måndag, oktober 02, 2006

På bussen

Glömde berätta det sjukaste i dag. Åkte till Lund vid 14 för att besöka biblioteken och hitta material till mitt nya projekt. Framför mig satt en man i 30-års-åldern. Han talade i mobil, men jag lyssnade inte på vad han pratade om förrän jag reagerade på ett namn, nämligen mitt.

Samtalet jag hörde:
"Du menar hon, vad heter hon Ulrika? (jag börjar tjuvlyssna omedvetet när jag hör mitt namn) Ja, hon är bra. Vad har du tänkt dig då? Jaha.. vad har du tänkt erbjuda? (Mannen reser sig och ska gå av) Ska du kontakta henne eller? Ja, hon har ju varit väldigt bra för backpacking.... Jo precis. Ulrika Rudqvist. Jamen då ska jag se om jag kan få tag i henne (går av)"

Och där sitter jag på bussen och förstår nada. Vem var han? Vad ska han erbjuda mig? Sick.

6 kommentarer:

elinleticia sa...

Hehe...du är ju kändis...men skumt att vara kändis och ingen känner igen en...fasiken sånt där skulle jag vilja höra...:)

jill sa...

Alltid roligt när man hör andra prata om en, utan att de vet vem man är. Du får inte glömma berätta vilket spännande erbjudande du får.

danne sa...

coooolt!!!!! Berätta hur det slutar sedan när har väl kontaktar dig. :-) Vicken cliff hanger.

aspungen sa...

hmm, om man får vara lite så där konspiratorisk - för det är kul ibland - så kan det varit så att han visste vem du är å sa så framför dig för han tyckte det var intressant att se reaktionen?

tror visserligen inte det. men alltid roligt att vända å vrida på saker :)

Ulrika sa...

Elin: Fatta hur sjukt det var. har aldrig varit med om ngt liknande.

Jill och Danne: Jag lovar att skvallra.

Aspungen: Jäkligt kallt gjort i s f:)

deep|ed sa...

Twilight Zone direkt... Själv skulle jag antingen tro att en stor byrå äntligen upptäckt mina briljanta plannerkunskaper eller gått hem och gömt mig säker på att någon var ute efter att döda mig :)