En dag på jobbet.

Sitter vid datorn på jobbet. Är mitt inne i en artikel som ska korrläsas när jag känner hur rummet gör en snurr. Jag håller fast mig i skrivbordet tills det är över. Tittar runt. Ingen reagerar. Kallsvetten rinnr nedför ryggen.
Fortsätter korrläsa. En timme senare känner jag hur golvet släpper och jag åker rakt ner, det känns som tio våningar innan stolen med en smäll tar i golvet. Jag håller krampaktigt i skrivbordet. Tittar runt. Alla jobbar som vanligt.
Försöker resa mig upp men benen känns som gele. Varje gång jag försöker ta sats viker de sig. Så jag sitter i en halvtimme och försöker koncentrera mig på skärmen som av någon märklig anledning flyger fram och tillbaka, till och från mig.

Tll slut ger jag mig och slår siffrorna. Rösten låter som alltid formell men väldigt vänlig. Jag pustar fram:
- okej mamma. Jag erkänner. Jag började jobba för tidigt. Jag är sjuk.
Mamma svarar nöjt:
- Bra! jag hämtar dig.

Så nu är jag förpassad i horisontalt läge resten av dagen. Jag ligger med andra ord i sängen och äter en kycklingsallad och svarar på mejl.