måndag, oktober 02, 2006

Barnhem eller hemlösa barn?

Okej, jag har en fråga till er. Jag får ju några kronor varje gång någon klickan på min Travelstart-reklam och jag har hela tiden haft målet att skänka pengarna som kommer in till ett kinesiskt barnhem. Jag är definitivt ingen stor bloggare och kommer definitivt inte upp i de där summorna som t.ex. Lassbo kommer upp i, men jag tänkte lägga till lite så det blir några tusenlappar.

Men nu har jag ändrat mig. Istället ska jag köpa en Gucci-väska! Ha ha, nej skämt åsido.

Jag har skrivit förut om hur illa berörd jag är av barns och handikappades situation i Kina. Jag ska inte vara totalsvart i mitt utlåtande, fler och fler hem byggs för handikappade och färre barn överges. Men de finns fortfarande och jag blir så illa berörd när jag ser den 80-åriga mannen och den 3-åriga flickan som bor under en bro i Qianmen. Jag har sett dem i två år. Han ligger på sina knän och ber, medan flickan tar emot pengar. Smutsig, kall och undernärd. Detta skrev jag om dem i november förra året:

Under bron mellan Himmelska fridens torg och Qianmen sitter en liten flicka som är tre år med en man som är i 80-års-åldern. Kanske är det hennes farfar, kanske är han bara en vänlig själ som hittat henne slängd i soporna. Mannen sitter på knän med flätade fingrar, i bedjan, "snälla bara någon krona, flickan måste äta". Flickan springer efter kineserna, drar dem i byxorna, och de puttar lojt undan henne. En hemlös liten flicka är vardag, men inte för mig.
Jag och mamma tömmer våra fickor och mamma klappar flickan på kinden. Hon är smutsig, och kall, och blicken är inte alls som den jag ser hos mina syskonbarn. Den är desperat, men ändå vuxen. Hon ser rädd ut.
Vi går ofta förbi dem. Mannen sitter ibland hukad i hostattacker och gult slem rinner nedför hans haka. Jag vet inte vad jag ska göra. Klumpen i hasen har aldrig varit större och när jag kommer hem på kvällen gråter jag länge inne på toaletten. Det finns inget jag kan göra. Jag kan inte kidnappa barnet. Om jag ber att få adoptera det får jag adoptera ett annat, ett på barnhem.
Om något år kommer mannen vara död. Vad som kommer hända då med den lilla flickan vet vi inte. Kanske träffar hon en annan god samarit som tar henne under sitt beskydd. Kanske hamnar hon på barnhem där hon binds fast i en säng och får ligga ner under hela sin uppväxt. Kanske säljs hon på svarta marknaden till Japan där svarta marknaden med unga små flickor är stor. Chansen att hon ska bli räddad och få leva ett bra liv är så liten.

Jag träffade dem i januari igen. Mannen var sjukare. Denna gång var det blod som rann längs med hakan.

Jag vet att det långsiktigt hjälper att skänka pengar till barnhem, och det gör jag varje månad, men de här pengarna hade jag verkligen velat använda till att lätta några stackares lidande, bara för några dagar.

Är det okej för er om jag istället ger de här tusenlapparna till hemlösa?

10 kommentarer:

jill sa...

Jag tycker det låter som ditt hjärta kan leda dig rätt. Vilket det än blir så är det rätt. Riktigt rätt. Och mycket coolare än en Gucchi.

danne sa...

Följ ditt hjärta.

Erika sa...

Jag tycker absolut att du ska ge dem till hemlösa istället. De som bor på barnhem är mer priviligerade än de som bor på gatan, de har grunläggande trygghetsfaktorer som mat för dagen och tak över huvudet, även om de ofta blir hårt tuktade och får en twisted reuppväxt... Så ge summan till hemlösa istället. Jag tycker du ska fokusera på att ge mycket pengar till några få, hellre än att ge en minisumma var till 50 hemlösa...Det är min åsikt ang. detta i alla fall, men kör på ditt eget omdöme, du är nog bra mkt mer insatt i situationen än jag... :) Du är verkar så jävla sympatisk måste jag säga. Fötterna på jorden liksom. Keep up the good work!

Ulrika sa...

Jill: Tack! Nej, jag är inte särskilt mkt för logoväskor:)

Danne: Tack, det ska jag göra!

Erika: Ja, det är så jag också tänker. Och det hade känts så skönt att göra något riktigt bra för i alla fall några. Det finns en kille utan ben som brukar sitta vid en tunnelbana som jag gav 20 kr förra gången jag var där, och jag kan inte ens beskriva hur glad han blev. Tänk då om man kunde ge ngåra stycken 500 kr var! Då kanske de kunnat köpa varma kläder, fått ett mål mat, eller varför inte en varm säng för ett par nätter?
Och tack för allt du skriver! jag blir verkligen så glad:)

Lena sa...

Jag har ju ingen koll på Beijing, men finns det inte en risk för att två så försvarslösa tiggare blir bestulna/lurade på pengarna tämligen kvickt om du lämnar en så stor summa till dem? På nå't sätt brukar väl sån't komma ut, t ex om de köper mer mat än vanligt eller blir glada och vill dela med sig? Du kanske kan donera lite av din tid också istället för bara pengar, och t ex se om du kan fixa lite medicin till farbrorn eller köpa vinterkläder åt flickan? Då har de i alla fall något kvar om resten av pengarna skulle hamna i någon annans ficka.

Ulrika sa...

Lena: det där visste jag inte ens, med luras av pengar. Mne givetvis är det mkt bättre att göra som du säger, köpa en del vinterkläder och medicin. Tack!

Johanna sa...

Jag håller med Lena. Det var ett mycket bra förslag! Visserligen kan man bli bestulen på kläder också men det låter ändå som ett "säkrare" alternativ.

Amanda sa...

Följ ditt hjärta, som danne sa. Det blir oftast bäst då.

Marielle sa...

Det där var ju riktigt smart Lena!

erika sa...

Lena, bra idé där... Men jag tycker ändå inte du Ulrika ska vara rädd för att trots allt ge en större summa om tiden tryter till att inhandla medicin, vinterkläder etc. Jag tror att hemlösa i en stad som Beijing är såpass härdade och streetsmarta att de hanterar pengar mycket diskret och alltså kan hantera det.