Jag kan inte sova så det blir ett sent dagboksinlägg.
Måndagen tog vi en rejäl sovmorgon. Vi ville helt enkelt inte åka för tidigt för att jag vet hur kallt det var förra året och vi beslutade oss för att vänta tills 12 då dagen värmts upp.
Klockan 12 jagade vi fatt på en taxi utanför. Taxichauffören blev väldigt glad då han insåg att vi skulle till muren (standardpris brukar ligga på ca 500 Y för en heldag. Det är väldigt mycket pengar i Kina). Vi lutade oss tillbaka och började åka. Vi hade bestämt oss för Badaling som jag faktiskt gillar bäst. Och ja, jag vet att det är jätteturistigt men jag gillar det ändå. Men när vi kom dit svängde han in på den första infarten (andra infarten är den officiella) som jag aldrig besökt. Väl där var ingen folk förutom ett fåtal försäljare och en biljettbod. Blev lite småt fundersam när vi fick betala 100 Y, för sist jag var i Beijing var inträdet enbart 40 Y. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det är restaurationstid och började gå uppför backen som de pekade. Efter 50 meter insåg jag hur lurade vi blivit. Vi kunde inte komma upp till muren. Det enda som fanns där var en liten, liten bergochdalbana som sett sina bästa dagar utan bälten som vi fått betala 60 kr för att åka. Plötsligt hade två vakter rivit våra biljetter och försökte få oss till att åka fanskapet.
Jag blev fly förbannad. Jag är ung, men jag är banne mig ingen newbie. Jag vet vad Badaling är. Jag gick ner till biljettluckan där man vägrade ge oss våra pengar tillbaka för att biljetterna var rivna.
Då gjorde jag följande: jag ställde mig helt enkelt för biljettluckan så att ingen annan kunde köpa biljett och sen ställde jag mig och rökte lugnt. "Flytta på dig" skrek kineserna. "Ge mig mina pengar tillbaka" sa jag lugnt och fortsatte röka lugnt medan ett tiotal japaner gick tillbaka till sin buss.
Hur det gick? Jag fick tillbaka pengarna, taxichauffören fick en fet utskällning om att jag inte var en västerlänning han kunde lura och han körde oss till den riktiga infarten.
Väl där parkerade han på en liten, liten väg på en väldigt brant kulle där en bil redan stod parkerad framför honom. Vi gick ur och jag visade honom att vi skulle komma till parkeringen direkt efter.
Muren var underbart vacker och vädret fantastiskt. Vi promenerade ungefär två timmar innan vi bestämde oss för att det var dags att åka tillbaka. När vi gick tillbaka såg vi att bilen stod kvar där vi lämnat den. Fast med två bilar bakom. Vi var alltså fast.
Taxichauffören låg lugnt och sussade i baksätet och blev mycket chockad när han såg bilarna. Han visade oss till ett café där vi drack en kaffe medan han letade upp bilägarna och 40 minuter senare kunde vi sätta oss i bilen. MEN! Taxichaffisen hade glömt lägga i handbromsen och när jag och Gustav satt oss började bilen rulla bakåt mot en väldigt trafikerad väg. Johan som kilades fast mellan två dörrar gjorde ett rädslehopp upp en meter på en mur. Till slut kilades ena dörren fast i muren och bilen stannade. Gudskelov! Jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hänt. Stackars chaffis!
Hemma var vi inte förrän sex, och vi firade vår kinesiska dag med att äka Pekinganka och dumplings. Fantastiskt gott! Efter det kände vi att det var dags att smälla lite pengar så vi tog en taxi till Yashow. Det roliga i sammanhanget var att det var samma taxichaffis! Han hade nog rätt dåligt samvete vid det här laget så vi fick fler abnd med kinesisk musik som gåva. Snällt, tycker jag.
När vi gick ur taxin vid Yashow så dök ett litet barn upp ur ingenstans. Jag kände direkt på mig att något konstigt höll på att hända. När barn tigger så gör de det väldigt uppenbart. Den här ungen tiggde inte.
Vi gick därifrån men 30 sekunder senare känner jag att jag har en hand i min ficka som gräver. Rent instinktivt så måttar jag armbågen bak, rakt in i förövarens mage. Men den här gången var det inte en mage, utan att barns huvud. Samtidigt dök det upp små barn över allt ifrån som hoppade på mig och Gustav. Vi fick slå omkring oss som galna och springa. Killen som jag råkat slå i huvudet kom upp och fortsatte jaga oss och började gräva i min väska, men precis som han fick greppet om min kamera snubblar han platt ner på marken. Jag, som var djupt chockad och skakad (har aldrig varit med om något liknande) började knäppt nog gapskratta medan ungen skrek "FUCK YOU" så det ekade. Vi flydde in i Yashow.
Yashow var inte särskilt trevligt. Jag gillade det förra året, men nu var det mest tråkig stämning. Ingen ville pruta för de visste att feta amerikaner skulle betala skampriser för samma vara. Vi gav upp och gick ut för att ta en taxi.
Väl utanför kunde vi se hur barnen arbetade. De var ca 10 stycken, alla 4-5 år, och de omringade turister som såg lite vilsna ut. Sedan plockade de saker medan turisterna stod och kliade sig i huvudet och tittade på kartan. I ett hörn stod tre gamla gummor och instruerade dem.
Förmodligen hade de inte räknat med att jag skulle reagera redan när jag såg dem. Vi åkte hem med en klump i magen. Jag har aldrig, aldrig varit med om något liknande i Kina. Vi köpte kaffe och satt på vårt rum resten av kvällen och pratade om den konstiga dagen vi genomgått. Usch vad trist det känns att sånt kommit till Kina. Usch.
