Det kändes lite vemodigt att vakna och inse att det var ens sista dag i Beijing. Vi gick ner till frukosten, åt våra toasts och drack vårt sockrade kaffe innan vi klädde på oss. Vi begav oss till Sidenmarknaden för att handla de sista grejerna, d.v.s. mamma skulle handla presenter till alla som ville ha kopior medan jag förgäves försökte förklara för personalen varför jag inte ville ha en Louis Vuitton-kopia. Jag vill inte ha en riktigt Louis Vuitton, varför skulle jag vilja ha en kopia? Till slut hamnade vi på pärlvåningen och hittade ett stånd där det fanns riktigt justa pärlhalsband. Så vi fastnade där ett par timmar och köpte ännu mer smycken för ett par tusen. Innan vi åkte tillbaka till hotellet smet jag in på spritbutiken och handlade lite där.
På eftermiddagen tog vi tunnelbanan till Fuxingmen där jag inte varit så mycket. Vi promenerade runt i det ståtliga, mycket västerländska området med skyskrapor som når högt upp mot himlen. Det är ganska roligt för i såna här områden finns alltid några byggnader kvar som skapar en otroligt skarp kontrast mot restenb av Beijing. Mellan Bank of China och ett femstjärnigt hotell låg en liten huton. Hundra meter därifrån låg ett tempel mitt i allt. Blir lite knäppt.
På kvällen packade vi och fick nästan en chock. Jag som tyckte att jag varit lugnare än vanligt med shoppingen fick sätta mig på väskorna för att få igen dem. Till slut somnade vi eftere att ha tagit en kaffe i närheten.
Slut på dag nio.
Visar inlägg med etikett dagbok. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dagbok. Visa alla inlägg
måndag, april 09, 2007
söndag, april 08, 2007
Dag 8: tisdag 20 mars
När jag vaknade klockan åtta insåg jag att jag var fast. Jag hade så ont i benen efter bestidningen av Sommarpalatset att jag ville gråta. Helt otroligt, har aldrig varit med on något liknande. Efter en timme gick vi och jag kan ju säga att det var rätt drygt. Vi köpte en latte och gick till vår älskade tunnelbana. I like. Tog tunnelbanan till Chaoyangmen och tog den korta promenaden till Domgyue miao. Mamma tyckte precis som jag att det var urläskigt att titta på alla statyer, men vi var ändå ganska nöjda.
Vi promenerade vidare söderut mot Ritan, men hamnade på Alien street av misstag. Har läst om stället många gånger men aldrig hittat dit, så det kändes ganska underligt att bara ramla på det sådär. Vad jag förstått var det många ryssar som haft stånd där men nu var det inte lika utbrett. Många kineser med stånd, men endast ryssar som handlade. Gillade det inte alls. Tyckte att försäljarna var snäsiga och sortimentet var väl inte så imponerande. Tänk er Sjöbo marknad. Typ.
Gick söderut in i Ritan park som var mysigt som vanligt. Vi kollade på altaret (har snart sett alla åtta som finns i Beijing!) och gick nästan vilse bland alla paviljonger. Nåväl, vi gick sydost och hamnade till slut på Sidenmarknaden där vi skulle ta tunnelbanan. Mamma fastnade dock i ngåra butiker med barnkläder och när vi skulle därifrån träffade vi Ylva. Vi åt lunch i området och tog en kaffe. Sedan började jag må illa och var rätt kass de sista dagarna. Trodde först det var maten men insåg sen över att jag gnällt över att mjölken smakat surt. Bra, Ulrika. Drick sur mjölk. Jättebra.
Vi skulle egentligen ut och äta med Ylva + pappa på kvällen men jag var så kass att jag inte orkade. Istället tod vi en kort promenad till Gamla observatoriet och åt i närheten. Slut på dag åtta.
Vi promenerade vidare söderut mot Ritan, men hamnade på Alien street av misstag. Har läst om stället många gånger men aldrig hittat dit, så det kändes ganska underligt att bara ramla på det sådär. Vad jag förstått var det många ryssar som haft stånd där men nu var det inte lika utbrett. Många kineser med stånd, men endast ryssar som handlade. Gillade det inte alls. Tyckte att försäljarna var snäsiga och sortimentet var väl inte så imponerande. Tänk er Sjöbo marknad. Typ.
Gick söderut in i Ritan park som var mysigt som vanligt. Vi kollade på altaret (har snart sett alla åtta som finns i Beijing!) och gick nästan vilse bland alla paviljonger. Nåväl, vi gick sydost och hamnade till slut på Sidenmarknaden där vi skulle ta tunnelbanan. Mamma fastnade dock i ngåra butiker med barnkläder och när vi skulle därifrån träffade vi Ylva. Vi åt lunch i området och tog en kaffe. Sedan började jag må illa och var rätt kass de sista dagarna. Trodde först det var maten men insåg sen över att jag gnällt över att mjölken smakat surt. Bra, Ulrika. Drick sur mjölk. Jättebra.
Vi skulle egentligen ut och äta med Ylva + pappa på kvällen men jag var så kass att jag inte orkade. Istället tod vi en kort promenad till Gamla observatoriet och åt i närheten. Slut på dag åtta.
söndag, april 01, 2007
Dag 6: söndag 18 mars
Ännu en shoppingdag. Vi skulle möta Ylva på Panjiayuan och tog taxin kl. 8. Vi ville vara i god tid ifall det var långa köer. Det var det inte så 8.08 stod vi utanför och tänkte "jaha, och nu då?". Så vi smet in på ett café, drack världens godaste latte med en juste ostmacka tills 9.
Vid nio mötte vi Ylva och började utforska Panjiayuan. fantastiskt rolig marknad! Mamma köpte antikviteter light, medan jag och Ylva frossade i pärlsmycken. Dessutom hittade jag massor av roliga plascher från kulturrevolutionen och roliga gamla cigarettreklamer. Jag älskar den politiska inkorrektheten i dessa.
Efter att ha ätit lunch drog vi till Xinjiekou och vansinnesshoppingen satte igång. Jag hade ju känt av gatan lite och kände mig laddad. Det blev en hel del väsk- och handskshopping på Daphnes, skoshopping (tre par stövlar, två pumps och två par ballerinas för mig) och hello kitty-shopping för Ylva. Så nice. Jag älskar Xinjiekou (som för övrigt ligger precis vid tunnelbanestationen Jishuitan).
På kvällen stuvade vi i oss en hel anka. Jag ville dö efteråt. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv,. När man ligger ner brukar ju magen vara platt. Min stod ut som en melon,. Mamma och jag är ju artiga och ska alltid äta upp allt som ställs framför oss. Och believe me, vi kan äta. Men en hel anka? Det var verkligen over the top - till och med för oss. Slut på dag 6.
Vid nio mötte vi Ylva och började utforska Panjiayuan. fantastiskt rolig marknad! Mamma köpte antikviteter light, medan jag och Ylva frossade i pärlsmycken. Dessutom hittade jag massor av roliga plascher från kulturrevolutionen och roliga gamla cigarettreklamer. Jag älskar den politiska inkorrektheten i dessa.
Efter att ha ätit lunch drog vi till Xinjiekou och vansinnesshoppingen satte igång. Jag hade ju känt av gatan lite och kände mig laddad. Det blev en hel del väsk- och handskshopping på Daphnes, skoshopping (tre par stövlar, två pumps och två par ballerinas för mig) och hello kitty-shopping för Ylva. Så nice. Jag älskar Xinjiekou (som för övrigt ligger precis vid tunnelbanestationen Jishuitan).
På kvällen stuvade vi i oss en hel anka. Jag ville dö efteråt. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv,. När man ligger ner brukar ju magen vara platt. Min stod ut som en melon,. Mamma och jag är ju artiga och ska alltid äta upp allt som ställs framför oss. Och believe me, vi kan äta. Men en hel anka? Det var verkligen over the top - till och med för oss. Slut på dag 6.
lördag, mars 31, 2007
Dag 5: lördag 17 mars
Det här blev vår ultimata shoppingdag. Vi tog tunnelbanan till Xidan och insåg på vägen attdet var lördag. Dåligt val för hårdshopping då även alla kineser hårdshoppar denna dag. Framför allt i Xidan. Xidan är trendiga unga kinesers favorit. Ett lite flashigare Wangfujing är nog bästa sättet att förklara det. Höga, snygga varuhus fast inuti gäller marknadsregeln oftast. Små bås, mycket krimskram och bra priser. Att beta av ett varuhus tar en heldag så man måste hålla sig fokuserad. Vi köpte plånböcker (så fina), mobilsmycken (bra present), skor, barnkläder och allt möjligt. Riktigt nice. Fast galet mycket folk.
Vi åkte tillbaka till hotellet och dumpade av allt innan vi åt på en restaurang i närheten. Därefter tog vi taxi till Hongqiao där vi handlade massor av smycken. Tommy och Susan (alla kineser har engelska namn, och det här paret har svåra namn som jag aldrig lärt mig) sålde pärlor, halsband, ringar och armband till oss för 3000 kr. Ha ha, måste vara månadens affär för dem. De är mina favoriter och jag har handlat där i flera år nu. Allting har alltid hållt hög kvalitet och de är supergulliga. Förra året när jag var där var de jätteglada för att de skulle gifta sig en månad senare och i år hade Susan blivit gravid! Riktigt kul. Susan är dessutom väldigt duktig på engelska vilket är kul. På tal om engelska namn så är de oftast normala men ibland märker man att kineserna bara tagit något de hört på TV och trott att det var ett namn.
Namn kineser använt som jag tyckt varit lite småroliga:
Ronald Macdonald
Bush Sucks (den var faktiskt rätt kul)
Bred Pitt ( hi hi hi, så blir det när man råkar byta ut en bokstav)
På vägen ut kom en taxichaufför fram till oss och började prata om hur mycket billigare det skulle bli med taxameter till oss efter att vi sagt var vi bor. Taxiresan dit hade kostat 13 kr så jag var tvungen att fråga. "80 yuan" sa han med stenansikte. "Very cheap in Beijing" varpå jag började asgarva och han insåg att det var kört.
Ett tips, ragga aldrig taxi precis utanför Hongqiao om ni vill ha ett vettigt pris. Gå runt hörnet och alla kör med taxameter.
Slut på dag 5.
Vi åkte tillbaka till hotellet och dumpade av allt innan vi åt på en restaurang i närheten. Därefter tog vi taxi till Hongqiao där vi handlade massor av smycken. Tommy och Susan (alla kineser har engelska namn, och det här paret har svåra namn som jag aldrig lärt mig) sålde pärlor, halsband, ringar och armband till oss för 3000 kr. Ha ha, måste vara månadens affär för dem. De är mina favoriter och jag har handlat där i flera år nu. Allting har alltid hållt hög kvalitet och de är supergulliga. Förra året när jag var där var de jätteglada för att de skulle gifta sig en månad senare och i år hade Susan blivit gravid! Riktigt kul. Susan är dessutom väldigt duktig på engelska vilket är kul. På tal om engelska namn så är de oftast normala men ibland märker man att kineserna bara tagit något de hört på TV och trott att det var ett namn.
Namn kineser använt som jag tyckt varit lite småroliga:
Ronald Macdonald
Bush Sucks (den var faktiskt rätt kul)
Bred Pitt ( hi hi hi, så blir det när man råkar byta ut en bokstav)
På vägen ut kom en taxichaufför fram till oss och började prata om hur mycket billigare det skulle bli med taxameter till oss efter att vi sagt var vi bor. Taxiresan dit hade kostat 13 kr så jag var tvungen att fråga. "80 yuan" sa han med stenansikte. "Very cheap in Beijing" varpå jag började asgarva och han insåg att det var kört.
Ett tips, ragga aldrig taxi precis utanför Hongqiao om ni vill ha ett vettigt pris. Gå runt hörnet och alla kör med taxameter.
Slut på dag 5.
onsdag, mars 28, 2007
Dag 4: fredag 16 mars
När vi vaknade på fredagen insåg vi till vår glädje att vädret var perfekt! 15 grader, sol och vindstilla. Perfa tänkte vi! Vi tog tunnelbanan till Hepingmen och därifrån taxi till parken Taoranting där det var så galet mycket folk. De flesta övade på dans, allt från 90-tal a la Madonnas Vogue till tango. Helt otroligt att se. Som ni kanske märker är kineser väldigt mycket ute och rör sig, vilket har många orsaker. En fin anledning är att det är viktigt i Kina att röra på sig. En annan oromantisk men minst lika viktig anledning är att Kina är trångbott. Lägenhetena är små och då söker man sig hellre till en park.
Vi stannade där i nästan tolv timmar innan vi tog en taxi till det buddhistiska klostret Bauguo. Här insåg vi vart alla tiggare tagit vägen. När det är toppmöten i stan så skjutsar man helt enkelt ut tiggare coch uteliggare där de inte syns. Utanför Bauguo fanns hur många som helst. Vi kom inte ens in i templet för att de stoppade oss. Givetvis gav vi var och en pengar, något annat har jag inte hjärta att göra, men det kändes läskigt när jag insåg att de var fler än tio stycken. Bara där.
Vi tog taxin vidare till Tianning som jag längtat efter att se. Blev så himla besviken när jag såg att det var stängt för restaurering. Till min glädje såg man ändå tornet och jag kunde konstatera att det var precis så vackert som jag tänkt mig.
Vi åkte hem, åt på en restaurang i närheten och tog oss därefter vidare till Shichaihai. Jag älskar Shichaihai. Vi tog en långpromenad på tre timmar vid vattnet som var hur mysigt som helst. Vi avslutade i Prins Gongs hem som mamma blev lite förälskad i medan jag traumatiserades.
Jag är en ganska privat person. Jag skulle aldrig gå in på en toalett med någon annan. Det finns inte att Gustav eller mamma skulle få vara i badrummet medan jag kissar. Och aldrig i livet att jag skulle vilja se någon annan kissa. Men andra bullar var det där. Jag var urkissnödig och sprang nästan till toaletten som bestod av sex kinesiska toaletter. Väl där var en hel grupp av kinesiska kvinnor som kände varandra på. Det var tre toaletter på varje sida, och jag stod i mitten. Ingen stängde dörren. Jag hade alltså full insyn till 12 kvinnors pinkande. Jag ville spy men var så kissnödig att jag inte kunde gå. Jag hade ingen aning om var jag skulle kolla och kände mig så sjukt obekväm. Till slut fick jag kissa och sprang sen ut därifrån. Helt klart traumatiskt.
På kvällen drack vi te på tehus och pratade tills vi gick och la oss vid 22. Sweet som sjutton.
Vi stannade där i nästan tolv timmar innan vi tog en taxi till det buddhistiska klostret Bauguo. Här insåg vi vart alla tiggare tagit vägen. När det är toppmöten i stan så skjutsar man helt enkelt ut tiggare coch uteliggare där de inte syns. Utanför Bauguo fanns hur många som helst. Vi kom inte ens in i templet för att de stoppade oss. Givetvis gav vi var och en pengar, något annat har jag inte hjärta att göra, men det kändes läskigt när jag insåg att de var fler än tio stycken. Bara där.
Vi tog taxin vidare till Tianning som jag längtat efter att se. Blev så himla besviken när jag såg att det var stängt för restaurering. Till min glädje såg man ändå tornet och jag kunde konstatera att det var precis så vackert som jag tänkt mig.
Vi åkte hem, åt på en restaurang i närheten och tog oss därefter vidare till Shichaihai. Jag älskar Shichaihai. Vi tog en långpromenad på tre timmar vid vattnet som var hur mysigt som helst. Vi avslutade i Prins Gongs hem som mamma blev lite förälskad i medan jag traumatiserades.
Jag är en ganska privat person. Jag skulle aldrig gå in på en toalett med någon annan. Det finns inte att Gustav eller mamma skulle få vara i badrummet medan jag kissar. Och aldrig i livet att jag skulle vilja se någon annan kissa. Men andra bullar var det där. Jag var urkissnödig och sprang nästan till toaletten som bestod av sex kinesiska toaletter. Väl där var en hel grupp av kinesiska kvinnor som kände varandra på. Det var tre toaletter på varje sida, och jag stod i mitten. Ingen stängde dörren. Jag hade alltså full insyn till 12 kvinnors pinkande. Jag ville spy men var så kissnödig att jag inte kunde gå. Jag hade ingen aning om var jag skulle kolla och kände mig så sjukt obekväm. Till slut fick jag kissa och sprang sen ut därifrån. Helt klart traumatiskt.
På kvällen drack vi te på tehus och pratade tills vi gick och la oss vid 22. Sweet som sjutton.
tisdag, mars 27, 2007
Dag 3 - torsdag 15/3
Vi började dagen i vild taxijakt. Vi hade ju inte frågat på hotellet och visste därför inte att de fixade taxi till en om man bad om det. Vi hittade till slut ex taxi och begav oss till Jingshan, kolberget, norr om Förbjudna staden. Jingshan är framför allt känd för sin fantastiska utsikt över Förbjudna staden, men jag föredrar utsikten åt andra hållet där man ser Klocktornet, Shichahai och Dechengmen. Vi började gå uppför och insåg snart hur kass kondition vi har. Kinesiska pensionärer är galna. För dem var det en lugn promenad uppför en backe, medan jag och mamma flåsade, flämtade och gnällde som om det handlade om bergsbestigning. Väl på toppen var vi dock nöjda. Trots dimman är det alltid speciellt att sitta däruppe och försöka föreställa sig hur Beijing såg ut förr.
Efter en halvtimme gick vi neråt och vandrade västerut. Några hundra meter bort ligger nämligen Vinterpalatset, Beihai, som mamma aldrig besökt. Beihai var fullt av pensionärer och barnbarn som dansade, lekte och övade Qi Gong. Fantastiskt mysigt. Och fina tempel.
Vi vandrade norrut och gick till mammas shoppingfavorit Dianmen Dajjie. Där ligger nämligen ett varuhus som har väldigt bra priser på brodyrgrejer. Mormor broderar mycket och gör alltid en storbeställning när vi ska åka. Mamma frotterade bland dem, medan jag handlade smågrejer: smink, mobilsmycken och ett par grymt snygga svarta pumps. Jag var mycket nöjd.
Vi åt lunch på en restaurang i närheten som hade "fried shrimps" på menyn. Vi var lite misstänksamma då jag aldrig sett det i Kina förut men beställde det ändå. Det var bebisräkor som torrstekts med skal och allt. Smakade som chips. Lite läskigt dock att käka ögon men jag dog inte.
Vi åkte hemom, lämnade av shoppingen och vilade fötterna ett tag. Sedan åkte vi med tunnelbanan igen till Wangfuijing. Att komma till Wangfujing känns alltid så märkligt. Jag rör mig ju inte i särskilt turisttäta områden och vi hade inte sett en enda västlänning. Men på Wangfujing fanns de överallt, vi såg till och med folk som åkt med samma flyg. Märkligt att man reagerar så mkt på att se västlänningar. Jag kollade in bokhandeln där jag alltid handlar några böcker om Kinas historia (MYCKET billigare än i Sverige) och kom ut med en stor kass.
Promenerade västerut i området som ibland kallas Kejsarstaden. Här bodde nämligen många som arbetade i Förbjudna staden och de mindre populära konkubinerna. Det ser man på hutongerna. De är otroligt välbevarade och man ser att de varit lite mer påkostade än i norra Shichaihai där vanliga människor bodde. Dessutom har dessa verkligen restaurerats. Otroligt vackert. Mest slående är nog tystnaden. Fågelkvitter. Fantastiskt. Bara några hundra meter väst om Wangfujing. Vi kollade in templet Pudu genom staketet (fortfarande stängt för allmänheten) och vandrade söderut mot Himmelska fridens torg.
På vägen ramalde vi på Huang Shi Cheng som jag aldrig hört talas om. Har aldrig sett det på en karta eller i en guidebok. Märkligt. Är i alla fall Beijings äldsta bevarade kejserliga arkiv och det var en juste konstutställning. Nice. Innan vi tog tunnelbanan satt vi i den lilla parken som ligger sydost om Förbjudna staden och kollade alla försäljare som jagade turister.
Tillbaka till hotellet ett par timmar för att vila fötterna - det behövs såna dagar.
På kvällen åkte vi till Chongwenmen och åt på en av mina favvorestauranger. fantastisk mat. denna dag lyckades vi hålla oss vakna ända tills 21.00:)
Efter en halvtimme gick vi neråt och vandrade västerut. Några hundra meter bort ligger nämligen Vinterpalatset, Beihai, som mamma aldrig besökt. Beihai var fullt av pensionärer och barnbarn som dansade, lekte och övade Qi Gong. Fantastiskt mysigt. Och fina tempel.
Vi vandrade norrut och gick till mammas shoppingfavorit Dianmen Dajjie. Där ligger nämligen ett varuhus som har väldigt bra priser på brodyrgrejer. Mormor broderar mycket och gör alltid en storbeställning när vi ska åka. Mamma frotterade bland dem, medan jag handlade smågrejer: smink, mobilsmycken och ett par grymt snygga svarta pumps. Jag var mycket nöjd.
Vi åt lunch på en restaurang i närheten som hade "fried shrimps" på menyn. Vi var lite misstänksamma då jag aldrig sett det i Kina förut men beställde det ändå. Det var bebisräkor som torrstekts med skal och allt. Smakade som chips. Lite läskigt dock att käka ögon men jag dog inte.
Vi åkte hemom, lämnade av shoppingen och vilade fötterna ett tag. Sedan åkte vi med tunnelbanan igen till Wangfuijing. Att komma till Wangfujing känns alltid så märkligt. Jag rör mig ju inte i särskilt turisttäta områden och vi hade inte sett en enda västlänning. Men på Wangfujing fanns de överallt, vi såg till och med folk som åkt med samma flyg. Märkligt att man reagerar så mkt på att se västlänningar. Jag kollade in bokhandeln där jag alltid handlar några böcker om Kinas historia (MYCKET billigare än i Sverige) och kom ut med en stor kass.
Promenerade västerut i området som ibland kallas Kejsarstaden. Här bodde nämligen många som arbetade i Förbjudna staden och de mindre populära konkubinerna. Det ser man på hutongerna. De är otroligt välbevarade och man ser att de varit lite mer påkostade än i norra Shichaihai där vanliga människor bodde. Dessutom har dessa verkligen restaurerats. Otroligt vackert. Mest slående är nog tystnaden. Fågelkvitter. Fantastiskt. Bara några hundra meter väst om Wangfujing. Vi kollade in templet Pudu genom staketet (fortfarande stängt för allmänheten) och vandrade söderut mot Himmelska fridens torg.
På vägen ramalde vi på Huang Shi Cheng som jag aldrig hört talas om. Har aldrig sett det på en karta eller i en guidebok. Märkligt. Är i alla fall Beijings äldsta bevarade kejserliga arkiv och det var en juste konstutställning. Nice. Innan vi tog tunnelbanan satt vi i den lilla parken som ligger sydost om Förbjudna staden och kollade alla försäljare som jagade turister.
Tillbaka till hotellet ett par timmar för att vila fötterna - det behövs såna dagar.
På kvällen åkte vi till Chongwenmen och åt på en av mina favvorestauranger. fantastisk mat. denna dag lyckades vi hålla oss vakna ända tills 21.00:)
måndag, mars 26, 2007
Dag två: onsdag 14:e mars
Vaknade och trodde att klockan skulle vara 2-3 på natten att klockan var sju. Jag hade sovit 14 timmar! Go jetlag! Vid halv åtta gick vi ner och åt frukost som var väldigt kinesisk, d.v.s. resterna från dagen innan. Men det fanns även toast, sylt och kaffe så jag var nöjd ändå.
Vi tog tunnelbanan till Jishuitan som ligger på andra sidan stan och då älskar man verkligen tunnelbanan. 20 minuter, sittplats och bara så gött. Jag avskyr att sitta fast i taxiköer. Vi kollade in Huifeng som är ett tempel precis vid tunnelbanan. Jag har sett det men aldrig haft tid att gå upp dit. Men denna gång tog vi tid på oss och det var amazing. Vacker utsikt, trevlig trädgård och en rolig kinesiska som gav oss en halvtimmes guidning på kinesiska. Ha ha, jag förstod inte ett enda ord, men nickade och hummade glatt.
Vårt egentliga mål var shoppinggatan Xinjiekou och dess tempel som finns på smågatorna. Xinjiekou är en ganska paradoxal shoppinggata. Den följer nämligen hutongområdet Shishahais västra sida, och därför ser man två världar när man går nedför den. På vänster sida är alla affärerna små och ligger i hutongernas hus. På högra sidan har stora varuhus byggts och man kan se macdonalds, starbucks och andra västländska kedjor i stora lokaler.
Precis i början av gatan insåg vi att ett nytt lyxigt varuhus byggts. I dessa är det dyrt. Ofta dyrare än i Sverige. Här finns nämligen inte en kopia så långt ögat kan se, och mycket har importerats från Europa. Vi kollade runt, tittade på hippa unga kinesiska tjejer som köpte kläder på Vero Moda och köpte några läppglans från Maybelline som faktiskt var billigare där.
Sedan såg jag den. På andra våningen hängde min fina, italienska kappa som jag pillat på hela vintern här i Lund. 1000 spänn, och jag hade köpt den direkt om det inte var för att min storlek varit slutsåld månad efter månad. Min storlek fanns inne och jag provade den. Fantastisk. Priset? Samma som hemma, men jag var otroligt glad. Den är så lovely. Precis när jag skulle gå och ta ut pengar kollar jag upp och ser den magiska skylten. "SALE! 70 % OFF!!!!". Jag kunde inte fatta det, men jo, nog gick jag därifrån med min drömjacka för 300 spänn.
Vi fortsatte gå nedför gatan som hade helt fantastisk shopping. Mamma köpte kläder till Liam och Oliver som beställt Spindelmannenkläder och jag hittade några fina skjortor. Vi hade lite orut med våra tempel. Zhengyue var stängt för restaurering och Huguo var stängt för allmänheten, men vi kom in i Guangjisi som var litet och fint.
Vi åt otroligt gott i området på en restaurang. Personalen såg dödsförskräckt ut när vi kom in för att de inte hade någon engelsk meny men jag pekade bara på bilderna i den kinesiska. Jag föredrar ändå det. Kinesernas översättningar har ibland lurats rejält.
Hem till hotellet och vila fötterna och lämna av det vi handlat. På eftermiddagen tog vi tunnelbanan igen till Fuchengmen där vi gick österut. Vi skulle till Baita men ja, min mamma är shoppinggalen. Vi stannade i varannan affär där hon hittade något och det tog säkert två timmar innan vi gått den kilometern det är till Baita. Det var kul att se den stora pagoden, men ska jag vara ärlig börjar jag bli en riktig i-lands-människa. Jag har sett så många kinesiska tempel nu att jag nästan blivit lite apatisk. Men fint var det.
Efter det hände en annan kul grej. Vi hittade ett jättestort tempel i närheten av Baita som inte fanns med på kartan eller i nån guidebok jag äger. Kändes märkligt då det verkligen var STORT. Det hette i a f Lia Dai Di Wang Miao men jag fattade inte vad det använts till. En skylt på engelska, men jag förstod inte ett ord. Jag undrar verkligen vem som hade skrivit det. Kul var det i a f.
Vi tog en taxi tillbaka, åkte ett par stationer med tunnelbanan, åt och tog en kaffe. Åkte hem vid sex, duschade och somnade 19.00. Japp, jag är en pensionär. Slut på dag två.
Vi tog tunnelbanan till Jishuitan som ligger på andra sidan stan och då älskar man verkligen tunnelbanan. 20 minuter, sittplats och bara så gött. Jag avskyr att sitta fast i taxiköer. Vi kollade in Huifeng som är ett tempel precis vid tunnelbanan. Jag har sett det men aldrig haft tid att gå upp dit. Men denna gång tog vi tid på oss och det var amazing. Vacker utsikt, trevlig trädgård och en rolig kinesiska som gav oss en halvtimmes guidning på kinesiska. Ha ha, jag förstod inte ett enda ord, men nickade och hummade glatt.
Vårt egentliga mål var shoppinggatan Xinjiekou och dess tempel som finns på smågatorna. Xinjiekou är en ganska paradoxal shoppinggata. Den följer nämligen hutongområdet Shishahais västra sida, och därför ser man två världar när man går nedför den. På vänster sida är alla affärerna små och ligger i hutongernas hus. På högra sidan har stora varuhus byggts och man kan se macdonalds, starbucks och andra västländska kedjor i stora lokaler.
Precis i början av gatan insåg vi att ett nytt lyxigt varuhus byggts. I dessa är det dyrt. Ofta dyrare än i Sverige. Här finns nämligen inte en kopia så långt ögat kan se, och mycket har importerats från Europa. Vi kollade runt, tittade på hippa unga kinesiska tjejer som köpte kläder på Vero Moda och köpte några läppglans från Maybelline som faktiskt var billigare där.
Sedan såg jag den. På andra våningen hängde min fina, italienska kappa som jag pillat på hela vintern här i Lund. 1000 spänn, och jag hade köpt den direkt om det inte var för att min storlek varit slutsåld månad efter månad. Min storlek fanns inne och jag provade den. Fantastisk. Priset? Samma som hemma, men jag var otroligt glad. Den är så lovely. Precis när jag skulle gå och ta ut pengar kollar jag upp och ser den magiska skylten. "SALE! 70 % OFF!!!!". Jag kunde inte fatta det, men jo, nog gick jag därifrån med min drömjacka för 300 spänn.
Vi fortsatte gå nedför gatan som hade helt fantastisk shopping. Mamma köpte kläder till Liam och Oliver som beställt Spindelmannenkläder och jag hittade några fina skjortor. Vi hade lite orut med våra tempel. Zhengyue var stängt för restaurering och Huguo var stängt för allmänheten, men vi kom in i Guangjisi som var litet och fint.
Vi åt otroligt gott i området på en restaurang. Personalen såg dödsförskräckt ut när vi kom in för att de inte hade någon engelsk meny men jag pekade bara på bilderna i den kinesiska. Jag föredrar ändå det. Kinesernas översättningar har ibland lurats rejält.
Hem till hotellet och vila fötterna och lämna av det vi handlat. På eftermiddagen tog vi tunnelbanan igen till Fuchengmen där vi gick österut. Vi skulle till Baita men ja, min mamma är shoppinggalen. Vi stannade i varannan affär där hon hittade något och det tog säkert två timmar innan vi gått den kilometern det är till Baita. Det var kul att se den stora pagoden, men ska jag vara ärlig börjar jag bli en riktig i-lands-människa. Jag har sett så många kinesiska tempel nu att jag nästan blivit lite apatisk. Men fint var det.
Efter det hände en annan kul grej. Vi hittade ett jättestort tempel i närheten av Baita som inte fanns med på kartan eller i nån guidebok jag äger. Kändes märkligt då det verkligen var STORT. Det hette i a f Lia Dai Di Wang Miao men jag fattade inte vad det använts till. En skylt på engelska, men jag förstod inte ett ord. Jag undrar verkligen vem som hade skrivit det. Kul var det i a f.
Vi tog en taxi tillbaka, åkte ett par stationer med tunnelbanan, åt och tog en kaffe. Åkte hem vid sex, duschade och somnade 19.00. Japp, jag är en pensionär. Slut på dag två.
söndag, mars 25, 2007
Tisdag 13/3 - dag 1
Vi landade på Beijings flygplats 7.30. Jag ville dö. Värsta flygresan ever. Jag hade inte sovit en sekund, var helt slut och klockan var 00.30 och jag ville verkligen sova men visste att jag var tvungen att vara uppe hela dagen för att inte krascha den kinesiska dygnsrytmen. Vi tog våra grejer och vandrade ut mot den officiella taxikön. Som vanligt blev vi stoppade på väg till taxin av de taxichaufförerna som inte står i kön.
- Taxi to Beijing?
- Yes, how much is it?
- Much cheaper without meter. 500 yuan!
- 500 yuan? That's cheaper?
- Yes, very cheap.
- Strange, I always pay like 100 yuan when I go on the meter. Bye!!!
Ha ha, I'm not a sucker. Det här är vardag i Beijing. Överallt kommer det taxichaufförer som ska övertyga en om hur mkt billigare det är att åka utan taxameter. Nej, det är det inte.
Vi stod i taxikön i tio minuter innan vi fick en mycket trevlig man som till och med kunde lite engelska. Vi fick reda på att priserna ändrats när det gäller taxis. Alla kostar 2 kr per kilometer nu, förutom de svarta som är lite dyrare. Ja, inte blev jag barskrapad i a f. Taxiresan gick otroligt smooth. För smooth. Inga köer. Till och med på andra ringvägen kunde man susa framåt. Hallå, Beijing är ju köer! Fick senare reda på hotellet att man sänkt busspriserna med 70 % för att fler ska åka kollektivt. Verkar ha funkat. Men luften är fortfarande hemsk. Man märker det varje gång man snyter sig: snoret är svart. Mmmm...
Vi checkade in på hotellet, blev lite chockade över hur givmilda de var och packade upp. Jag kan inte säga att jag är särskilt van vid att bo fyr- och femstjärnigt men i Beijing brukar det betyda: ju dyrare hotell, desto snålare. Bor du fint får du betala enorma summor för deposition, frukost bestående av en torr macka och te och verkligen inget är gratis. På vårt trestjärniga var depositionen 200 spänn, frukosten kostade 5 kr och te och vatten var gratis. Sweet.
Vid det här laget var vi dödare än någonsin. Jag fnittrade hejdlöst och mammas smink var så snett att jag skrattade mer än nånsin. Men vi bestämde oss för att det var bäst att aktivera oss. Så vi åkte till himmelska fridens torg, beundrade de två portarna som restaurerats (WOW!) och tog en promenad på Qianmen. Det är ett stort restaureringsprogram i gång där och än en gång - Wow! Jag har varit på Qianmen säkert tio gånger och aldrig tänkt på husen då de varit så fallfärdiga. När jag stod där och tittade på de restaurerade husen var jag så chockad. Jag kan inte fatta att jag gått förbi dem varje år utan att se dem. Det såg ut såhär. Jag har aldrig sett de där vackra tvåvåningshusen förut med vackra balkonger för sovjethus (sorry, men jag kallar plåtbarackerna för det) har stått för. Det var kul att se i af.
Vi gick in på Dazhalan, provdrack en massa teer och småshoppade. Mamma köpte en faslig massa av sina "pashminasjalar" (jag har väldigt svårt att tro att det finns ett uns av pashmina i dem). Men de är fina. Det är de där stora, vackra sjalarna som folket på Hongqiao brukar vilja ha 200-300 spänn för. På Qianmen finns de för 20 spänn. Mamma var mycket nöjd.
Vidare till Liulichang som är en kultur/antikvitetsgata i närheten. Vi spanade in porslin vi aldrig kommer att ha råd med och försökte förstå vad alla kulturrevolutionenplanscher menade. Mysigt.
Vi åkte tillbaka till hotellet, åt i närheten och lämnade av all shopping. Jag älskar kinesisk mat. Varför kan inte restauranger i Sverige servera den? Har för övrigt fotat nästan allt vi ätit så ni får se hur vanlig, kinesisk mat ser ut.
Efter maten ville vi ha lite lugn. Vi tog tunnelbanan till Yonghehong, men gick inte mot Lamatemplet utan norrut. Där finns nämligen av stadens åtta altare som var otroligt viktiga under Qing och Ming (andra altare finns i bl.a. Tiantan och Ritan). Parken heter Ditan och jag älskade den. Den var otroligt lugn och när vi stod på altaret var vi ensamma. Än en gång slogs jag av hur murarna slår bort allt ljud. Utanför: andra ringvägen. Innanför: fågelkvitter.
Vi började inse hur löjliga vi såg ut i vårt vankande. Vi var så trötta att vi inte ens kunde gå i normal takt. Så klockan tre åkte vi till hotellet. Vi åt där och gick på den vanliga bluffen: hotellmat. Why? jag blir ju ändå bara besviken. Vårt mål var att vara uppe till 19 men 16.30 hörde jag första snarkningen från mammas säng.
- Mamma, du ska ju inte sova ännu.
- Ledsen, inget att göra, jag är medvetslös.
- Men du kommer ju vakna två i natt!
- Bad luck. Sov gott.
- Men...
- Nej. Sov gott.
- Okej.
En halvtimme senare som jag också. Vaknade 07 dagen efter och kände mig som en mumie, men det berättar jag om i nästa dagbok.
By the way: ni vet att jag var lite rädd för det här med spottandet i påsar? No worries. Såg inte en enda som följde den lagen. Snarare tvärtemot. Känns som fler spottar mer än någonsin på gatorna. Å andra sidan verkar kineserna ibland ha lite auktoritetsproblem. Jag har aldrig sett så många vakter och militärer få stryk som i Kina. När vi var på Panjiayuan var det en vakt som flyttade en kvinnas cykel för att den stod i vägen. Kvinnan sprang snabbt som tusan fram, gav honom en fet lavett och började skälla på honom. Han skrattade bara och gick i väg medan hon stod kvar och skrek. Konstigt det där. I ett land som är världskänt för att ha så hårda straff hade i a f jag varit rädd för att mucka.
Den enda lagen jag såg som efterföljdes var att man nu inte får gå offentligt i morgonrockar. Alla är fullt påklädda, till och med i hutongerna där alla förr gick ut och snackade med grannen i morgonrock på morgonen. Men jag tänkte: fight the power! Så jag åt så klart frulle varje dag i min neonturkosa velourdräkt (färgen är definitivt mer skrikig i verkligheten). Jag kände mig grymt modig.
- Taxi to Beijing?
- Yes, how much is it?
- Much cheaper without meter. 500 yuan!
- 500 yuan? That's cheaper?
- Yes, very cheap.
- Strange, I always pay like 100 yuan when I go on the meter. Bye!!!
Ha ha, I'm not a sucker. Det här är vardag i Beijing. Överallt kommer det taxichaufförer som ska övertyga en om hur mkt billigare det är att åka utan taxameter. Nej, det är det inte.
Vi stod i taxikön i tio minuter innan vi fick en mycket trevlig man som till och med kunde lite engelska. Vi fick reda på att priserna ändrats när det gäller taxis. Alla kostar 2 kr per kilometer nu, förutom de svarta som är lite dyrare. Ja, inte blev jag barskrapad i a f. Taxiresan gick otroligt smooth. För smooth. Inga köer. Till och med på andra ringvägen kunde man susa framåt. Hallå, Beijing är ju köer! Fick senare reda på hotellet att man sänkt busspriserna med 70 % för att fler ska åka kollektivt. Verkar ha funkat. Men luften är fortfarande hemsk. Man märker det varje gång man snyter sig: snoret är svart. Mmmm...
Vi checkade in på hotellet, blev lite chockade över hur givmilda de var och packade upp. Jag kan inte säga att jag är särskilt van vid att bo fyr- och femstjärnigt men i Beijing brukar det betyda: ju dyrare hotell, desto snålare. Bor du fint får du betala enorma summor för deposition, frukost bestående av en torr macka och te och verkligen inget är gratis. På vårt trestjärniga var depositionen 200 spänn, frukosten kostade 5 kr och te och vatten var gratis. Sweet.
Vid det här laget var vi dödare än någonsin. Jag fnittrade hejdlöst och mammas smink var så snett att jag skrattade mer än nånsin. Men vi bestämde oss för att det var bäst att aktivera oss. Så vi åkte till himmelska fridens torg, beundrade de två portarna som restaurerats (WOW!) och tog en promenad på Qianmen. Det är ett stort restaureringsprogram i gång där och än en gång - Wow! Jag har varit på Qianmen säkert tio gånger och aldrig tänkt på husen då de varit så fallfärdiga. När jag stod där och tittade på de restaurerade husen var jag så chockad. Jag kan inte fatta att jag gått förbi dem varje år utan att se dem. Det såg ut såhär. Jag har aldrig sett de där vackra tvåvåningshusen förut med vackra balkonger för sovjethus (sorry, men jag kallar plåtbarackerna för det) har stått för. Det var kul att se i af.
Vi gick in på Dazhalan, provdrack en massa teer och småshoppade. Mamma köpte en faslig massa av sina "pashminasjalar" (jag har väldigt svårt att tro att det finns ett uns av pashmina i dem). Men de är fina. Det är de där stora, vackra sjalarna som folket på Hongqiao brukar vilja ha 200-300 spänn för. På Qianmen finns de för 20 spänn. Mamma var mycket nöjd.
Vidare till Liulichang som är en kultur/antikvitetsgata i närheten. Vi spanade in porslin vi aldrig kommer att ha råd med och försökte förstå vad alla kulturrevolutionenplanscher menade. Mysigt.
Vi åkte tillbaka till hotellet, åt i närheten och lämnade av all shopping. Jag älskar kinesisk mat. Varför kan inte restauranger i Sverige servera den? Har för övrigt fotat nästan allt vi ätit så ni får se hur vanlig, kinesisk mat ser ut.
Efter maten ville vi ha lite lugn. Vi tog tunnelbanan till Yonghehong, men gick inte mot Lamatemplet utan norrut. Där finns nämligen av stadens åtta altare som var otroligt viktiga under Qing och Ming (andra altare finns i bl.a. Tiantan och Ritan). Parken heter Ditan och jag älskade den. Den var otroligt lugn och när vi stod på altaret var vi ensamma. Än en gång slogs jag av hur murarna slår bort allt ljud. Utanför: andra ringvägen. Innanför: fågelkvitter.
Vi började inse hur löjliga vi såg ut i vårt vankande. Vi var så trötta att vi inte ens kunde gå i normal takt. Så klockan tre åkte vi till hotellet. Vi åt där och gick på den vanliga bluffen: hotellmat. Why? jag blir ju ändå bara besviken. Vårt mål var att vara uppe till 19 men 16.30 hörde jag första snarkningen från mammas säng.
- Mamma, du ska ju inte sova ännu.
- Ledsen, inget att göra, jag är medvetslös.
- Men du kommer ju vakna två i natt!
- Bad luck. Sov gott.
- Men...
- Nej. Sov gott.
- Okej.
En halvtimme senare som jag också. Vaknade 07 dagen efter och kände mig som en mumie, men det berättar jag om i nästa dagbok.
By the way: ni vet att jag var lite rädd för det här med spottandet i påsar? No worries. Såg inte en enda som följde den lagen. Snarare tvärtemot. Känns som fler spottar mer än någonsin på gatorna. Å andra sidan verkar kineserna ibland ha lite auktoritetsproblem. Jag har aldrig sett så många vakter och militärer få stryk som i Kina. När vi var på Panjiayuan var det en vakt som flyttade en kvinnas cykel för att den stod i vägen. Kvinnan sprang snabbt som tusan fram, gav honom en fet lavett och började skälla på honom. Han skrattade bara och gick i väg medan hon stod kvar och skrek. Konstigt det där. I ett land som är världskänt för att ha så hårda straff hade i a f jag varit rädd för att mucka.
Den enda lagen jag såg som efterföljdes var att man nu inte får gå offentligt i morgonrockar. Alla är fullt påklädda, till och med i hutongerna där alla förr gick ut och snackade med grannen i morgonrock på morgonen. Men jag tänkte: fight the power! Så jag åt så klart frulle varje dag i min neonturkosa velourdräkt (färgen är definitivt mer skrikig i verkligheten). Jag kände mig grymt modig.
tisdag, januari 24, 2006
Torsdag 12 januari
Näst sista dagen och vi började längta hem lite. Johan saknade sin säng, jag min mamma och Gustav... nja han längtade väl inte hem så mycket. Han var mest shoppinggalen.
Vi startade dagen med Wangfuijing. Det är ett ganska roligt område med tanke på dess överdådiga varuhus som delas av med små, enkla marknadsgränder. Vi gick in i alla varuhus, i alla gränder och tittade på människor. Jag och Gustav passade på att köpa ett par böcker till, bland annat extremt roliga Mao Zedong - Man not GOD! som är så överdrivet propagandaisk.
Till lunch åt vi pizza på Oriental Plaza som kostade 38 kr och därmed blev vår dyraste mat under hela resan. Det är ganska roligt att se hur kostymnissarna trängs på Mr Pizza som hade varit ganska white trash här i Sverige.
PÅ eftermiddagen tog vi tunnelbanan till min favvisdvdaffär. Jag och Gustav handlade på oss en hel del dvd-boxar och fastnade där rätt länge. Tjejerna som har affären är så loverly att man fastnar där i timmar! Jag och Ling, en av tjejerna, lärde varandra våra språk. Hon var asgrym medan jag var sådär bra på att uttala kemiska former på kinesiska (hon är kemistuderande).
Sedan bar det av till leksaksmarknad där Gustav och Johan köpte japanska porrdockor (?!). Jag något roligt fick de ju ha.
Hela kvällen ägnades åt att packa, slänga och fixa. Gud vad vi hade grejer! Jag slänge nästan allt jag hade haft med mig. Som tur är har jag lärt mig vid det här laget att jag gör det, så jag tar bara med mig kläder som jag inte använder längre. Som ni säkert förstår är jag därför sjukt omodern i Beijing. Men det kvittar.
Kommer att skriva mer om shoppingen sen, håll till godo, men här är två foton:
Vi startade dagen med Wangfuijing. Det är ett ganska roligt område med tanke på dess överdådiga varuhus som delas av med små, enkla marknadsgränder. Vi gick in i alla varuhus, i alla gränder och tittade på människor. Jag och Gustav passade på att köpa ett par böcker till, bland annat extremt roliga Mao Zedong - Man not GOD! som är så överdrivet propagandaisk.
Till lunch åt vi pizza på Oriental Plaza som kostade 38 kr och därmed blev vår dyraste mat under hela resan. Det är ganska roligt att se hur kostymnissarna trängs på Mr Pizza som hade varit ganska white trash här i Sverige.
PÅ eftermiddagen tog vi tunnelbanan till min favvisdvdaffär. Jag och Gustav handlade på oss en hel del dvd-boxar och fastnade där rätt länge. Tjejerna som har affären är så loverly att man fastnar där i timmar! Jag och Ling, en av tjejerna, lärde varandra våra språk. Hon var asgrym medan jag var sådär bra på att uttala kemiska former på kinesiska (hon är kemistuderande).
Sedan bar det av till leksaksmarknad där Gustav och Johan köpte japanska porrdockor (?!). Jag något roligt fick de ju ha.
Hela kvällen ägnades åt att packa, slänga och fixa. Gud vad vi hade grejer! Jag slänge nästan allt jag hade haft med mig. Som tur är har jag lärt mig vid det här laget att jag gör det, så jag tar bara med mig kläder som jag inte använder längre. Som ni säkert förstår är jag därför sjukt omodern i Beijing. Men det kvittar.
Kommer att skriva mer om shoppingen sen, håll till godo, men här är två foton:
Och det här är bara MINA grejer.
söndag, januari 22, 2006
Tisdag 10 januari
På tisdagen vaknade vi utvilade vid åttatiden på morgonen. Vi gick ut och köpte oss frukost på gatan som vi smaskade i oss på hotellrummet. Efter det hoppade vi in i en taxi som förde oss till Baiyun Guan, ett daoisttempel i västra Beijing. Baiyun Guan är rätt stort och jag blir litet förvånad över att inte fler turister hittar dit. Vi blev som vanligt attackerade utanför av rökelseförsäljare som ville sälja rökelser för skambud. En vanlig grej är att de lägger till en nolla. Rökelser man ska betala en femma för kostar plötsligt femtio kronor. Jag totalvägrade köpa för skambud, och tanten vi handlade av blev riktigt sur när hon insåg att vi inte tänkte betala mer än kineserna, så till slut gav hon sig.
Väl inne på Baiyun Guan var det stillsamt, vackert och mysigt. Templet har fortfarande många aktiva munkar som promenerar runt på området. Andra besökare är människor som kommit dit för att be, så det känns lite dumt ibland att slita upp kameran. Mne ett par väldigt vackra bilder fick jag i a f.
Vi tog sedan en promenad som för vanliga människor skulle ta sisådär 20 minuter, men för oss tog nästan två - tre timmar. Vi gick mot Grand view garden, men passerade otroligt intressant områden som vi var tvungna att passa på att besöka, t.ex. det muslimska området i Beijing.
Grand view garden är en fantastiskt vacker trädgård som anlades på 80-talet för en filmatisering. I den får man verkligen en känsla av hur fantastiska alla trädgårdar måste ha varit förr. Om ni har tid över ska ni definitivt besöka den när ni är i Beijing.
När vi var klara med Grand view hade det hunnit bli kväll så vi åt middag i området, tog en långpromenad hem där jag råkade shoppa både det ena och det andra innan vi somnade vid midnatt.
Väl inne på Baiyun Guan var det stillsamt, vackert och mysigt. Templet har fortfarande många aktiva munkar som promenerar runt på området. Andra besökare är människor som kommit dit för att be, så det känns lite dumt ibland att slita upp kameran. Mne ett par väldigt vackra bilder fick jag i a f.
Vi tog sedan en promenad som för vanliga människor skulle ta sisådär 20 minuter, men för oss tog nästan två - tre timmar. Vi gick mot Grand view garden, men passerade otroligt intressant områden som vi var tvungna att passa på att besöka, t.ex. det muslimska området i Beijing.
Grand view garden är en fantastiskt vacker trädgård som anlades på 80-talet för en filmatisering. I den får man verkligen en känsla av hur fantastiska alla trädgårdar måste ha varit förr. Om ni har tid över ska ni definitivt besöka den när ni är i Beijing.
När vi var klara med Grand view hade det hunnit bli kväll så vi åt middag i området, tog en långpromenad hem där jag råkade shoppa både det ena och det andra innan vi somnade vid midnatt.
Måndag 9:e januari
Jag kan inte sova så det blir ett sent dagboksinlägg.
Måndagen tog vi en rejäl sovmorgon. Vi ville helt enkelt inte åka för tidigt för att jag vet hur kallt det var förra året och vi beslutade oss för att vänta tills 12 då dagen värmts upp.
Klockan 12 jagade vi fatt på en taxi utanför. Taxichauffören blev väldigt glad då han insåg att vi skulle till muren (standardpris brukar ligga på ca 500 Y för en heldag. Det är väldigt mycket pengar i Kina). Vi lutade oss tillbaka och började åka. Vi hade bestämt oss för Badaling som jag faktiskt gillar bäst. Och ja, jag vet att det är jätteturistigt men jag gillar det ändå. Men när vi kom dit svängde han in på den första infarten (andra infarten är den officiella) som jag aldrig besökt. Väl där var ingen folk förutom ett fåtal försäljare och en biljettbod. Blev lite småt fundersam när vi fick betala 100 Y, för sist jag var i Beijing var inträdet enbart 40 Y. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det är restaurationstid och började gå uppför backen som de pekade. Efter 50 meter insåg jag hur lurade vi blivit. Vi kunde inte komma upp till muren. Det enda som fanns där var en liten, liten bergochdalbana som sett sina bästa dagar utan bälten som vi fått betala 60 kr för att åka. Plötsligt hade två vakter rivit våra biljetter och försökte få oss till att åka fanskapet.
Jag blev fly förbannad. Jag är ung, men jag är banne mig ingen newbie. Jag vet vad Badaling är. Jag gick ner till biljettluckan där man vägrade ge oss våra pengar tillbaka för att biljetterna var rivna.
Då gjorde jag följande: jag ställde mig helt enkelt för biljettluckan så att ingen annan kunde köpa biljett och sen ställde jag mig och rökte lugnt. "Flytta på dig" skrek kineserna. "Ge mig mina pengar tillbaka" sa jag lugnt och fortsatte röka lugnt medan ett tiotal japaner gick tillbaka till sin buss.
Hur det gick? Jag fick tillbaka pengarna, taxichauffören fick en fet utskällning om att jag inte var en västerlänning han kunde lura och han körde oss till den riktiga infarten.
Väl där parkerade han på en liten, liten väg på en väldigt brant kulle där en bil redan stod parkerad framför honom. Vi gick ur och jag visade honom att vi skulle komma till parkeringen direkt efter.
Muren var underbart vacker och vädret fantastiskt. Vi promenerade ungefär två timmar innan vi bestämde oss för att det var dags att åka tillbaka. När vi gick tillbaka såg vi att bilen stod kvar där vi lämnat den. Fast med två bilar bakom. Vi var alltså fast.
Taxichauffören låg lugnt och sussade i baksätet och blev mycket chockad när han såg bilarna. Han visade oss till ett café där vi drack en kaffe medan han letade upp bilägarna och 40 minuter senare kunde vi sätta oss i bilen. MEN! Taxichaffisen hade glömt lägga i handbromsen och när jag och Gustav satt oss började bilen rulla bakåt mot en väldigt trafikerad väg. Johan som kilades fast mellan två dörrar gjorde ett rädslehopp upp en meter på en mur. Till slut kilades ena dörren fast i muren och bilen stannade. Gudskelov! Jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hänt. Stackars chaffis!
Hemma var vi inte förrän sex, och vi firade vår kinesiska dag med att äka Pekinganka och dumplings. Fantastiskt gott! Efter det kände vi att det var dags att smälla lite pengar så vi tog en taxi till Yashow. Det roliga i sammanhanget var att det var samma taxichaffis! Han hade nog rätt dåligt samvete vid det här laget så vi fick fler abnd med kinesisk musik som gåva. Snällt, tycker jag.
När vi gick ur taxin vid Yashow så dök ett litet barn upp ur ingenstans. Jag kände direkt på mig att något konstigt höll på att hända. När barn tigger så gör de det väldigt uppenbart. Den här ungen tiggde inte.
Vi gick därifrån men 30 sekunder senare känner jag att jag har en hand i min ficka som gräver. Rent instinktivt så måttar jag armbågen bak, rakt in i förövarens mage. Men den här gången var det inte en mage, utan att barns huvud. Samtidigt dök det upp små barn över allt ifrån som hoppade på mig och Gustav. Vi fick slå omkring oss som galna och springa. Killen som jag råkat slå i huvudet kom upp och fortsatte jaga oss och började gräva i min väska, men precis som han fick greppet om min kamera snubblar han platt ner på marken. Jag, som var djupt chockad och skakad (har aldrig varit med om något liknande) började knäppt nog gapskratta medan ungen skrek "FUCK YOU" så det ekade. Vi flydde in i Yashow.
Yashow var inte särskilt trevligt. Jag gillade det förra året, men nu var det mest tråkig stämning. Ingen ville pruta för de visste att feta amerikaner skulle betala skampriser för samma vara. Vi gav upp och gick ut för att ta en taxi.
Väl utanför kunde vi se hur barnen arbetade. De var ca 10 stycken, alla 4-5 år, och de omringade turister som såg lite vilsna ut. Sedan plockade de saker medan turisterna stod och kliade sig i huvudet och tittade på kartan. I ett hörn stod tre gamla gummor och instruerade dem.
Förmodligen hade de inte räknat med att jag skulle reagera redan när jag såg dem. Vi åkte hem med en klump i magen. Jag har aldrig, aldrig varit med om något liknande i Kina. Vi köpte kaffe och satt på vårt rum resten av kvällen och pratade om den konstiga dagen vi genomgått. Usch vad trist det känns att sånt kommit till Kina. Usch.
Måndagen tog vi en rejäl sovmorgon. Vi ville helt enkelt inte åka för tidigt för att jag vet hur kallt det var förra året och vi beslutade oss för att vänta tills 12 då dagen värmts upp.
Klockan 12 jagade vi fatt på en taxi utanför. Taxichauffören blev väldigt glad då han insåg att vi skulle till muren (standardpris brukar ligga på ca 500 Y för en heldag. Det är väldigt mycket pengar i Kina). Vi lutade oss tillbaka och började åka. Vi hade bestämt oss för Badaling som jag faktiskt gillar bäst. Och ja, jag vet att det är jätteturistigt men jag gillar det ändå. Men när vi kom dit svängde han in på den första infarten (andra infarten är den officiella) som jag aldrig besökt. Väl där var ingen folk förutom ett fåtal försäljare och en biljettbod. Blev lite småt fundersam när vi fick betala 100 Y, för sist jag var i Beijing var inträdet enbart 40 Y. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det är restaurationstid och började gå uppför backen som de pekade. Efter 50 meter insåg jag hur lurade vi blivit. Vi kunde inte komma upp till muren. Det enda som fanns där var en liten, liten bergochdalbana som sett sina bästa dagar utan bälten som vi fått betala 60 kr för att åka. Plötsligt hade två vakter rivit våra biljetter och försökte få oss till att åka fanskapet.
Jag blev fly förbannad. Jag är ung, men jag är banne mig ingen newbie. Jag vet vad Badaling är. Jag gick ner till biljettluckan där man vägrade ge oss våra pengar tillbaka för att biljetterna var rivna.
Då gjorde jag följande: jag ställde mig helt enkelt för biljettluckan så att ingen annan kunde köpa biljett och sen ställde jag mig och rökte lugnt. "Flytta på dig" skrek kineserna. "Ge mig mina pengar tillbaka" sa jag lugnt och fortsatte röka lugnt medan ett tiotal japaner gick tillbaka till sin buss.
Hur det gick? Jag fick tillbaka pengarna, taxichauffören fick en fet utskällning om att jag inte var en västerlänning han kunde lura och han körde oss till den riktiga infarten.
Väl där parkerade han på en liten, liten väg på en väldigt brant kulle där en bil redan stod parkerad framför honom. Vi gick ur och jag visade honom att vi skulle komma till parkeringen direkt efter.
Muren var underbart vacker och vädret fantastiskt. Vi promenerade ungefär två timmar innan vi bestämde oss för att det var dags att åka tillbaka. När vi gick tillbaka såg vi att bilen stod kvar där vi lämnat den. Fast med två bilar bakom. Vi var alltså fast.
Taxichauffören låg lugnt och sussade i baksätet och blev mycket chockad när han såg bilarna. Han visade oss till ett café där vi drack en kaffe medan han letade upp bilägarna och 40 minuter senare kunde vi sätta oss i bilen. MEN! Taxichaffisen hade glömt lägga i handbromsen och när jag och Gustav satt oss började bilen rulla bakåt mot en väldigt trafikerad väg. Johan som kilades fast mellan två dörrar gjorde ett rädslehopp upp en meter på en mur. Till slut kilades ena dörren fast i muren och bilen stannade. Gudskelov! Jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hänt. Stackars chaffis!
Hemma var vi inte förrän sex, och vi firade vår kinesiska dag med att äka Pekinganka och dumplings. Fantastiskt gott! Efter det kände vi att det var dags att smälla lite pengar så vi tog en taxi till Yashow. Det roliga i sammanhanget var att det var samma taxichaffis! Han hade nog rätt dåligt samvete vid det här laget så vi fick fler abnd med kinesisk musik som gåva. Snällt, tycker jag.
När vi gick ur taxin vid Yashow så dök ett litet barn upp ur ingenstans. Jag kände direkt på mig att något konstigt höll på att hända. När barn tigger så gör de det väldigt uppenbart. Den här ungen tiggde inte.
Vi gick därifrån men 30 sekunder senare känner jag att jag har en hand i min ficka som gräver. Rent instinktivt så måttar jag armbågen bak, rakt in i förövarens mage. Men den här gången var det inte en mage, utan att barns huvud. Samtidigt dök det upp små barn över allt ifrån som hoppade på mig och Gustav. Vi fick slå omkring oss som galna och springa. Killen som jag råkat slå i huvudet kom upp och fortsatte jaga oss och började gräva i min väska, men precis som han fick greppet om min kamera snubblar han platt ner på marken. Jag, som var djupt chockad och skakad (har aldrig varit med om något liknande) började knäppt nog gapskratta medan ungen skrek "FUCK YOU" så det ekade. Vi flydde in i Yashow.
Yashow var inte särskilt trevligt. Jag gillade det förra året, men nu var det mest tråkig stämning. Ingen ville pruta för de visste att feta amerikaner skulle betala skampriser för samma vara. Vi gav upp och gick ut för att ta en taxi.
Väl utanför kunde vi se hur barnen arbetade. De var ca 10 stycken, alla 4-5 år, och de omringade turister som såg lite vilsna ut. Sedan plockade de saker medan turisterna stod och kliade sig i huvudet och tittade på kartan. I ett hörn stod tre gamla gummor och instruerade dem.
Förmodligen hade de inte räknat med att jag skulle reagera redan när jag såg dem. Vi åkte hem med en klump i magen. Jag har aldrig, aldrig varit med om något liknande i Kina. Vi köpte kaffe och satt på vårt rum resten av kvällen och pratade om den konstiga dagen vi genomgått. Usch vad trist det känns att sånt kommit till Kina. Usch.
fredag, januari 20, 2006
Söndag 8 januari
På söndagen tog vi en riktig Beijingdag, vi spenderade nämligen hela dagen i området Shishahai, ett otroligt välbevarat hutongområde kring tre vackra sjöar. När vi kom dit slogs jag direkt av hur många offentliga toaletter som bygts. Är det jag som missat det föregående år eller är det nybyggt? Ja ja, trots det så såg vi både en man och ett litet barn ställa sig mitt på gatan och kissa.
Shishahai är aldrig en besvikelse. Vi vandrade runt planlöst men prickade in ett par sevärdheter, till exempel Prins Gongs trädgård. Ett besök i Shishahai måste man hinna med i Beijing, så är det bara. Att ta en promenad längs med sjöarnas stränder är som att komma in i en annan värld, till ett annat Beijing.
Trist var att hutongområdet var otroligt smoggigt. Trots att det är lite trafik i området, så samlas förmodligen alla avgaser där på grund av de omringande stora vägarna. Mina luftrör är ganska känsliga och jag gömde mina andetag bakom en stor halsduk.
På eftermiddagen åt vi en god middag på en liten restaurant och jag fick klarhet i hur mycket jag gjort bort mig.
När man beställer strimlat kött får man ofta in små fyrkantiga beiga saker som ser ut som små wettexdukar. Jag har alltid trott att det är wettexdukar och har snällt torkat av borden med dem innan jag gått. På denna restaurant frågade Johan vad det var, och det visade sig att det är som små pastabitar! Man rullar alltså in köttet i det och äter dem! Inte konstigt att så många servitriser fnittrat åt mig! Jag har trott att de tyckt att jag är hjälpsam och i själva verket har de sett mig som världens mest korkade västerlänning som skrubbar in mat i bordet!
På kvällen tog vi en shoppingtur i området där vi bodde, Chongwenmen. Gustav och Johan hittade inte så mycket, då det är ett rätt dyrt område när det gäller shopping, men jag hittade två huvtröjor jag prutade ner till 30 kr. Sitter och skriver i en av dem nu. Härligt lila i sammet. I like.
På kvällen tog vi en långpromenad vilket i sig är ganska intressant. Går du ur vid 19-tiden kommer du att träffa på MASSOR av arbetare som kommer i grupp efter att dagen slutat, på väg hem. Förbered dig för att bli Uttittad. Jepp, med stort U.
Slut på dag 6.
Shishahai är aldrig en besvikelse. Vi vandrade runt planlöst men prickade in ett par sevärdheter, till exempel Prins Gongs trädgård. Ett besök i Shishahai måste man hinna med i Beijing, så är det bara. Att ta en promenad längs med sjöarnas stränder är som att komma in i en annan värld, till ett annat Beijing.
Trist var att hutongområdet var otroligt smoggigt. Trots att det är lite trafik i området, så samlas förmodligen alla avgaser där på grund av de omringande stora vägarna. Mina luftrör är ganska känsliga och jag gömde mina andetag bakom en stor halsduk.
På eftermiddagen åt vi en god middag på en liten restaurant och jag fick klarhet i hur mycket jag gjort bort mig.
När man beställer strimlat kött får man ofta in små fyrkantiga beiga saker som ser ut som små wettexdukar. Jag har alltid trott att det är wettexdukar och har snällt torkat av borden med dem innan jag gått. På denna restaurant frågade Johan vad det var, och det visade sig att det är som små pastabitar! Man rullar alltså in köttet i det och äter dem! Inte konstigt att så många servitriser fnittrat åt mig! Jag har trott att de tyckt att jag är hjälpsam och i själva verket har de sett mig som världens mest korkade västerlänning som skrubbar in mat i bordet!
På kvällen tog vi en shoppingtur i området där vi bodde, Chongwenmen. Gustav och Johan hittade inte så mycket, då det är ett rätt dyrt område när det gäller shopping, men jag hittade två huvtröjor jag prutade ner till 30 kr. Sitter och skriver i en av dem nu. Härligt lila i sammet. I like.
På kvällen tog vi en långpromenad vilket i sig är ganska intressant. Går du ur vid 19-tiden kommer du att träffa på MASSOR av arbetare som kommer i grupp efter att dagen slutat, på väg hem. Förbered dig för att bli Uttittad. Jepp, med stort U.
Slut på dag 6.
torsdag, januari 19, 2006
Lördag 7 januari
Lördagen blev en väldigt lugn dag, helt enkelt för att vi fastnade på de två ställen vi besökte.
Vi började med att åka till Dongue Miao som är ett taoisttempel i västra Beijing. Templet är mest känt för sina 1000 gudfigurer som står i olka rum i templet. Figurerna är i verklig storlek och ibland skrämmande mänskliga. Vi tog massor av kort, medan jag mer eller mindre freakade ut. Jag vet inte varför, men jag fick världens skräckfilmskänsla och drog i Gustavs arm heeela tiden. Kan vi inte gå snart... snälla?
Efter det tog vi en lång promenad genom ambassadområdet som ligger söderom. Verkligen, verkligen mysigt kvarter. Där åt vi lunch och tittade på varandras kort.
Därefter gick vi till nyöppnade Sidenmarknaden som jag inte besökt förr. Varuhuset öppnade i mars och jag var rätt nyfiken. Först tog vi så klart en sväng ner till tunnelbanesidenmarknaden där Beijing bästa DVD-affär ligger. Jag tror att vi gjorde årets bästa affär enligt försäljarnas ögon. Johan köpte 18 dvd-boxar! Det blev bara några filmer för mig den dagen, jag ville tänka över vilka boxar jag ville ha.
På sidenmarknaden shoppade vi järnet. Gud vilken bra shopping! Allt fejk så kalrt, men jag har inget emot att ha fejkkläder. Ha ha, ingen moral där. Vi köpte adidaströjor, cashmeretröjor, jeansk, skor och mycket annat. Vi det här laget började jag inse hur tung min väska skulle bli.
Jag rekommenderar verkligen, verkligen Sidenmarknaden. Bra shopping, trevlig stämning och lättprutat.
Vi kom inte hem förrän åtta, åt en snabb middag och gick sen till en livsmedelsaffär för att jag bestämt mig för att försätta mig i sockerchock. Köpte coca cola, iste, kakor, godis och kex - 2 stora påsar! Gick till ca 30 kr. Jag saknar kinesiska priser.
Vi började med att åka till Dongue Miao som är ett taoisttempel i västra Beijing. Templet är mest känt för sina 1000 gudfigurer som står i olka rum i templet. Figurerna är i verklig storlek och ibland skrämmande mänskliga. Vi tog massor av kort, medan jag mer eller mindre freakade ut. Jag vet inte varför, men jag fick världens skräckfilmskänsla och drog i Gustavs arm heeela tiden. Kan vi inte gå snart... snälla?
Efter det tog vi en lång promenad genom ambassadområdet som ligger söderom. Verkligen, verkligen mysigt kvarter. Där åt vi lunch och tittade på varandras kort.
Därefter gick vi till nyöppnade Sidenmarknaden som jag inte besökt förr. Varuhuset öppnade i mars och jag var rätt nyfiken. Först tog vi så klart en sväng ner till tunnelbanesidenmarknaden där Beijing bästa DVD-affär ligger. Jag tror att vi gjorde årets bästa affär enligt försäljarnas ögon. Johan köpte 18 dvd-boxar! Det blev bara några filmer för mig den dagen, jag ville tänka över vilka boxar jag ville ha.
På sidenmarknaden shoppade vi järnet. Gud vilken bra shopping! Allt fejk så kalrt, men jag har inget emot att ha fejkkläder. Ha ha, ingen moral där. Vi köpte adidaströjor, cashmeretröjor, jeansk, skor och mycket annat. Vi det här laget började jag inse hur tung min väska skulle bli.
Jag rekommenderar verkligen, verkligen Sidenmarknaden. Bra shopping, trevlig stämning och lättprutat.
Vi kom inte hem förrän åtta, åt en snabb middag och gick sen till en livsmedelsaffär för att jag bestämt mig för att försätta mig i sockerchock. Köpte coca cola, iste, kakor, godis och kex - 2 stora påsar! Gick till ca 30 kr. Jag saknar kinesiska priser.
tisdag, januari 17, 2006
Fredag 6 januari
Dag4 i Beijing. Vi åt frukost på ett konditori där kakorna och brödet inte alls är som i Sverige. Kineserna envisas med att ha katrinplommonsylt och chokladgrädde i allt. Jag åt det vitaste brödet jag någonsin ätit och kände mig som en ballong efteråt.
Tog taxi till Silicon Valley, där vi inte hittade någonting. Antar att vårt shoppingsinne inte hunnit vakna ännu. Åkte vidare till Tiancheng som förr varit min favoritmarknad men som gjorde mig lite besviken. Förr har man verkligen kunnat fynda jackor där, men nu var de svindyra! Dock fanns det rätt mycket roliga andra saker. Jag köpte en handväska för 20 kr och skor för 50 kr. Även Gustav uppslukades i skoshopping och köpte sig ett par. Jag kommer nog ändå åka dit igen, med tanke på att handväskorna var mycket billigare där än på andra ställen, plus att det är ett lite annorlunda sortiment jämfört med många andra varuhus i stan. Tiancheng ligger under isstadion.
Sedan ännu en taxiresa till underbara Sommarpalatset. Väl där blev vi överfallna av guider som drog i oss i varsin arm. Till slut ljög jag och sa att jag var guide, men de vägrade ge sig och fortsatte dra i oss. Till slut fick vi slita oss ifrån dem och kom in. Sommarpalatset var så underbart! Vi gick runt i parken hur länge som helst innan vi drog oss ner till sjön dör vi satt länge och bara blickade ut. Var beredda på att det är en rätt hård terräng, så efter allt klättrande är benen halvdöda efteråt. Vi tittade på Marmorbåten, Den långa perrongen m.m. och bara njöt. Sommarpalatset är ett måste vid ett Beijingbesök.
Efter fyra timmar var vi klara och vi började gå mot Norra utgången. Förmodligen var vi så uppslutna i vad vi pratade om och alla upplevelser att vi inte tänkte på vart vi gick ut, men det var inte genom Norra utgången, utan genom en personalutgång. När jag höjde huvudet insåg jag att det var det enda stället i Beijing där jag inte ville vara.
Sommarpalatset ligger nästan 2 mil utanför innerstan i en väldigt, väldigt fattig förort, dit inga taxibilar eller bussar hittar. Vi stod alltså på en grusväg, kunde inte komma in igen, med enbart svarttaxibilar runt omkring oss som betedde sig väldigt suspekt. Jag känner mig alltid trygg i Beijing men inte då. Vi började gå och insåg ganska snabbt att vi hade ett gäng bakom oss. Då började vi springa. Överallt omkring oss fanns enbart nedfallna hus, människor som inte förstod ett ord engelska, herrelösa hundar och ja - icke en västerlänning eller engelsktalande på långt håll. Efter att vi småsprungit en halv kilometer såg Gustav en buss och vi sprang ditåt. Efter att vi stått några minuter i korsningen kom en taxi vars förare tittade förvånat på oss. Räddaren i nöden.
Vi bestämde oss för att åka till Qianmen. Där åt vi på en enkel restaurant, lugnade våra nerver och pratade. Qianmen gladde med superb shopping! Jag köpte två jackor för 40 kr/styck, två par skor för 50 kr/styck, en duk för 20 kr och mycket annat. Ska ni till Beijing så måste ni hit! Var noga med att pruta om det inte finns prislappar.
Här blev jag slagen för första gången av en försäljare, ha ha. Det låter mycket mer dramatiskt än vad det är. Många unga kvinnliga försäljare kan ge en ett slag på armen om de tycker att man ger dem ett skambud, ofta med ett glatt skratt och ett skämt. Det roliga är att de verkligen slår hårt ibland. Efter denna försäljare, som jag köpte duken av, hade jag ett blåmärke på armen i en vecka.
Lite trist var det att mycket av Qianmen ska rivas. Flera hus hade slått igen, bland annat ett där en av mina favoritrestauranter låg. Dessutom hade andelen fattiga och tiggare ökat där markant. Antar att det blir så när de sjasar iväg alla från de "finare delarna".
Vi var inte hemma förrän vid åtta på kvällen, så vi åt på vår favoritkrog och däckade totalt.
Tog taxi till Silicon Valley, där vi inte hittade någonting. Antar att vårt shoppingsinne inte hunnit vakna ännu. Åkte vidare till Tiancheng som förr varit min favoritmarknad men som gjorde mig lite besviken. Förr har man verkligen kunnat fynda jackor där, men nu var de svindyra! Dock fanns det rätt mycket roliga andra saker. Jag köpte en handväska för 20 kr och skor för 50 kr. Även Gustav uppslukades i skoshopping och köpte sig ett par. Jag kommer nog ändå åka dit igen, med tanke på att handväskorna var mycket billigare där än på andra ställen, plus att det är ett lite annorlunda sortiment jämfört med många andra varuhus i stan. Tiancheng ligger under isstadion.
Sedan ännu en taxiresa till underbara Sommarpalatset. Väl där blev vi överfallna av guider som drog i oss i varsin arm. Till slut ljög jag och sa att jag var guide, men de vägrade ge sig och fortsatte dra i oss. Till slut fick vi slita oss ifrån dem och kom in. Sommarpalatset var så underbart! Vi gick runt i parken hur länge som helst innan vi drog oss ner till sjön dör vi satt länge och bara blickade ut. Var beredda på att det är en rätt hård terräng, så efter allt klättrande är benen halvdöda efteråt. Vi tittade på Marmorbåten, Den långa perrongen m.m. och bara njöt. Sommarpalatset är ett måste vid ett Beijingbesök.
Efter fyra timmar var vi klara och vi började gå mot Norra utgången. Förmodligen var vi så uppslutna i vad vi pratade om och alla upplevelser att vi inte tänkte på vart vi gick ut, men det var inte genom Norra utgången, utan genom en personalutgång. När jag höjde huvudet insåg jag att det var det enda stället i Beijing där jag inte ville vara.
Sommarpalatset ligger nästan 2 mil utanför innerstan i en väldigt, väldigt fattig förort, dit inga taxibilar eller bussar hittar. Vi stod alltså på en grusväg, kunde inte komma in igen, med enbart svarttaxibilar runt omkring oss som betedde sig väldigt suspekt. Jag känner mig alltid trygg i Beijing men inte då. Vi började gå och insåg ganska snabbt att vi hade ett gäng bakom oss. Då började vi springa. Överallt omkring oss fanns enbart nedfallna hus, människor som inte förstod ett ord engelska, herrelösa hundar och ja - icke en västerlänning eller engelsktalande på långt håll. Efter att vi småsprungit en halv kilometer såg Gustav en buss och vi sprang ditåt. Efter att vi stått några minuter i korsningen kom en taxi vars förare tittade förvånat på oss. Räddaren i nöden.
Vi bestämde oss för att åka till Qianmen. Där åt vi på en enkel restaurant, lugnade våra nerver och pratade. Qianmen gladde med superb shopping! Jag köpte två jackor för 40 kr/styck, två par skor för 50 kr/styck, en duk för 20 kr och mycket annat. Ska ni till Beijing så måste ni hit! Var noga med att pruta om det inte finns prislappar.
Här blev jag slagen för första gången av en försäljare, ha ha. Det låter mycket mer dramatiskt än vad det är. Många unga kvinnliga försäljare kan ge en ett slag på armen om de tycker att man ger dem ett skambud, ofta med ett glatt skratt och ett skämt. Det roliga är att de verkligen slår hårt ibland. Efter denna försäljare, som jag köpte duken av, hade jag ett blåmärke på armen i en vecka.
Lite trist var det att mycket av Qianmen ska rivas. Flera hus hade slått igen, bland annat ett där en av mina favoritrestauranter låg. Dessutom hade andelen fattiga och tiggare ökat där markant. Antar att det blir så när de sjasar iväg alla från de "finare delarna".
Vi var inte hemma förrän vid åtta på kvällen, så vi åt på vår favoritkrog och däckade totalt.
måndag, januari 16, 2006
Torsdag 5:e januari
När vi vaknade på torsdagen bestämde vi oss för att äta en traditionell frukost. Vi begav oss till en livsmedelsaffär och handlade bröd, yoghurt, chokladmjölk och juice. Sedan satt vi på hotellrummet i säkert en timme och bara åt och pratade. Jag passade på att springa ner till receptionen och skaffa mig en karta, medan Gustav och Johan drog på sig långkalsongerna.
Vi tog tunnelbanan och gick av vid Yonghegong, Lamatemplet, som jag verkligen älskar. det är så oerhört vackert, särskilt på morgonen när morgonsolen glänser på de guldkantade taken. Jag hade på vägen köpt med mig rökelser som vi brände och visade vår vördnad.
Vi korsade därefter vägen och gick till Konfuciustemplet. Som vanligt var vi de enda turisterna och munkarna tittade lika nyfiket på oss medan vi tittade på dem. Tyvärr restaureras Konfuciustemplet för närvarande så vissa tempel var stängda. Men det roligaste i hela tempelt fick vi se, stentavlorna med alla studenters namn.
Väl utanför Konfuciustemplet blev vi mer eller mindre attackerade av vykortsförsäljare. Som tur är så har många väldigt vackra - min favorit är paketet med hutongbilder - så vi köpte på oss en del. De flesta har jag tagit hem men några skickade jag.
Därefter fortsatte vi med tunnelbanan två stationer och efter en kvarts promenad genom ett mycket vackert hutongområde kom vi fram till Trumtornet och Klocktornet. Gustav och Johan vågade sig upp, medan jag hoppade denna gång. Men jag följde med in på området, mest för att slippa alla påstridiga rikshaförare.
På vägen därifrån blev vi indragna i en liten tebutik där de som vanligt försöker pracka på en te för 180 kr/hektot. Jag dricker inte ens te och därför ter det sig synnerligen oattraktivt för mig. Men både jag och Johan hittade varsin liten drake i träd som vi köpte hem. den ser väldigt bra ut i min samling just nu.
Vi vandrade nedför Dianmen Daije, som är en väldigt bra shoppinggata. Det pågår just nu rea inför det kinesiska nyåret så jag hittade två riktigt, riktigt fina skinnväskor för en femtiolapp styck. Är mycket nöjd med mitt köp.
Sedan ledde jag dem till ett av mina favoritvaruhus i Beijing - Tianyi Shichang! Jag älskar verkligen det stället. Det har ingen logik och du kan hitta allt hur billigt som helst. Jag köpte brodyrkit till min mormor, Gustav köpte skinnskor för 100 kr och CD-case och Johan köpte ett CD-case för 50 kr som rymde 500 dvdskivor.
Efter det var vi ganska nöjda med vår förmiddag. Vi åt en riktigt bra lunch i kvarteret innan vi hoppade in i en taxi. Väl tillbaka på hotellet slappade vi någon timme och pratade om allt vi sett.
På eftermiddagen begav vi oss till Wangfuijing som är en riktig paradgata i Beijing. Vi besökte The foreign bookstore där vi köpte mycket roliga böcker om Mao (kineser har en förmåga att skriva om Mao som en gud). Då det är rea, vilket jagnämnde tidigare så kan man verkligen fynda på dne här tiden av året. Ett 10-tal affärer har 10-kronors-marknad, de säljer helt enkelt ut stora delar av lagret för 10 kr. Jag köpte handväskor, jadegrejer, prydnadssaker och mycket annat för bara 10 kr som hade prislappar som visade minst 200 kr styck. Jag var mycket nöjd.
På kvällen blev det åter att hänga i kvarteret Chongwenmen som jag älskar. Slut på dag 3.
Vi tog tunnelbanan och gick av vid Yonghegong, Lamatemplet, som jag verkligen älskar. det är så oerhört vackert, särskilt på morgonen när morgonsolen glänser på de guldkantade taken. Jag hade på vägen köpt med mig rökelser som vi brände och visade vår vördnad.
Vi korsade därefter vägen och gick till Konfuciustemplet. Som vanligt var vi de enda turisterna och munkarna tittade lika nyfiket på oss medan vi tittade på dem. Tyvärr restaureras Konfuciustemplet för närvarande så vissa tempel var stängda. Men det roligaste i hela tempelt fick vi se, stentavlorna med alla studenters namn.
Väl utanför Konfuciustemplet blev vi mer eller mindre attackerade av vykortsförsäljare. Som tur är så har många väldigt vackra - min favorit är paketet med hutongbilder - så vi köpte på oss en del. De flesta har jag tagit hem men några skickade jag.
Därefter fortsatte vi med tunnelbanan två stationer och efter en kvarts promenad genom ett mycket vackert hutongområde kom vi fram till Trumtornet och Klocktornet. Gustav och Johan vågade sig upp, medan jag hoppade denna gång. Men jag följde med in på området, mest för att slippa alla påstridiga rikshaförare.
På vägen därifrån blev vi indragna i en liten tebutik där de som vanligt försöker pracka på en te för 180 kr/hektot. Jag dricker inte ens te och därför ter det sig synnerligen oattraktivt för mig. Men både jag och Johan hittade varsin liten drake i träd som vi köpte hem. den ser väldigt bra ut i min samling just nu.
Vi vandrade nedför Dianmen Daije, som är en väldigt bra shoppinggata. Det pågår just nu rea inför det kinesiska nyåret så jag hittade två riktigt, riktigt fina skinnväskor för en femtiolapp styck. Är mycket nöjd med mitt köp.
Sedan ledde jag dem till ett av mina favoritvaruhus i Beijing - Tianyi Shichang! Jag älskar verkligen det stället. Det har ingen logik och du kan hitta allt hur billigt som helst. Jag köpte brodyrkit till min mormor, Gustav köpte skinnskor för 100 kr och CD-case och Johan köpte ett CD-case för 50 kr som rymde 500 dvdskivor.
Efter det var vi ganska nöjda med vår förmiddag. Vi åt en riktigt bra lunch i kvarteret innan vi hoppade in i en taxi. Väl tillbaka på hotellet slappade vi någon timme och pratade om allt vi sett.
På eftermiddagen begav vi oss till Wangfuijing som är en riktig paradgata i Beijing. Vi besökte The foreign bookstore där vi köpte mycket roliga böcker om Mao (kineser har en förmåga att skriva om Mao som en gud). Då det är rea, vilket jagnämnde tidigare så kan man verkligen fynda på dne här tiden av året. Ett 10-tal affärer har 10-kronors-marknad, de säljer helt enkelt ut stora delar av lagret för 10 kr. Jag köpte handväskor, jadegrejer, prydnadssaker och mycket annat för bara 10 kr som hade prislappar som visade minst 200 kr styck. Jag var mycket nöjd.
På kvällen blev det åter att hänga i kvarteret Chongwenmen som jag älskar. Slut på dag 3.
söndag, januari 15, 2006
Onsdag 4 januari
Onsdagen vaknade jag tidigt, som jag alltid gör i Asien. 04.30 slog jag upp ögonen klarvaken. Gustav snusade fortfarande stillfullt och jag virade in mig i en stor filt, tyst för att inte väcka honom. Jag satte mig i fönstret och rökte ett par cigaretter medan jag insöp Beijing. Enligt mig är Beijing bäst på morgonen, när det fortfarande är tyst, när ingen ännu vaknat mer än några pigga joggare.
Vid sju vaknade Gustav och vi väckte Johan som hade ett lika fint rum som vi. Tillsammans begav vi oss till en klvarterskrog där vi åt en traditionell kinesisk frukost, en soppa med nudlar, persilja, kött och lever. Lite väl magstarkt för en svensk mage, men vi trivdes ändå.
Vid åtta tog vi tunnelbanan till Qianmen som ligger precis norr om Himmelska fridens torg. Jag hade planerat vad som skulle bli en riktig traditionell dag i Beijing. Stadsportarna vid Qianmen är under restauration vilket betydde att vi inte riktigt kunde se dem, men jag fick en glimt av hur vackra de kommer att bli när man är klar. Vi vandrade norrut och huttrade. Vinden var mycket kall, aldrig förr har jag känt sådan kyla i Beijing. det hade inte förvånat mig om temperaturen var kring -10. Det här var den enda dagen då kylan nästan åt upp oss, resten av tiden hade vi tur med +5, klar skinande sol och vindstilla.
På himmelska fridens torg var det som vanligt livfullt med mängder av militärer som sneglade misstänksamt på alla som korsade torget. Vi passerade även nationalmuséer som jag bestämt mig för att inte besöka denna gång. Deras brist av engelska skyltar gör att muséet tappar ett intresse som kunnat få mig att tillbringa dagar där.
Vi nådde Tiananmenporten som för mig betyder Beijing. När jag tänker på staden tänker jag på denna gigantiska port som Maos porträtt pryder. Vi gick igenom den och började vår vandring mot Förbjudna staden. På vägen träffade vi en grupp svenskar som var där med Kinaresor men trots mitt försök att prata med dem så verkade de väldigt misstänksamma mot oss. Förmodligen trodde de att vi var några försäljare som tänkte prångla något så vi gick vidare.
Både Gustav och Johan var hänförda av Förbjudna staden. Så är även jag. Varje besök till Beijing kräver ett besök. Vi slapp många turister av det kalla vädret och vi tog tid på oss att kolla igenom. Jag stod för guidningen och ibland chockar jag mig själv. Hur har jag lärt mig så mycket? Både en och annan turist trodde att jag var en guide och anslöt sig till oss så ibland fick jag ta det på engelska. Ha ha, tänk om de visste!
Efter förbjudna staden var det meningen att vi skulle gå upp till Jingshanparken, men vi hoppade över det på grund av kylan. Istället styrde vi vår väg västerut och besökte Beihaiparken som alltid gläder mig med sin fridfulla och harmoniska atmosfär.
Sedan blev det taxi tillbaka till hotellet, några minuters dagboksskrivande och sen iväg.
Besöket i Tiantanparken blev litet av en besvikelse. För det första var det så kallt att ingen annan vågat sig dit. För det andra restaureras nästan hela tempelområdet vilket gjorde att man inte fick gå in. Trist. Men vi passade på att gå en långpromenad i parken och jag fick ännu en gång resa reiseleiter. Mycket trevligt.
Efter parken gick vi österut till mitt favoritställe nbär det gäller pärlor. Det är ett varuhus som ligger precis bredvid det ökända Hongqiao - Pärlmarknaden - där alla turister köper sina pärlor. Där jag köper mina finns mest kineser, det är lättprutat och bra pärlor. Denna gång blev det 12 pärlhalsband och två par örhänge. Försäljarna lärde mig lite kinesiska medan vi väntade.
Efter pärlorna följde vi turistströmmen och gick in på Hongqiao. Och ja, jag har svart bälte i shopping så för mig blev det ett par nya handväskor, en underbar röd pashminasjal och några dukar. I Beijing kan man unna sig så mycket, allt är så billigt. Johan passade på att köpa några klockor, en ny slips och en duk. Gustav höll lite hårdare i sina slantar och tittade bara.
På kvällen åt vi en stor middag och gick sedan till en jazzbar för att dricka en kaffe. Väl där träffade jag en kinesisk konststudent jag känner sedan tidigare (ja henne jag pratade med om hemlösa) och det blev en hel del skratta och historieberättande.
På kvällen blev det ännu en del planering från min sida och vi däckade i säng redan vid tio.
Slut på dag två.
Vid sju vaknade Gustav och vi väckte Johan som hade ett lika fint rum som vi. Tillsammans begav vi oss till en klvarterskrog där vi åt en traditionell kinesisk frukost, en soppa med nudlar, persilja, kött och lever. Lite väl magstarkt för en svensk mage, men vi trivdes ändå.
Vid åtta tog vi tunnelbanan till Qianmen som ligger precis norr om Himmelska fridens torg. Jag hade planerat vad som skulle bli en riktig traditionell dag i Beijing. Stadsportarna vid Qianmen är under restauration vilket betydde att vi inte riktigt kunde se dem, men jag fick en glimt av hur vackra de kommer att bli när man är klar. Vi vandrade norrut och huttrade. Vinden var mycket kall, aldrig förr har jag känt sådan kyla i Beijing. det hade inte förvånat mig om temperaturen var kring -10. Det här var den enda dagen då kylan nästan åt upp oss, resten av tiden hade vi tur med +5, klar skinande sol och vindstilla.
På himmelska fridens torg var det som vanligt livfullt med mängder av militärer som sneglade misstänksamt på alla som korsade torget. Vi passerade även nationalmuséer som jag bestämt mig för att inte besöka denna gång. Deras brist av engelska skyltar gör att muséet tappar ett intresse som kunnat få mig att tillbringa dagar där.
Vi nådde Tiananmenporten som för mig betyder Beijing. När jag tänker på staden tänker jag på denna gigantiska port som Maos porträtt pryder. Vi gick igenom den och började vår vandring mot Förbjudna staden. På vägen träffade vi en grupp svenskar som var där med Kinaresor men trots mitt försök att prata med dem så verkade de väldigt misstänksamma mot oss. Förmodligen trodde de att vi var några försäljare som tänkte prångla något så vi gick vidare.
Både Gustav och Johan var hänförda av Förbjudna staden. Så är även jag. Varje besök till Beijing kräver ett besök. Vi slapp många turister av det kalla vädret och vi tog tid på oss att kolla igenom. Jag stod för guidningen och ibland chockar jag mig själv. Hur har jag lärt mig så mycket? Både en och annan turist trodde att jag var en guide och anslöt sig till oss så ibland fick jag ta det på engelska. Ha ha, tänk om de visste!
Efter förbjudna staden var det meningen att vi skulle gå upp till Jingshanparken, men vi hoppade över det på grund av kylan. Istället styrde vi vår väg västerut och besökte Beihaiparken som alltid gläder mig med sin fridfulla och harmoniska atmosfär.
Sedan blev det taxi tillbaka till hotellet, några minuters dagboksskrivande och sen iväg.
Besöket i Tiantanparken blev litet av en besvikelse. För det första var det så kallt att ingen annan vågat sig dit. För det andra restaureras nästan hela tempelområdet vilket gjorde att man inte fick gå in. Trist. Men vi passade på att gå en långpromenad i parken och jag fick ännu en gång resa reiseleiter. Mycket trevligt.
Efter parken gick vi österut till mitt favoritställe nbär det gäller pärlor. Det är ett varuhus som ligger precis bredvid det ökända Hongqiao - Pärlmarknaden - där alla turister köper sina pärlor. Där jag köper mina finns mest kineser, det är lättprutat och bra pärlor. Denna gång blev det 12 pärlhalsband och två par örhänge. Försäljarna lärde mig lite kinesiska medan vi väntade.
Efter pärlorna följde vi turistströmmen och gick in på Hongqiao. Och ja, jag har svart bälte i shopping så för mig blev det ett par nya handväskor, en underbar röd pashminasjal och några dukar. I Beijing kan man unna sig så mycket, allt är så billigt. Johan passade på att köpa några klockor, en ny slips och en duk. Gustav höll lite hårdare i sina slantar och tittade bara.
På kvällen åt vi en stor middag och gick sedan till en jazzbar för att dricka en kaffe. Väl där träffade jag en kinesisk konststudent jag känner sedan tidigare (ja henne jag pratade med om hemlösa) och det blev en hel del skratta och historieberättande.
På kvällen blev det ännu en del planering från min sida och vi däckade i säng redan vid tio.
Slut på dag två.
lördag, januari 14, 2006
2-3 januari
I o m min usla dagboksuppdatering så kommer den nu, och visst är det bättre sent än aldrig!
Måndag 2:a januari - Tisdag 3 januari.
Jag var sjukt nervig inför flygresan. Vi kom till kastrup i god tid och allt klaffade bra. Fick lyxiga säten på flyget och åt god mat. Tråkigt nog kunde jag inte sova på planet och när vi kom fram på tisdagen eftermiddag till Beijing, enligt deras tid var jag heeelt slut. Vi hittade snabbt en taxi på flygplatsen och kom till hotellet. Där började helvetet.
Jag har alltid rekommenderat Novotel Xinqiao och bott bra där men den här gången var allt under kritik. Jag hade bokat våra rum på internet tre månader tidigare och summan blev 8300 kr. När jag kom dit ändrade de priset till 9500 kr. Dessutom tog de, utan att säga någonting, ytterligare 6500 i deposit. På mitt papper stod det i klartext att vi skulle betala 8300 när vi kom dit - inget mer. Istället drog de 15000. Jag pratade med managern som efter 2 timmar gick med på att ändra beloppet till enbart 9500 kr - alltså rumsbeloppet. MEN istället för att göra detta drog han både och. Han drog alltså nästan 25000 istället för 9500! Det tog oss fyra dagars bråk tills vi fick tillbaka våra 15000. Varför? När vi gick ner med papperna och de insåg att de gjort ett misstag sa de att det inte var deras fel - vi fick ordna upp det om vi ville ha våra pengar.
Det här tycker jag är under all kritik. Drar de 15000 av misstag, tycker jag att det är deras ansvar att ge tillbaka dem. Jag har rest hela mitt liv och bott på allt från skabbiga bungalows i Thailand till lyxsviterna på Hilton för 10 000-tals kronor per natt, och jag har ALDRIG varit med om att bli så dåligt behandlad. De skrattade åt oss, gav oss öknamn som "The hoboes" (luffare) och vägrade hjälpa oss. Vi fick alltså själva ringa svensk bank och övertyga dem att stryka den första betalningen på 15000, vilket de som tur var gjorde.
Jag är verkligen förbannad över detta och kommer aldrig mer att bo på Xinqiao. Visst kan man göra misstag men att vägra hjälpa oss och dessutom håna oss är inte okej.
Efter allt bråk var vi helt slut så det blev bara en snabb middag och sen däckade vi ganska snabbt. Slut på dag ett.
Måndag 2:a januari - Tisdag 3 januari.
Jag var sjukt nervig inför flygresan. Vi kom till kastrup i god tid och allt klaffade bra. Fick lyxiga säten på flyget och åt god mat. Tråkigt nog kunde jag inte sova på planet och när vi kom fram på tisdagen eftermiddag till Beijing, enligt deras tid var jag heeelt slut. Vi hittade snabbt en taxi på flygplatsen och kom till hotellet. Där började helvetet.
Jag har alltid rekommenderat Novotel Xinqiao och bott bra där men den här gången var allt under kritik. Jag hade bokat våra rum på internet tre månader tidigare och summan blev 8300 kr. När jag kom dit ändrade de priset till 9500 kr. Dessutom tog de, utan att säga någonting, ytterligare 6500 i deposit. På mitt papper stod det i klartext att vi skulle betala 8300 när vi kom dit - inget mer. Istället drog de 15000. Jag pratade med managern som efter 2 timmar gick med på att ändra beloppet till enbart 9500 kr - alltså rumsbeloppet. MEN istället för att göra detta drog han både och. Han drog alltså nästan 25000 istället för 9500! Det tog oss fyra dagars bråk tills vi fick tillbaka våra 15000. Varför? När vi gick ner med papperna och de insåg att de gjort ett misstag sa de att det inte var deras fel - vi fick ordna upp det om vi ville ha våra pengar.
Det här tycker jag är under all kritik. Drar de 15000 av misstag, tycker jag att det är deras ansvar att ge tillbaka dem. Jag har rest hela mitt liv och bott på allt från skabbiga bungalows i Thailand till lyxsviterna på Hilton för 10 000-tals kronor per natt, och jag har ALDRIG varit med om att bli så dåligt behandlad. De skrattade åt oss, gav oss öknamn som "The hoboes" (luffare) och vägrade hjälpa oss. Vi fick alltså själva ringa svensk bank och övertyga dem att stryka den första betalningen på 15000, vilket de som tur var gjorde.
Jag är verkligen förbannad över detta och kommer aldrig mer att bo på Xinqiao. Visst kan man göra misstag men att vägra hjälpa oss och dessutom håna oss är inte okej.
Efter allt bråk var vi helt slut så det blev bara en snabb middag och sen däckade vi ganska snabbt. Slut på dag ett.
fredag, januari 13, 2006
Hemma!
Nu har jag kommit hem och jag är totalt jetlaggad. Klockan är fem på morgonen i Beijing och jag är kvar i den rytmen. Jag har varit riktigt usel på att uppdatera dagbok av flera skäl.
1. Vi kom aldrig till något internetcafé och internet kostade 2 kr/minuten på hotellet.
2. Jag mejlade flera inlägg till blogger som aldrig kom med.
3. Tiden räckte helt enkelt inte till.
Men jag har skrivit vanlig, hederlig dagbok varje kväll och denna kommer att läggas upp de närmsta dagarna.
Nu ska jag sova. Klockan är fem på morgonen i Beijing och jag är helt slut.
Hörs imorgon!
1. Vi kom aldrig till något internetcafé och internet kostade 2 kr/minuten på hotellet.
2. Jag mejlade flera inlägg till blogger som aldrig kom med.
3. Tiden räckte helt enkelt inte till.
Men jag har skrivit vanlig, hederlig dagbok varje kväll och denna kommer att läggas upp de närmsta dagarna.
Nu ska jag sova. Klockan är fem på morgonen i Beijing och jag är helt slut.
Hörs imorgon!
tisdag, januari 03, 2006
Framme!
Nu ar jag antligen i mitt alskade beijing! haft varldens otursdag med forsenade flyg, fel i bokningen os.v. Men allt ar forhoppningsvis fixat nu!
Ha ha, det roligaste var dock nar en fagel bajsade mig rakt i huvudet idag, sa fort jag gick utanfor dorren. Ha ha ha.
Ibland har man otur!
Har dragit med Johan och Gustav till min favorittrstaurant och nu ska vi sova. ogonen gar i strack.
Skriver mer imorgon!
Ha ha, det roligaste var dock nar en fagel bajsade mig rakt i huvudet idag, sa fort jag gick utanfor dorren. Ha ha ha.
Ibland har man otur!
Har dragit med Johan och Gustav till min favorittrstaurant och nu ska vi sova. ogonen gar i strack.
Skriver mer imorgon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
