliv? Då kan ni fortsätta läsa här.

Annars, tack för de här två åren och lycka till!

onsdag, december 12, 2007

Gustavs pappa rules my world.

Gustavs pappa kommenterade nyligen en artikel om växthuseffekten i Sydsvenskan. Jag gillar verkligen att han vågar vara ärlig och säga sanningen, trots att han förmodligen får skit för att han inte ställer sig i raden av forskare som håvar in skattepengar som forskningspengar. Eller nej visst ja, det glömde jag ju, han är ju köpt av Bush. Så klart.



På Lunds Energis miljökonferens nyligen raljerade Lennart Thörnqvist, professor i energihushållning vid LTH, över ”hybrisen”, att flertalet forskare är säkra på att dagens generationer orsakar klimatförändringen.
”Det är betydligt lättare att få forskningspengar om man ansluter sig till den rådande katastrofteorin. Jag är för gammal för att behöva det, så jag kan uttala mig utan taktiska hänsyn”, säger han.
Han uppger att utsläppssiffrorna varierar högst avsevärt enligt olika bedömare, mellan 13 och 25 miljarder ton koldioxid, det är komplicerat att mäta. Och så tillägger han ironiskt att han som gammal experimentalfysiker är imponerad över att vissa anser sig kunna ange ”jordens medeltemperatur” på en tiondels grad när.
Om alla länder tillsammans lyckas sänka utsläppen av koldioxid med 25 procent så är det ändå försvinnande lite eftersom naturens egen koldioxid är så många gånger större än människans utsläpp, hävdar han.
Thörnqvist visar långa listor med forskare som ifrågasätter dagens ”alarmistiska” miljönyheter. Han ”känner förtvivlan över de överdrivna resurser som satsas på koldioxid-avlatsbrev.” Istället bör vi använda pengarna för skyddsåtgärder mot de naturkatastrofer som naturen skapar, till exempel översvämningar.
Samtidigt kommer motsägelsefull information – att en hel del biobränsle inte alls bidrar till lägre utsläpp, att det kan vara mer klimatvänligt att köpa fisk som fångats med enkla redskap och sänts med flyg över halva jordklotet än att köpa den som fångats med gamla osande fiskekuttrar i Nordsjön.


Och yes, jag är en av de personerna som gått på koldioxidavlatsbreven från ClimateCare. Och jisses vad retad jag blivit fr det. Och nej, varken jag eller Lennart är miljöbovar. Lennart värmer sitt hus med solvärme och jag källsorterar och skippar bil. Men vi är tänkande varelser som ifrågasätter. Precis som ni får tro på vad ni vill. Läs hela artikeln här