Glamourmodellen och de många myterna

I och med att Caroline skrivit om mig som konstruktiv när det gäller glamourbranschen tänkte jag ta till orda och skriva lite om mina tankar kring branschen.

Ingen som känner mig eller läser den här bloggen kan ha missat att jag är feminist. Och visst är jag en klyscha, visst är jag kritisk till utviksbranschen.

Förr gnällde jag mycket om tjejerna och klagade på dem. Men nuförtiden försöker jag att inte göra det. För jag började tänka, framför allt när Being Bingo satte igång på TV. Jag insåg hur vi gullar med killarna bakom branschen och dömer ut tjejerna. Jag insåg hur otroligt ofeministiskt jag betett mig och att jag gjort samma misstag som många andra - jag gav tjejer skulden för vad framför allt män står bakom.

Jag är kritisk mot utviksbranschen. Jag gillar inte att killarna bakom Moore har feta löner medan tjejerna i tidningen knappt får betalt trots att de mer eller mindre säljer tidningen. Jag gillar inte intervjuerna där tjejer får frågor som vem de vill ha lesbiskt sex med och hur ofta de kollar på porr.

I bloggvärlden och i vanliga världen får glamourmodellerna otroligt mycket skit. De kallas dumma, slampiga och fula. Men Bingo, honom hackar ingen på - han är ju så skööööön. Att det är han som skapar det vi avskyr skiter vi i. Det får tjejerna stå för.

Jag vill inte jobba i utviksbranschen. Men vem är jag att döma glamourmodeller? Vem säger att de själva inte är kritiska? Jag skrev nyligen ett inlägg om att jag har ångest ibland på grund av att jag vet hur mycket flyg fuckar och förvärrar växthuseffekten - ändå jobbar jag kvar. Och kanske är det samma sak med glamourmodeller? Vem vet vad Natacha egentligen tycker? kanske är hon minst lika kritisk, men gillar sitt jobb så pass mycket att hon fortsätter - precis som jag.

Jag stör mig något otroligt på den typiska glamourtjejens utseende i dag - blekt hår, stora silikontuttar och en vikt på sisådär 45 kilo. Jag tycker att det ser konstigt ut, och jag surar för att inte småbröstade eller mulliga tjejer viks ut. Plastic Fantastic rules, typ. Men kan jag skylla det på glamourmodellerna? Nej, kanske för hur de ser ut, men knappast på att de syns i tidningarna. Efterfrågan styr utbudet. Säljrekord sätts när Natacha visar D-kupan i en tidning, inte när en brunett med A-kupa är på omslaget. Men här finns heller ingen kritik mot tidningen eller köparna. Istället är det modellen som får höra hur jävlig hon ser ut. Och visst, det får man tycka, men är det inte dags då att kritisera tidningen bakom som väljer ut tjejerna?

Nog för att tjejerna är en del av branschen och kan kritiseras såtillvida, men glöm inte de som står bakom. Om du tycker att Natacha, Angelica eller Elita är äckliga, ja, då borde ni faktiskt tycka att Bingo också är äckligt och inte bara skööön.

Äcklad

Jag blir fan äcklad av mig själv ibland. Här går jag präktig och stolt och tycker att jag är såååååå duktig för att jag källsorterar, väljer buss framför bil och endast använder energilampor. Och mitt i det här lägger jag på säljarsmajlet och skriver "Unna dig en weekend i Rom i sommar. Nu kan du flyga för bara 735 kr". Bra Ulrika. Jättebra. Flyg är ju så himla bra för miljön. Vilken hycklare jag är. Jag kan ju lika bra smälla Barsebäck när jag ändå är igång.

Nu ska jag gå hem.

Ugly americans

För ett tag sedan läste jag i US Weekly om Ugly americans. Artikeln handlade om hur amerikaner beter sig utomlands, vilket de helt enkelt kallade 'ugly'. Jag skrattade ganska mycket när jag läste den men tyckte att det var lite sorgligt hur de tyckte att de själva betedde sig.

Men när jag nu sitter och tittar på Amazing Race kan jag inte låta bli att chockas. Det handlar egentligen inte om deras beteende (alla hade nog varit otrevliga i en så pressad, stressad situation i ett land där det är svårt att kommunicera). Det är deras inställning till Kina och kineser som skrämmer mig. Egentligen handlar det inte om amerikaner, jag har sett samma inställning hos svenskar.

Vi lever i en postmodern tid. En tid som präglas av den gamla tidens exploation och utsugning gentemot den tredje världen. Den första världens skam och skuld. Ändå, trots att vi slår ifrån oss kolonialismen som förlegad, har vi inte kommit ur de tankarna.

Världen blir en lekplats. Inget annat är verkligt. "Hallå, vi är här, vi är vita, vi är överlägsna, varför har ni inte anpassat er för oss" skriker vi. Jag läser en svensk bloggare som beskriver hur underbart Japan är jämfört med Kina för i Japan finns civilisation. I Kina är kineserna ociviliserade. Under åren han bor i Kina tänker han aldrig en sekund på att lära sig kinesiska. Däremot går raderna åt att beskriva hur underutvecklade kineserna är som inte lärt sig engelska.

I Bonniers svenska ordbok står det att civilisation betyder bildning, kultur, ordnat samhälle. Men den betydelsen försvinner i Kina. Istället får ordet civilisation betydelsen anpassade efter oss. Om en person inte talar engelska hånas han öppet. Människor som inte förstår vad amerikanen frågar är korkad. I fucking hate China skriker en kille ut. Varför? På grund av kommunikationsproblem.

Jag vill fråga er en sak. Hur många av er tycker att det är invandrares eget ansvar att lära sig svenska för att passa in i samhället? Okej, Hur många av er tycker att det är ert ansvar att lära er arabiska då Sverige har många arabiska invånare?

För det är ju så det är. Det är tredje världens invånares plikt att anpassa sig efter oss, oavsett om det är i Sverige eller i deras land. Men vi ska inte behöva ta något ansvar. Nej då.

När jag nyligen blev intervjuad av Sydsvenskan frågade reportern vad mitt viktigaste råd var inför en resa. Svaret var enkelt. Respektera landet du åker till. Behandla folket som jämlikar och skapa inte en distans. Bete dig inte som en kolonialherre. Så lätt och ändå så svårt.

Jag reser till Kina en gång om året. Jag har haft kommunikationsproblem. Har jag frustat och pustat och stönat för att de inte fattar engelska? Nej. Däremot har jag frustat och pustat och stönat över att jag är så förbannat lat och inte lärt mig mer kinesiska.

Gynna landet ni reser till.

Hello dvd!

Jag är en sån där gnällig människa som avskyr reklam och tycker att det är otroligt irriterande. Därför köper jag nästan alla serier och filmer jag vill se på DVD istället. I-landsgrej? Oh ja. Lathet? O ja. Lite bortskämd? Hell yeah.

Anyway, min stora inventering av justa dvd:er gör jag alltid i Beijing på mitt favvoställe där jag faktiskt känner personalen. Det ligger mellan tunnelbanan Yonganli och Sidenmarknaden, under jord, och det är kopior. Ja, ni läste rätt. Jag handlar faktiskt kopior. Till skillnad mot mycket annat har jag rätt lite moral mot filmindustrin. Varför vet jag inte. Hade jag vågat hade jag nog laddat ner mycket, men jag är en mes och vågar inte.

Stället jag handlar på drivs av en bunt studenter som pluggar på Beijing university. Väldigt trevliga, och roliga att prata med när man sällan annars kan kommunicera på engelska i Beijing. "Fabriken" ligger i norra Beijing (var säger jag inte, för det får jag inte). Det är en väldigt liten fabrik med ett par trötta unga studenter som bränner skivor hela dagarna medan de kollar på film eller pluggar till nästa tenta. På grund av det finns det sällan mer än en kopia av varje film i hela affären så oftast får man lämna in en lista på filmer och serier man vill ha och hämtar dem dagen efter.

Det där med min filmmoral är lite knäpp. Jag handlar aldrig andra kopior. Inte för credden utan för att jag oroar mig över produktionen. Hur ska jag kunna veta var den där väskan kommer ifrån och vem som gjort den? Kinesiska staten har noll koll. Ingen kontroll sker. Jag köper heller aldrig film någonannanstans, bara av det vanliga gänget.

Vad har ni för moral kring filmer och serier? Laddar ni ner? Köper ni kopior när ni är utomlands?

En fundering

Jag har funderat på en sak hela dagen, nämligen Arnold Schwarzenegger (stavning?). För ungefär ett år sedan besökte han Peking för att träffa Kinas styre. Efter sitt besök gjorde en amerikansk tv-kanal en intervju med honom angående intrycken från Kina. Arnold berömde kinesernas affärer och utveckling, men berättade att han var riktigt förbannad över en sak han insett i Peking och även hotat Kinas regering med något (minns tyvärr inte vad, men det handlade om business) om det inte lslutade.

Vad undrar ni nu?
Avsaknaden på demokrati och yttrandefrihet?
Förstörandet av hutongerna?
De växande klassklyftorna?
Den växande alkoholismen?
Censuren?

Nej, de piratkopierade filmerna. När Arnold klev av planet blev han nämligen väldigt förvånad. På flygplatsen hade det samlats hundratals kineser som ville hylla Terminator. Folk hade plakat, bilder, filmer med dig.

Problemet är att Terminator är som många andra filmer i Kina förbjuden enligt censuren. Ungdomarna måste alltså ha köpt filmen som kopia eller laddat ner den. Arnold blev vansinnig och hotade och skrek om att Kina skulle ta tag i det pronto. Vilket de gjort. Polisen stänger hela tiden affärer med filmkopior.

Arnold tänker och beter sig som en skådespelare, inte som en guvernör. Det politiska planet berör honom inte, men filmindustrin gräver alltid i bakhuvudet. Jag tycker att det är lite sorgligt. USA har makt i Kina. Varför inte pressa dem att släppa censuren så hade han sluppit oroa sig så mycket för kopior.

Näej. Arnold får ett klart minustecken av mig i den här frågan.

Bidragskriget

Bidragskriget som pågått sedan valet står mig upp i halsen.

Moddarna skriker att vi måste stoppa bidragsfuskarna, samtidigt som de vill ge bidrag till övre medelklass och överklass så det blir billigare att ha husa. That makes sense. Nej. Om man nu avskyr bidragssamhället så får man ju själv göra det man anser vara rätt: d.v.s. avstå från bidrag.

Linda Skugge är hysterisk över att Astrid Trotzig fått 90 000 från författarfonder, samtidigt som hon själv fått 130 000 från samma fond. "Skaffa ett riktigt jobb" snäser hon åt alla som skriver smal litteratur. Men hon är så klart tyst om sin man som gör snäv synth och inte är speciellt framgångsrik inom musik. Sorry Skugge, men din man borde skaffa sig ett riktigt jobb så du slapp betala er bil med skattepengar. Snacka om att vara bidragsfuskare.

Mannen kan göra konstiga synthproduktioner som ingen köper, och frugan finanserierar det genom författarbidrag. Sorgligt, Skugge, Sorgligt.

Alla kineser

I Beijing tänker man sällan på hur många som faktiskt lever i den enorma staden, förutom vid ett tillfälle, när det gäller personal. I butikerna finns fler anställda än kunder, på restaurangen tar det en sekund tills någon står vid ens bord, på gatan finns mängder av gatusopare och på hotell är städerskorna så många att man aldrig känner igen någon.

Jag kan inte låta bli att undra vad det beror på. Är minimilönen så låg? Hur man har man råd egentligen? Finns det Soc på samma sätt som i Sverige eller är gatusoparen någon som i Sverige skulle ha varit sjukskriven?

Nog för att jag gillar Kina, men ibland funderar jag över människor välfärd i det stora landet. För att inte prata om landsbygdens befolkning, hur står det till där egentligen?

Frågorna är många, svaren luddiga. En dag ska jag lära mig allt.

Update om spottlagen

I april (tror det var april) infördes en lag angående spottande i Kina. Många västlänningar tycker att det är äckligt då kineser spottar väldigt mycket, och för att göra landet rumsrent inför OS 2008 införde man en lag om att man inte fick spotta på gatan. Om man ändå gjorde det skulle man straffas med böter. Istället delades små påsar ut som kineserna skulle spotta i. Jag höll på att spy. Visst, det är kanske lite äckligt med spottande, men spottpåsar?! Ahhh..

Tänk er en morgon, lite småtrött, ni väntar på bussen. Lite lätt illamående efter morgonkaffet. Framför er står en rätt attraktiv kvinna. Tycker ni. Tills hon tar fram sin spottpåse och börjar harkla. Ni ser hur loskorna sjunker in i påsen. Väl på bussen fortsätter hon. Som en billig spottkopp. AHHHHHHH vad äckligt.

Jag har haft lite ångest för det där men i går kom en kompis hem och berättade att lagen inte följs för fem öre. Till och med poliser hade spottat framför henne. Tack.

Jag känner mig lugnad.

Clear

Tandläkarbesöket gick hur bra som helst. Jag är en tönt. Jag äter inte socker, sköljer med fluor varje dag och använder tandtråd varje kväll, varför skulle jag ha hål? Men min tandläkare är så skön. Jag får present varje gång jag är där för att jag skött mig så bra, ha ha. I dag fick jag en ny sorts tandtråd. Som klistermärke för vuxna.

Läste i DN om kinesiska turister. Intressant. Har hört att det varit en del problem i bland annat Frankrike då kineser tar för givet att de ska kunna pruta. Dock kan jag inte låta bli att tycka att artikeln är lite endimensionell. Jovisst kan det vara ohyfsat att tränga sig och spotta lite överallt, men ibland undrar jag hur vi västlänningar framstår utomlands. Tänk på Kos. Jesus. Grekerna där lär ju tro att vi nordbor är bortskämda slampiga alkoholister med noll respekt. Eller i Thailand. Eller i Turkiet. Myntet har alltid två sidor.

Jag kan reagera på hur illa västländska turister beter sig på utlandsresor. Konstigt nog påpekas sådant sällan. Antar att det är för att vi lever i en vit mans värld. Vita står för det civiliserade och allt annat är ociviliserat. Många kineser jag talat med har till exempel varit chockade över hur lite respekt vi visar för våra äldre. I Kina finns en helt annan hierarki av respekt än den vi är vana vid.

Nej, nu ska jag sluta gnälla! jag gillar ju faktiskt att folk turistar. Även om det finns mycket negativt finns det lika mycket positivt. Koh Pha Ngan har fått en skola tack vare turismen. Kineser får mer influenser av demokrati genom turismen. Länder blir rikare av turism. Inget är ju svart eller vitt.

Ville bara säga att inget är svart eller vitt.

Barnhem eller hemlösa barn?

Okej, jag har en fråga till er. Jag får ju några kronor varje gång någon klickan på min Travelstart-reklam och jag har hela tiden haft målet att skänka pengarna som kommer in till ett kinesiskt barnhem. Jag är definitivt ingen stor bloggare och kommer definitivt inte upp i de där summorna som t.ex. Lassbo kommer upp i, men jag tänkte lägga till lite så det blir några tusenlappar.

Men nu har jag ändrat mig. Istället ska jag köpa en Gucci-väska! Ha ha, nej skämt åsido.

Jag har skrivit förut om hur illa berörd jag är av barns och handikappades situation i Kina. Jag ska inte vara totalsvart i mitt utlåtande, fler och fler hem byggs för handikappade och färre barn överges. Men de finns fortfarande och jag blir så illa berörd när jag ser den 80-åriga mannen och den 3-åriga flickan som bor under en bro i Qianmen. Jag har sett dem i två år. Han ligger på sina knän och ber, medan flickan tar emot pengar. Smutsig, kall och undernärd. Detta skrev jag om dem i november förra året:

Under bron mellan Himmelska fridens torg och Qianmen sitter en liten flicka som är tre år med en man som är i 80-års-åldern. Kanske är det hennes farfar, kanske är han bara en vänlig själ som hittat henne slängd i soporna. Mannen sitter på knän med flätade fingrar, i bedjan, "snälla bara någon krona, flickan måste äta". Flickan springer efter kineserna, drar dem i byxorna, och de puttar lojt undan henne. En hemlös liten flicka är vardag, men inte för mig.
Jag och mamma tömmer våra fickor och mamma klappar flickan på kinden. Hon är smutsig, och kall, och blicken är inte alls som den jag ser hos mina syskonbarn. Den är desperat, men ändå vuxen. Hon ser rädd ut.
Vi går ofta förbi dem. Mannen sitter ibland hukad i hostattacker och gult slem rinner nedför hans haka. Jag vet inte vad jag ska göra. Klumpen i hasen har aldrig varit större och när jag kommer hem på kvällen gråter jag länge inne på toaletten. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte kidnappa barnet. Om jag ber att få adoptera det får jag adoptera ett annat, ett på barnhem.
Om något år kommer mannen vara död. Vad som kommer hända då med den lilla flickan vet vi inte. Kanske träffar hon en annan god samarit som tar henne under sitt beskydd. Kanske hamnar hon på barnhem där hon binds fast i en säng och får ligga ner under hela sin uppväxt. Kanske säljs hon på svarta marknaden till Japan där svarta marknaden med unga små flickor är stor. Chansen att hon ska bli räddad och få leva ett bra liv är så liten.

Jag träffade dem i januari igen. Mannen var sjukare. Denna gång var det blod som rann längs med hakan.

Jag vet att det långsiktigt hjälper att skänka pengar till barnhem, och det gör jag varje månad, men de här pengarna hade jag verkligen velat använda till att lätta några stackares lidande, bara för några dagar.

Är det okej för er om jag istället ger de här tusenlapparna till hemlösa?

segregation

Beijing är att åka taxi. Att se betong segla förbi i en deprimerad grå färg för att senare rycka till av ett tempel som i rött, guld och grönt skär av den skarpa stadsbilden. Världens vackraste huvudstad är ful. Stadsmuren, hutongerna och templena rivs och ger plats för den nya generationen som tröttnat på att bo i mögliga hus från 1600-talet. "Fantastiskt, vilken dröm, vad vackert" ropar vi västlänningar när vi ser hutongerna från 1400-talet i Shichahai. Med en romantisk exotism skådar vi de gamla husen, ett kulturarv som gör våra ögon tårfyllda. De som bor i husen har också tårfyllda ögon. Husen har dålig isolation och på vintern fryser de så mycket att det inte finns någon mening att vistas inomhus. Husen har inga avlopp och kineserna söker sig till de toaletter man byggt till turister i området. Turister själva undviker toaletterna. Ohygienska säger vi och rynkar på näsan. När vi ser grävskopan skyffla bort husen i hutongerna och ser hur de boende flyttas ut i höghus ropar vi Nej. Kinesen ropar inte nej. Han får värme, vatten och avlopp. Han slipper frysa på vintern.

Jag vet att jag kan vara otroligt romantiserande när jag beskriver hutongerna, något jag fått kritik för och något jag kritiserar mig själv för.

Jag gillar inte vad man gör med staden som en gång kallades för världens vackraste huvudstad, men jag förstår det. Hur många här vill flytta till ett skjul? Någon?

Min dröm hade varit att man istället för att riva de vackra återstående hutongerna restaurerade istället. Tänk själva om det funnits bostadsområden kvar i en svensk stad som härstammade från 1400-1700-talet. Vilken kulturskatt!

---

Kära kommunistiska partiet!
Jag vet att ni har lite hatkärlek till mig. Å ena sidan hatade ju faktiskt er ärkeledare Mao utlänningar, å andra sidan så vill ni ju ha fler turister till staden och jag tycker att jag gör rätt bra reklam för ert fina land.
Och jag snackar nästan aldrig skit om kommunism, och är ganska tolerant. Dessutom handlar jag bara kinesiska märken när jag är i Beijing så jag stödjer faktiskt er inhemska produktion!
jag tror att ni kommer vinna massor på att restaurera istället för att riva och bygga nytt.
Vi i väst är ju inte perfekta och har gjort en hel del av de misstag ni håller på att göra nu. Genom att bygga förorter dit fattiga från hutongerna flyttas skapar ni ju bostadssegregation, något som här i Sverige lett till att idiot-sverigedemokraterna kunnat ta makten.
jag vill inte att ni ska gå samma väg. Jag vill att det ska gå bra för Kina. Så ta en titt på vad vi i väst gått igenom så kommer ni snart se vad som är värt att satsas på. Annars kommer här en snabbguide:
Bostadssegregation: dåligt
demokrati: bra (ni slipper lägga ner så mkt tid på viktiga beslut, folket fixar det åt er!)
Jämställdhet: bra
dödsstraff: dåligt
yttrandefrihet: bra

Ja, det var allt jag hade. Jag kommer i mars igen, hoppas att ni tänkt igenom mina förslag tills dess så jag slipper se min favoritstad förfulas ännu mer!

ha det bra!

Kan något få mig att flytta?

För ett tag sedan frågade nån mig vad som hade kunnat få mig att flytta från Sverige. Inget, sa jag. Jag gillar Sverige.

men jo, sedan en vecka tillbaka finns det faktiskt en sak: Sverigedemokraterna. Jag fattar inte hur det jävla skitpartiet kunnat få så många röster. Finns det så många dumma människor i Sverige?

Jag blir så klart upprörd över deras dolda rasism (ja, i mina ögon är de rasister, vad ni än säger). Mne vad jag blir riktigt jävla förbannad på är deras homofobi. Jag är så trött på diskussionen om homosexuella ska få adoptera. Varför skulle de inte få det? Och argumentet "Jamen det är för barnens skull, de kan ju bli mobbade" är så urbota korkad.

Jaha, men ska vi även förbjuda tjocka, fula, människor med glasögon och fattiga att få barn? Ska vi sterilisera dem? För hur många barn mobbas inte för att de ses som ovanstående. Jag menar, synfel går ju faktiskt i arv! Ska vi tillåta dem att avla barn och sedan riskera dem för mobbning?

idioter.

Gruppresor

Jag är kanske inte världens fan av gruppresor till Kina. Det är ju ingen hemlighet att jag hellre åker till Beijing på egna villkor.

Jag kan egentligen inte säga att jag tycker särskilt illa om företagen. Jag tycker att det är bra att man låter människor se andra kulturer än charter-Mallorca. Men ibland undrar jag hur mycket annan kultur de möter. Jag har skrivit om hur jag mött stora grupper i Shichahai när de susat förbi bak på rikshor. Något jag kan reagera på är att allt är så tillrättalagt för den svenska turisten. Man besöker allt i grupp och oftast är det ställen som är väl anpassade så turisten ska känna sig hemma. Möter de verkligen en annan kultur?

En annan sak jag kan irritera mig på är misstron mot kineserna. Det finns en rädsla för dem som jag tycker är lite sorglig. Kineserna är knappast ett kriminellt människosläkte som man ska frukta. Visst blir jag ofta uttittad, men det förstår jag. I många områden är det en chock att en ensam västerlänning kommer promenerande och ropar Ni Hao! istället för en hel grupp. Jag kan med handen på hjärtat säga att Beijing är staden där jag känner mig som tryggast. Jag är mer rädd för att gå ensam i Lund på natten än i Beijing.

Och jag tycker att det är synd. Jag märker ju vilken kärlek som resebyråerna och guiderna har till Kina. Men någonstans så mister man en bit av Kina och faller in i charterfällan.

Och ibland sträcker sig misstänksamheten ännu längre. Det här publicerade jag i april, men väljer att publicera igen. Mest för att det är så knäppt:

---

När jag var i Beijing i år såg jag en stor klump av svenska besökare vid Förbjudna staden. Eller hörde, rättare sagt. Gustav och Johan stod i kön för att handla biljett till mig så jag stod själv och studerade dem. Flaggan som guiden höll var bara röd så jag visste inte vem det var.
Dock visste jag att Rolf från Euroochina skulle vara nere och testa en ny guide. Rolf som har euroochina.com är världens bästa människa. Så fort man ber honom om ngt tips skickar han långa mejl och besvarar frågorna grundligt. Så jag visste att om det var Euroochina skulle förmodligen Rolf vara i krokarna och jag ville säga hej.
Så jag gick fram till gruppen, och knackade en dam på axeln för att fråga
Hon vände sig om.
Jag: Hej, jag får bara fråga dig, är det här en Euroochinagrupp?
Damen vände sig om och började prata med sin man. Först trodde jag hon skulle fråga honom men sen insåg jag att hon pratade om kriminella.
Så jag knackade igen och hon vände sig om igen.
Jag: Ursäkta men är det här Euroochina
Damen: NEJ!
Också vände hon demonstrativt ryggen mot mig och drog till sig handväskan så långt in på kroppen som hon bara kunde.
Jag knackade på hennes axel igen. Hon vände sig om.
Jag: Alltså är det några problem? Jag frågar dig vänligt om vilken arrangör du åker med.
Damen: DU SKA INTE FÅ SNO NÅGOT AV MIG OM DU TROR DET!
Jag: Va?
Damen: JAG VET NOG HUR NI FICKTJUVAR SER UT OCH HUR NI FÖRSÖKER GÖRA ERA OFFER FÖRVIRRADE GENOM ATT STÄLLA EN MASSA FRÅGOR! VAD SKA DU HA PENGARNA TILL? KNARK?
Jag: Alltså ärligt. Tror du att jag har åkt till Beijing för att bli ficktjuv?
Då kallade hon på guiden och förklarade för honom att jag var en sån där ficktjuv han pratat om. Han tittade på mig, såg rätt förvirrad ut och frågade om jag kunde gå.
Och det gjorde jag.
Jag vet än i dag inte om det var Kinaresor, Euroochina eller China Travel.

Jag har bestämt mig!

Nu vet jag vem jag ska rösta på! Hittade en tidning (City?) som hade listat alla partiers åsikter kring allt från arbetslösa till kriminalitet till skola. Det blir en röst till sossarna. No question about it.

Även om jag kan hålla med alliansen om en del så överväger det negativa:
1. Jag fattar inte varför man ska dra ner på samhällets fattigaste (sjuka och arbetslösa) inkomster och subventionera hushållstjänster. Eh.. Jag betalar hellre mer i skatt och slopar ett par klänningar varje månad än ser fattiga bli fattigare.
2. Ärligt talat, subventionera hushållstjänster? Lägg ner. Jobbar man nu så jäkla mycket att man inte kan städa toaletten efter sig så får man banne mig kräva en hög lön så att man kan betala det. Visst, jag hade förstått det om det hade varit något i stil med att ALLA skulle få hjälp. Men nej, det där kan jag verkligen inte stå för. Och då får ni ändå ha i åtanke att jag kommer från ett moddehem. Mina farföräldrar hade till och med ett särskilt litet hus bredvid sitt eget hus där tjänstefolket fick bo.

Ja, och sen en del annat, men det här reagerade jag mest på.

Så min röst går till sossarna.

Kläder

I Sverige vill man verkligen göra Kina till ett u-land som behöver oss stora starka västlänningar för att hjälpa dem att bli civiliserade. Ja en svensk bloggare som bor i Kina skrev det till och med i sin blogg en gång. Hur jobbigt det var att vara hemma i Kina när han besökt Japan för att alla kineser var så ociviliserade.

Och ja, Kina sviktar på många punkter. Demokrati är en av de punkterna. Mycket i Kinas moderniseringsprocess har gått fort och gjort dem till ett modernt samhälle, men politiskt är de fortfarande efter.

En sak som Kina faktiskt har, men som många blir förvånade över är deras arbetslagar. I Kina finns lagar om 40 timmars arbetsvecka, ett antal veckors ledighet och givetvis arbetsmiljölagar. Barnarbete är strängt förbjudet och straffas hårt. En annan förmån om man jobbar statligt är att man får subventionerad bostad och fri sjukvård.

Tyvärr har kapitalismens införande och privatiseringen gjort att Kinas utveckling tagit ett steg bakåt. Privata företag kringgår lagarna. Arbetarna får sämre löner, sjukvården och boendet försvinner och det är inte alltför ovanligt att 60 timmars vecka förekommer. Utländska företag är inte oskyldiga.

Mest känd är klädbranschen, förmodligen på grund av att så många utländska företag förr nyttjade barnarbetare i Kina. Men sanningen är att den mest exploaterade och orättvisa branschen i Kina är byggbranschen.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag verkligen väckt anstöt när jag berättat att jag inte handlar på H&M. Svensken är ett väldigt samvetsfyllt folk. Gör någon fel måste detta påtalas. En moralpredikan ligger aldrig långt bort. Ett par gånger i veckan får jag mejl om att kläder i kina görs av barn. Och jo, visst förekommer det.

Jag kan aldrig försäkra mig om att jag endast köpt kläder som tillverkats enligt kinesiska lagar. Men jag har gjort vissa val för att minska risken.

1. Jag köper inte kopior av kläder. Kopior görs inte legalt och därför finns ingen koll av produktionen.
2. Jag köper framför allt stora, välrenommerade kinesiska märken vars produktion finns i Kina. På så sätt är det ganska svårt för dem att undslippa kontroll av produktion.

Mne jag kan inte låta bli att påpeka vissa saker för dessa moraltanter. Som H&M. Varför tror ni att H&M flyttade sin produktion från Kina till Pakistan och Bangladesh när Kina skärpte lagarna? Har du barnarbetare i dag i Kina under dig kan du mer eller mindre förvänta dig dödsstraff.
I Bangladesh får arbetarna ungefär 300 kr/månaden för att jobba på H&M:s fabrik. Detta är ingen bra lön. Det är minsta möjliga minimilön.

I dag läste jag i tidningen Attention att Åhlens fabrik i Kina bryter mot arbetslagen i Kina. Det här är ett otroligt stort problem i Kina. Så nu ryker Åhlens också. Jag tänker inte handla på företag som stödjer sådant.

"Men jag stödjer inte barnarbete för jag köper bara kläder i Sverige" är en ganska vanlig tanke. Men världen är inte så enkel.

Även om du handlar kläder i Sverige kan du göra skillnad. En början är att sluta handla på HM. Stödj inte företag som utnyttjar tredje världen.

och där sjönk trovärdigheten

Jag läser om jung Changs Vilda svanar just nu som jag verkligen älskar. Men vissa grejer stönar jag så högt över. Jung Chang är verkligen så fruktansvärt naiv vissa gånger, så jag vill lägga mig ner och gråta.

Favoritcitat (obs! ej exakt):
"Det var så skönt att komma till Storbritannien som är ett klasslöst samhälle. Kina hade så hårda klasser som aldrig rubbades. Men i Storbritannien ser man inte ner på någon annan och alla är lika värda"

Ehh... skämtar du med mig? SB är ett otroligt klasstyrt samhälle. Har du frågat färgade någon gång hur de har det? Det är självklart att du inte blir underklass när du direkt får börja läsa på universitet och får ett jobb där och flyttar till Notting Hill i centrala London.

Mode

En sak jag reflekterat över den senaste tiden är mode. Jag är väldigt labil i ämnet, då jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig. För några dagar sedan satte jag mig i alla fall och läste ungefär 20 modebloggar på bloggtoppen. Jag förstår verkligen grejen med att gilla kläder. Jag shoppar ganska ofta och det har alltid varit viktigt för mig att vara välklädd. En stor del av min självkänsla ligger faktiskt i att jag känner mig snygg, och ja, jag vet att det säkert är väldigt ytligt. Jag blir gladare om jag känner mig fin än om jag går i gamla, fula kläder som jag inte trivs i.

Men när jag läser modebloggar får jag ibland känslan av att det gått för långt. Kläder tar alla pengar och andra upplevelser får ingen eller väldigt liten plats i livet.

Det beror kanske på att jag själv är så fäst vid att resa, men jag tycker att det är nu man ska resa. När man är ung, när man inte har lån och kan göra resor man senare aldrig kommer att kunna göra.

För det är väl nu man ska leva?

Jag ser fram emot att berätta för mina barnbarn om mina besök i Kina, Egypten, Italien, Malaysia m.fl. För ärligt, hur mycket kommer La Redoutes höstmode betyda om 20 år? Absolut ingenting.

Jag tror att man kommer ångra sig om man inte upplever något medan man är ung. Jag tror att man kommer att önska att man använde de 7000 som Mulberryväskan kostade, till en Kinaresa istället.

När jag läser att tjej efter tjej prioriterar bort allt annat för att kunna köpa en märkesväska eller en märkesjeans så tycker jag att det är lite sorgligt.

För ett par dagar sedan fick jag den här kommentaren av en tjej som var väldigt arg över att jag ifrågasatt en modebloggare:
"Åka ända till Peking för att shoppa kläder och skor?? Varför inte åka till Ullared istället om du vill spara lite pengar? Mesta delen av prylarna du hittar på billiga marknader i Peking lär du även hitta på Ullared. Kanske inte de kopierade märkeskläderna, men va fan är det för vits med att ha fakade sådana? Är inte vitsen med att gå runt med företagsloggor att visa att man har pengar att spendera?För pengarna som du sparar in på flygbiljett och hotell lär du kunna köpa många tröjor och billiga skor"

För det första vet ju alla som läser den här bloggen att jag aldrig köper kopior, för att det inte är min grej. Jag gillar ju att frossa i kinesiska märken! Och är inte det lite poängen att shoppa utomlands? Att shoppa grejer som ingen annan har?
För det andra, och det viktigaste, om modebloggare jämställer en shoppingtripp till ullared med en resa till Beijing, vad har man för syn på upplevelser då? Jovisst jag shoppar mycket i Beijing, och förmodligen hade jag fått mer om jag handlat i Ullared men hur kul är det? Och vad är det för upplevelse? Och alla sevärdheter, god mat och kulturen. Ska man missa den för att få lite mer kläder? Är det inte ett märkligt synsätt?

Vad tycker ni?

Semester på olika vis.

Den här sommaren, tack vare bloggarna, har jag börjat förstå att dagens unga rika tydligen tillbrigar en stor del av sin sommar i Sverige. Först är det Båstad och sedan är det Visby, där man hänger med exakt samma människor som man träffar resten av året på Stureplan.

Det här är totalt obegripligt för mig. Om man nu är så tät som man vill frambringa (att leka vattenkrig med champagne är ju ett bevis på ett ganska desperat behov att visa att man är en rich bitch) varför åka varje sommar till samma ställe i Sverige?

Inget illa mot Sverige, men hade jag varit tät, hade jag passat på att se världen. Tänk er själv att man har råd att göra vad man vill, varför begränsa sig till Sverige?

Är det en rädsla för att man inte har samma status utanför Sveriges gränser? Att man är en nobody utanför Stureplan och följer med dit det flyttar sig över sommaren? Eller har de helt enkelt inte pengar? Eller är det samma grej som med Kanarieöarna? Precis som många familjer återkommer till Kanarieöarna år efter år? För att det helt enkelt är lätt och man är van vid det.

Om någon fattar får de gärna förklara.

Det här med kritik

När jag läser böcker så är jag väldigt, väldigt kritisk. Förmodligen beror det på all källkritik jag fått lära mig på universitetet.

En sak jag insett sista tiden är dock att vissa tillfällen av källkritik går bättre än andra. Förstår ni vad jag menar?

Ifrågasätter jag författare som Sven Lindqvist eller Jan Myrdal, som jag anser ha skrivit ganska naiva böcker om Kina, så är det ingen som säger något. Myrsdals och Lundqvists böcker är otroligt positiva till landet Kina under kommunistiskt styre.

Men när jag ifrågasätter Jung Changs böcker som är emot Mao så blir det genast liv. Trots att flera historiker ifrågasatt hennes bok om Mao från första dagen, så är det heligt.

Och jag undrar, vad är det som är så heligt? Jag har aldrig någonsin sagt att Mao var en helyllekille och god (jag är inte kommunist, och ser inte Mao som en god ledare för Kina), utan jag ser till källan - boken.

Här kan ni läsa Andrew Nathans tvivel om boken, ungefär desamma som jag har när det gäller dess "sanning". Men jag förstår inte varför det gör alla så andra?

Jag ifrågasätter inte Maos grymhet, det har jag aldrig gjort. Jag ifrågasätter dock en bok som lanseras som forskning och tillskriver sig "den sanna historien" när den inte har något djup, och faktiskt inte har någon som helst källkritik, och dessutom ett syfte som som källorna får rätta sig efter. Håller inte källan Med Chang - nej då får den inte vara med.

Jag gillar inte svart och vitt-karaktäriseringar, som jag anser den här boken vara. Mne vad är det som är så otroligt provocerande med att jag ifrågasätter en bok?

Moralpanik

Jag kan inte låta bli att småle över moralpaniken i Sverige som handlar om utseende. Gång på gång får man läsa på olika bloggar att det är så hemskt att unga tjejer bryr sig så mycket om kläder.

Visst kan jag hålla med om att märkesfixeringen är absurd och att modet är ganska ensidigt idag. Men samtidigt: det är knappast år 2006 som tjejer började bry sig om utseende. Fråga er mamma hur hon kom i de där läckra byxorna på 70-talet. Förmodligen låg hon raklång i sängen, tryckte ihop dem och skrek åt en kompis "NUUUU" medan kompisen drog upp dragkedjan.

Vi har alltid varit ytliga, alltid brytt oss om vårt utseende. Visst är det i större skala idag, men det handlar inte om att vi är degenerade och moraliskt utplånade. Det handlar om välfärd. Idag har många råd att handla mer än vad de hade haft råd med om de levde på medeltiden som bönder.

Egentligen handlat det ju om ett idealiserande, ett "det var bättre förr". Varför tror ni att kinesiska flickor fick snöra sina fötter i cirka 1000 år? Skönhetsideal så klart. Man hade inte råd med tjusiga kläder till barnen om man var fattig. Däremot hade man råd att fixa fötterna.

Och måste inte det vara höjden av ytlighet? Att faktiskt vanställa en kroppsdel för att vara vacker?