Jag har jobbat oerhört mycket de senaste dagarna men nu har jag tid att blogga. Sorgligt nog beror det helt enkelt på att min webmail och backpacking ligger nere. Jepp, jag är arbetsnarkoman.
Idag fick jag mina fotografier från Beijing och jag satt i säkert en timme och bara tittade om och om igen. Jag längtar verkligen tillbaka.
Det är märkligt för vissa städer och platser har en skönhet som aldrig fastnar på kort. När det gäller Beijing gäller det motsatta. Bilderna överträffar verkligheten. När man är där fastnar man i den trevliga atmosfären och glömmer bort att verkligen studera detaljer. Det är inte förrän man lugnt sitter i sin soffa några dagar efter som man slås av hur vackert det var.
I mina ögon gör det Beijing väldigt speciellt.
tisdag, januari 31, 2006
måndag, januari 30, 2006
Angående Oh my God
Många har skrivit och frågat om mitt Oh my God-inlägg och undrat vad som egentligen hände. Nu kommer storyn.
För några dagar sen fick jag ett mejl av Stephan Ekbergh och fick reda på att han köpt upp backpacking.se och att han verkligen gillade det jag skrev. Han berättade även att han ville ha kvar mig som redaktör. Jag har slitit med backpacking det senaste året ideellt och det har varit det roligaste jag varit med om så så klart sa jag ja.
Vad jag dock aldrig kunnat drömma om för en vecka sen är att han anställde mig. Jag anställs alltså på hans företag Luftgrop som redaktör och får en bra lön. Jag är så sjukt glad! Hej då CSN! Hej då trista extraknäck! Hej då ekonomisk misär! Jag har en lön!
För första gången på fyra år är min ekonomi trygg. Halleluja!
För övrigt söker vi skribenter till bp. Läs mer här.
För några dagar sen fick jag ett mejl av Stephan Ekbergh och fick reda på att han köpt upp backpacking.se och att han verkligen gillade det jag skrev. Han berättade även att han ville ha kvar mig som redaktör. Jag har slitit med backpacking det senaste året ideellt och det har varit det roligaste jag varit med om så så klart sa jag ja.
Vad jag dock aldrig kunnat drömma om för en vecka sen är att han anställde mig. Jag anställs alltså på hans företag Luftgrop som redaktör och får en bra lön. Jag är så sjukt glad! Hej då CSN! Hej då trista extraknäck! Hej då ekonomisk misär! Jag har en lön!
För första gången på fyra år är min ekonomi trygg. Halleluja!
För övrigt söker vi skribenter till bp. Läs mer här.
Etiketter:
vardag
söndag, januari 29, 2006
Dagböcker
Som de föesta vet är jag redaktör på sidan backpacking.se. För er som vill läsa dagböcker skrivna där så är det bara trycka här.
Etiketter:
Lästips
lördag, januari 28, 2006
Fina bilder
Min pojkvän Gustav tog MÅNGA fina bilder i Beijing. Dessa kan ni se här.
Etiketter:
bilder,
Kinalänkar
Traditionella kläder
Jag får jättemånga mejl om traditionella kläder. Är det någon som köpt detta i Kina som vet vad de kostar? Själv har jag enbart tittat men aldrig handlat.
Etiketter:
shopping
torsdag, januari 26, 2006
Kärlek.
Ibland, när jag går längs med någon gata, stannar jag upp och fångar upp sekunderna. Lyssnar på ljudet av kinesiska, känner lukten av den nästan kvävande staden och ser människor som möter min blick. Det är då jag inser att jag är förälskad i Beijing. Att staden håller mig i ett sådant järngrepp att jag inte kan lämna den.
Jag har för länge sen vant mig vid deras sätt att spotta högljutt, överallt, när som helst. Jag har vant mig vid deras skratt när de ser mig klumpigt fösa i mig maten. Jag har vant mig vid att aldrig bli riktigt förstådd.
Och kanske är det därför jag blir så förälskad. Olikheter dras till varann. Jag älskar Beijing. Varje morgon sitter jag i fönstret och ser solen gå upp medan hjärtat blöder. Jag är lycklig.
Jag har för länge sen vant mig vid deras sätt att spotta högljutt, överallt, när som helst. Jag har vant mig vid deras skratt när de ser mig klumpigt fösa i mig maten. Jag har vant mig vid att aldrig bli riktigt förstådd.
Och kanske är det därför jag blir så förälskad. Olikheter dras till varann. Jag älskar Beijing. Varje morgon sitter jag i fönstret och ser solen gå upp medan hjärtat blöder. Jag är lycklig.
Etiketter:
Staden
Lunch och middag
Maten i Beijing är fantastisk! Helt olik den Kinamat du äter här i Sverige. Det är mycket strimlat kött och inlagda grönsaker.
Fläsk och nöt är ett säkert kort och serveras ofta strimlat, med strimlade grönsaker, wokade under hög värme.
Kyckling är underbart. Serveras ofta med nötter och chili. Ingefära är också ett vanligt element.
Tofu är vanligt förekommande. Ät inte enbart tofu utan ha det som ett kompliment. Favoriten är friterad tofu i sötsur sås.
Fisken är inte min stora favorit, men gillar ni fisk så är det vanligt med kokt och stekt fisk. Räkor är en stor favorit. Ofta väldigt starkt kryddade.
Den kända ankan serveras med bröd, gurka, purjolök och sås. Äts som tacos, fast med pinnar och är himmelskt gott.
Dumplings är små degknyten fyllda med grönsaker och/eller kött. Ser vedervärdiga ut och luktar vedervärdigt men är otroligt gott.
Grönsakerna är ofta inlagda och verkar inte gott i våra ögon. Men tveka inte! Kineserna lägger in sina grönsaker i vitlök, ingefära, chili etc och du slipper dne tråkiga ättikesmaken. Istället blir grönsakerna spännande och goda.
Vill du äta gott så ät inte på hotellen. Ät istället på enkla små restauranter eller på gatan. Hotellens kinamat smakar som här hemma. Ganska tråkigt med andra ord.
Mina favoriträtter finner du här.
Vill ni se en kinesisk meny så titta här.
Fläsk och nöt är ett säkert kort och serveras ofta strimlat, med strimlade grönsaker, wokade under hög värme.
Kyckling är underbart. Serveras ofta med nötter och chili. Ingefära är också ett vanligt element.
Tofu är vanligt förekommande. Ät inte enbart tofu utan ha det som ett kompliment. Favoriten är friterad tofu i sötsur sås.
Fisken är inte min stora favorit, men gillar ni fisk så är det vanligt med kokt och stekt fisk. Räkor är en stor favorit. Ofta väldigt starkt kryddade.
Den kända ankan serveras med bröd, gurka, purjolök och sås. Äts som tacos, fast med pinnar och är himmelskt gott.
Dumplings är små degknyten fyllda med grönsaker och/eller kött. Ser vedervärdiga ut och luktar vedervärdigt men är otroligt gott.
Grönsakerna är ofta inlagda och verkar inte gott i våra ögon. Men tveka inte! Kineserna lägger in sina grönsaker i vitlök, ingefära, chili etc och du slipper dne tråkiga ättikesmaken. Istället blir grönsakerna spännande och goda.
Vill du äta gott så ät inte på hotellen. Ät istället på enkla små restauranter eller på gatan. Hotellens kinamat smakar som här hemma. Ganska tråkigt med andra ord.
Mina favoriträtter finner du här.
Vill ni se en kinesisk meny så titta här.
Etiketter:
mat
Frukost
Therese tipsade mig om att jag borde skriva om den underbara kinesiska maten, vilket jag direkt höll med om.
Mne jag tänkte börja med den enda kinesiska maten jag inte gillar (OBS jag hatar den svenska kinamaten så den tänker jag inte ens tala om), nämligen frukosten.
Kinesisk frukost är väldigt olik den vi äter här. Enbart ett fåtal restauranter har öppet på morgonen och då har du oftast två saker att välja mellan:
1. En soppa på fläsk, lever, persilja och nudlar
2. Vitt bröd med stekta ägg, strimlat kött och riven paprika.
Man vänjer sig vid denna frukost, men det är inget gourmetmiddag. Har du en känslig mage kommer du förmodligen ha lite problem.
Mne jag tänkte börja med den enda kinesiska maten jag inte gillar (OBS jag hatar den svenska kinamaten så den tänker jag inte ens tala om), nämligen frukosten.
Kinesisk frukost är väldigt olik den vi äter här. Enbart ett fåtal restauranter har öppet på morgonen och då har du oftast två saker att välja mellan:
1. En soppa på fläsk, lever, persilja och nudlar
2. Vitt bröd med stekta ägg, strimlat kött och riven paprika.
Man vänjer sig vid denna frukost, men det är inget gourmetmiddag. Har du en känslig mage kommer du förmodligen ha lite problem.
Etiketter:
mat,
restauranger
Årstider
När kan man besöka Beijing? Hur är vädret?
Du kan besöka Beijing när som helst, men vill du vara säker på ett behagligt väder så rekommenderar jag vår och höst.
Vintern brukar vara fantastisk men har du otur så kan temperaturen ligga på -10 med stark vind.
Sommaren är alldeles för varm. Visst klarar man det, precis som man klarar Bangkok, men det är outhärdligt. I juli förra året var det +45. Tänk er det i en miljonstad med hårda avgaser. Jobbigt.
Du kan besöka Beijing när som helst, men vill du vara säker på ett behagligt väder så rekommenderar jag vår och höst.
Vintern brukar vara fantastisk men har du otur så kan temperaturen ligga på -10 med stark vind.
Sommaren är alldeles för varm. Visst klarar man det, precis som man klarar Bangkok, men det är outhärdligt. I juli förra året var det +45. Tänk er det i en miljonstad med hårda avgaser. Jobbigt.
Etiketter:
fråga-svar,
väder
onsdag, januari 25, 2006
Peking - Xian
Jag är verkligen, verkligen sugen på att kombinera en resa till Beijing med ett besök i Xian. Har aldrig besökt Xian ju! Jag är verkligen nyfiken på terrakottakrigarna.
Euroochina har en resa för 11500. Det tycker jag verkligen inte är dyrt, särskilt inte med tanke på vilka bra hotell de håller sig med (lyx jag i vanliga fall aldrig kunnat unna mig). Dessutom är jag ju rätt svag för Euroochina. Är det något bolag jag skulle åka med så hade det helt klart varit med dem. Varför? Fantastisk kundservice, fina hotell, bra guider och förmodligen världens trevligaste ägare.
Hmm... får nog börja spara pengar.
Euroochina har en resa för 11500. Det tycker jag verkligen inte är dyrt, särskilt inte med tanke på vilka bra hotell de håller sig med (lyx jag i vanliga fall aldrig kunnat unna mig). Dessutom är jag ju rätt svag för Euroochina. Är det något bolag jag skulle åka med så hade det helt klart varit med dem. Varför? Fantastisk kundservice, fina hotell, bra guider och förmodligen världens trevligaste ägare.
Hmm... får nog börja spara pengar.
Etiketter:
paketresor
Smygreklam
Måste göra lite smygreklam för den här fantastiska sidan. Man fastnar i timmar medan man tittar på alla vackra foton.
Etiketter:
Kinalänkar
Canada Goose
Vad ska man betala för en Canada Goosejacka i Peking?
Ulrika: Ibland får man betala mer och biland mindre, men standardpris är 300 kr och det är det priset du bör satsa på när du prutar.
Ulrika: Ibland får man betala mer och biland mindre, men standardpris är 300 kr och det är det priset du bör satsa på när du prutar.
Etiketter:
fråga-svar,
shopping
Playstation
Är det billigt med Playstation och PSP i Beijing?
Ulrika: Nej. Det ligger i samma prisklass, till och med lite dyrare än i Sverige.
Ulrika: Nej. Det ligger i samma prisklass, till och med lite dyrare än i Sverige.
Etiketter:
fråga-svar,
shopping
Tull
ingen fara med tullen lr nåt då? ja menar. kollar dem igenom väskorna å kollar kläderna efter fakes å sånt?
Ulrika: Man ska ju ha i åtanke att det faktiskt är olagligt att föra ut kopior ur Kina. Dock skulle jag inte tro att de bryr sig om du har köpt en fejkadidas eller en fejkpuma när du var där (hur skulle de kunna bevisa att du köpt den där?)
Däremot så kan de ta sakerna om det är många. Öppnar tullen väskan och den är packad av exakt likadana klockor så finns ju risken, då det är ganska uppenbart att det inte är för eget bruk utan för försäljning.
Min kompis Johan blev stoppad av tullen och var livrädd med 300 dvd-skivor i väskan. Som tur var hade han alla i ett cd-case och då brydde sig inte tullen utan släppte förbi honom. Hade han däremot haft alla fodral vet man ju inte hur det kunnat gå.
Ulrika: Man ska ju ha i åtanke att det faktiskt är olagligt att föra ut kopior ur Kina. Dock skulle jag inte tro att de bryr sig om du har köpt en fejkadidas eller en fejkpuma när du var där (hur skulle de kunna bevisa att du köpt den där?)
Däremot så kan de ta sakerna om det är många. Öppnar tullen väskan och den är packad av exakt likadana klockor så finns ju risken, då det är ganska uppenbart att det inte är för eget bruk utan för försäljning.
Min kompis Johan blev stoppad av tullen och var livrädd med 300 dvd-skivor i väskan. Som tur var hade han alla i ett cd-case och då brydde sig inte tullen utan släppte förbi honom. Hade han däremot haft alla fodral vet man ju inte hur det kunnat gå.
Etiketter:
fråga-svar,
shopping
Packat och klart!
Idag 20:00-20:30 visar Packat & Klart en dokumentär om Kina. Om ni missar det visas repris imorgon och på lördag.
Etiketter:
film
Traditionella kläder
Undrar om det är lätt att hitta traditionella kläder/dräkter och i så fall vart?
Ulrika: Ja det är jätteenkelt, då det finns överallt! Ska du inte vara där en längre tid så kan du hitta sådana kläder både på Hongqiao och Sidenmarknaden.
Ulrika: Ja det är jätteenkelt, då det finns överallt! Ska du inte vara där en längre tid så kan du hitta sådana kläder både på Hongqiao och Sidenmarknaden.
Etiketter:
shopping
Uttag
Kan man handla elektriska prylar i Kina? jag menar, med tanke på uttag?
Ja det är inga problem. Oftast har affärerna två förpackningar när det gäller varor. En med engelsk instruktionsbok och sladdar som funkar här, och en annan som är anpassad för kineser. Kolla dock innan du köper ngt så du inte råkar få en som innehåller kinesiska saker.
Ja det är inga problem. Oftast har affärerna två förpackningar när det gäller varor. En med engelsk instruktionsbok och sladdar som funkar här, och en annan som är anpassad för kineser. Kolla dock innan du köper ngt så du inte råkar få en som innehåller kinesiska saker.
Etiketter:
shopping
tisdag, januari 24, 2006
Svart och vitt
Läser intervjun med Karolina Lassbo i Svenska dagbladet och småfnittrar för mig själv. Jag gillar Karolina Lassbo och hennes blogg, jag tycker att den är rätt rolig, men jädrar vilka olika människor vi är.
Karolina talar i den om hur hon lägger pengar på att lyxa till vardagen. Jag är precis tvärtemot. Jag lever ett ganska enkelt liv här hemma i Sverige. Istället sparar jag så jag kan åka ut i världen några gånger varje år. Hon förklarar även att hon gärna lägger extra pengar på att få "kvalité". Jag däremot är totalt asienfrälst och gör nästan all min shopping där. I s f att köpa 1 par rock and republic, köper jag 20 olika jeans.
"Däremot skulle jag aldrig kunna gå på stan i en hood-jacka eller ett par skor utan klack. Då skulle jag känna mig som en slacker som lufsade omkring."
Ha ha ha, jag är ju drottningen av den stilen! jag använder inte högklackat ens. Just nu kör jag med mina fordrade Converse Allstars. Perfekta i kylan.
Men jag kan inte känna mig som en slacker. Bara idag har jag fått tre komplimanger för mina grejer, bland annat en av mina 10-kronors-väskor jag köpte i Beijing.
Ja, bloggvärlden är verkligen inte enhetlig.
Karolina talar i den om hur hon lägger pengar på att lyxa till vardagen. Jag är precis tvärtemot. Jag lever ett ganska enkelt liv här hemma i Sverige. Istället sparar jag så jag kan åka ut i världen några gånger varje år. Hon förklarar även att hon gärna lägger extra pengar på att få "kvalité". Jag däremot är totalt asienfrälst och gör nästan all min shopping där. I s f att köpa 1 par rock and republic, köper jag 20 olika jeans.
"Däremot skulle jag aldrig kunna gå på stan i en hood-jacka eller ett par skor utan klack. Då skulle jag känna mig som en slacker som lufsade omkring."
Ha ha ha, jag är ju drottningen av den stilen! jag använder inte högklackat ens. Just nu kör jag med mina fordrade Converse Allstars. Perfekta i kylan.
Men jag kan inte känna mig som en slacker. Bara idag har jag fått tre komplimanger för mina grejer, bland annat en av mina 10-kronors-väskor jag köpte i Beijing.
Ja, bloggvärlden är verkligen inte enhetlig.
Etiketter:
bloggvärlden
Undersökning
Nytt år och nya besökare.
Tänkte göra lite reklam för min nya undersökning. Även ni som gjorde den förra får jättegärna fylla i den här. Era synpunkter ger mig tusen nya idéer!
http://www.opinionpower.com/Surveys/693034089.html
Tänkte göra lite reklam för min nya undersökning. Även ni som gjorde den förra får jättegärna fylla i den här. Era synpunkter ger mig tusen nya idéer!
http://www.opinionpower.com/Surveys/693034089.html
Elektronik
Är det billigt med elektronik i Peking?
Ulrika: Både ja och nej. Har du tänkt köpa original så nej. Kopior är däremot väldigt billigt. En riktig i-pod kostar som hemma, ofta lite mer, medan en G-apple kostar 200-300 kr.
Köper du en kopia får du räkna med att du inte har någon garanti, att den skiljer sig från originalkopian (min g-apple har till exempel mikrofon och kan laddas via vägguttag, något som inte är möjligt med vanliga i-pod) och att det kan vara skiftande kvalité. Ta dig tid till att prova varan, känna på den, jämföra och prata om den. Många kopior är bra i Beijing men det finns dåliga köp. När du köper digitalkamera kan du räkna med att en kopia kostar 30- 50 % av priset hemma. Minneskort är inte särskilt billigt i Beijing.
När du köper en kopia ska du vara noga med att de ställer om menyn till engelska. Oftast gör de detta, men glömmer de bort att göra det, kan du få en del svårigheter att ställa om den.
Ulrika: Både ja och nej. Har du tänkt köpa original så nej. Kopior är däremot väldigt billigt. En riktig i-pod kostar som hemma, ofta lite mer, medan en G-apple kostar 200-300 kr.
Köper du en kopia får du räkna med att du inte har någon garanti, att den skiljer sig från originalkopian (min g-apple har till exempel mikrofon och kan laddas via vägguttag, något som inte är möjligt med vanliga i-pod) och att det kan vara skiftande kvalité. Ta dig tid till att prova varan, känna på den, jämföra och prata om den. Många kopior är bra i Beijing men det finns dåliga köp. När du köper digitalkamera kan du räkna med att en kopia kostar 30- 50 % av priset hemma. Minneskort är inte särskilt billigt i Beijing.
När du köper en kopia ska du vara noga med att de ställer om menyn till engelska. Oftast gör de detta, men glömmer de bort att göra det, kan du få en del svårigheter att ställa om den.
Etiketter:
shopping
Ädelstenar
Hvor er det best å handle smykker? skal kjøpe en diamant ring til en venn?
Ulrika: Jag har tyvärr ingen som helst aning. Någon annan som vet?
Anledningen att jag verkligen har noll koll är att jag aldrig vågat köpa ädelstenar i Kina. Här kommer en liten varning, även om jag inte gillar att varna i bloggen.
Det finns väldigt många falska ädelstenar i omlopp, framförallt i sydostasien, men även i resten av asien. Jag har fått ett flertal mejl där jag varnats för att just den här sortens lurendrejeri i Kina.
Folk har köpt fina ringar, halsband, armband och blivit lovade att det är äkta ädelstenar. Det här har varit fina affärer, med kostymklädda herrar och lyxig omgivning. När stenarna senare värderats i Sverige har de visats vara av glas.
Var försiktig om du ska köpa ädelstenar i Kina!
Det enda jag med lugn kan rekommendera är pärlor. Pärlorna är sötvattenspärlor, men av väldigt god kvalité. Ett vanligt, vitt pärlhalsband, med relativt stora pärlor kostar ca 35 kr, matchande armband ca 15 kr och örhängen ca 20 kr.
Ulrika: Jag har tyvärr ingen som helst aning. Någon annan som vet?
Anledningen att jag verkligen har noll koll är att jag aldrig vågat köpa ädelstenar i Kina. Här kommer en liten varning, även om jag inte gillar att varna i bloggen.
Det finns väldigt många falska ädelstenar i omlopp, framförallt i sydostasien, men även i resten av asien. Jag har fått ett flertal mejl där jag varnats för att just den här sortens lurendrejeri i Kina.
Folk har köpt fina ringar, halsband, armband och blivit lovade att det är äkta ädelstenar. Det här har varit fina affärer, med kostymklädda herrar och lyxig omgivning. När stenarna senare värderats i Sverige har de visats vara av glas.
Var försiktig om du ska köpa ädelstenar i Kina!
Det enda jag med lugn kan rekommendera är pärlor. Pärlorna är sötvattenspärlor, men av väldigt god kvalité. Ett vanligt, vitt pärlhalsband, med relativt stora pärlor kostar ca 35 kr, matchande armband ca 15 kr och örhängen ca 20 kr.
Etiketter:
shopping
Torsdag 12 januari
Näst sista dagen och vi började längta hem lite. Johan saknade sin säng, jag min mamma och Gustav... nja han längtade väl inte hem så mycket. Han var mest shoppinggalen.
Vi startade dagen med Wangfuijing. Det är ett ganska roligt område med tanke på dess överdådiga varuhus som delas av med små, enkla marknadsgränder. Vi gick in i alla varuhus, i alla gränder och tittade på människor. Jag och Gustav passade på att köpa ett par böcker till, bland annat extremt roliga Mao Zedong - Man not GOD! som är så överdrivet propagandaisk.
Till lunch åt vi pizza på Oriental Plaza som kostade 38 kr och därmed blev vår dyraste mat under hela resan. Det är ganska roligt att se hur kostymnissarna trängs på Mr Pizza som hade varit ganska white trash här i Sverige.
PÅ eftermiddagen tog vi tunnelbanan till min favvisdvdaffär. Jag och Gustav handlade på oss en hel del dvd-boxar och fastnade där rätt länge. Tjejerna som har affären är så loverly att man fastnar där i timmar! Jag och Ling, en av tjejerna, lärde varandra våra språk. Hon var asgrym medan jag var sådär bra på att uttala kemiska former på kinesiska (hon är kemistuderande).
Sedan bar det av till leksaksmarknad där Gustav och Johan köpte japanska porrdockor (?!). Jag något roligt fick de ju ha.
Hela kvällen ägnades åt att packa, slänga och fixa. Gud vad vi hade grejer! Jag slänge nästan allt jag hade haft med mig. Som tur är har jag lärt mig vid det här laget att jag gör det, så jag tar bara med mig kläder som jag inte använder längre. Som ni säkert förstår är jag därför sjukt omodern i Beijing. Men det kvittar.
Kommer att skriva mer om shoppingen sen, håll till godo, men här är två foton:
Vi startade dagen med Wangfuijing. Det är ett ganska roligt område med tanke på dess överdådiga varuhus som delas av med små, enkla marknadsgränder. Vi gick in i alla varuhus, i alla gränder och tittade på människor. Jag och Gustav passade på att köpa ett par böcker till, bland annat extremt roliga Mao Zedong - Man not GOD! som är så överdrivet propagandaisk.
Till lunch åt vi pizza på Oriental Plaza som kostade 38 kr och därmed blev vår dyraste mat under hela resan. Det är ganska roligt att se hur kostymnissarna trängs på Mr Pizza som hade varit ganska white trash här i Sverige.
PÅ eftermiddagen tog vi tunnelbanan till min favvisdvdaffär. Jag och Gustav handlade på oss en hel del dvd-boxar och fastnade där rätt länge. Tjejerna som har affären är så loverly att man fastnar där i timmar! Jag och Ling, en av tjejerna, lärde varandra våra språk. Hon var asgrym medan jag var sådär bra på att uttala kemiska former på kinesiska (hon är kemistuderande).
Sedan bar det av till leksaksmarknad där Gustav och Johan köpte japanska porrdockor (?!). Jag något roligt fick de ju ha.
Hela kvällen ägnades åt att packa, slänga och fixa. Gud vad vi hade grejer! Jag slänge nästan allt jag hade haft med mig. Som tur är har jag lärt mig vid det här laget att jag gör det, så jag tar bara med mig kläder som jag inte använder längre. Som ni säkert förstår är jag därför sjukt omodern i Beijing. Men det kvittar.
Kommer att skriva mer om shoppingen sen, håll till godo, men här är två foton:
Och det här är bara MINA grejer.
Etiketter:
bilder,
dagbok,
restauranger,
shopping
Rättning
Please folks!
I o m att mina blogg är väldigt läst nuförtiden får jag ofta s.k. rättningskommentarer, i synnerhet om Kinas historia.
De lyder såhär: "Nej, det där är fel, det är såhär det är".
Efter ett par veckor får jag en likadan kommentar med ett: "Varför har du inte ändrat det?".
Varför jag inte ändrat det:
Jo, jag har säkert ett par fel i min blogg, inget snack om saken. MEN när jag skriver om Kinas historia så är det fakta som jag läst i min kurslitteratur och som jag fått lära mig av min förra lärar, en professor vid Lunds universitet.
Om ni skriver att jag är helt fel ute så måste ni skriva ner er källa. Jag ändrar inte min info, för att en anonym skriver det på internet.
Så om det är något ni stör er på: kolla upp källan och skriv till mig. Men jag tänker inte ändra inlägg för att anonyma hävdar annat.
I o m att mina blogg är väldigt läst nuförtiden får jag ofta s.k. rättningskommentarer, i synnerhet om Kinas historia.
De lyder såhär: "Nej, det där är fel, det är såhär det är".
Efter ett par veckor får jag en likadan kommentar med ett: "Varför har du inte ändrat det?".
Varför jag inte ändrat det:
Jo, jag har säkert ett par fel i min blogg, inget snack om saken. MEN när jag skriver om Kinas historia så är det fakta som jag läst i min kurslitteratur och som jag fått lära mig av min förra lärar, en professor vid Lunds universitet.
Om ni skriver att jag är helt fel ute så måste ni skriva ner er källa. Jag ändrar inte min info, för att en anonym skriver det på internet.
Så om det är något ni stör er på: kolla upp källan och skriv till mig. Men jag tänker inte ändra inlägg för att anonyma hävdar annat.
måndag, januari 23, 2006
Tur
Ibland har man verkligen tur.
En vecka efter att vi kommit hem:
Snöoväder som gjort att hela Beijing stannat upp och all trafik är lamslagen:
http://english.people.com.cn/200301/22/eng20030122_110574.shtml
Strejk:
http://sydsvenskan.se/varlden/article137619.ece
Vårt flyg SK 995 inställt:
http://www.scandinavian.net/EC/Appl/Home/FrontDoor/0,3479,LNG%253Dda%2526SO%253D80FD881CA4B94191_889E8D61D7BD917A%2526MKT%253DDK,00.html
En vecka efter att vi kommit hem:
Snöoväder som gjort att hela Beijing stannat upp och all trafik är lamslagen:
http://english.people.com.cn/200301/22/eng20030122_110574.shtml
Strejk:
http://sydsvenskan.se/varlden/article137619.ece
Vårt flyg SK 995 inställt:
http://www.scandinavian.net/EC/Appl/Home/FrontDoor/0,3479,LNG%253Dda%2526SO%253D80FD881CA4B94191_889E8D61D7BD917A%2526MKT%253DDK,00.html
Foton
Då jag gillar att ha alla mina foton i album har jag precis skickat in alla foton till Onoff, som jag verkligen rekommenderar. Det går snabbt, är billigt och har bra kvalité.
Det blev 476 foton!!! 476!!!
Varför överdriver jag alltid mitt fotograferande? När jag kom hem från syostasien framkallade jag nästan 600 kort. Nu är det fotoförbud för mig. Särskilt som jag har väldigt limited ekonomi denna månad och jag måste punga ut 470 kr för alla foton.
Det blev 476 foton!!! 476!!!
Varför överdriver jag alltid mitt fotograferande? När jag kom hem från syostasien framkallade jag nästan 600 kort. Nu är det fotoförbud för mig. Särskilt som jag har väldigt limited ekonomi denna månad och jag måste punga ut 470 kr för alla foton.
Onsdag 11 januari
På onsdagen åt vi frukost på rummet innan vi vid 10-tiden begav oss ut. Vi gick till den närliggande Dongdanparken som är en va mina favoriter! Parken i sig är ganska liten och ser ut som en vanlig europeisk park, men människorna där är så spännande! Vi såg äldre män som lärde sig Tai Chi, kvinnor som övade på en traditionell dans med svärd, ett flertal som sparkade med sina "fjäderbollar" och människor som spelade badminton. Det var så himla roligt att se allt och vi fick dessutom spela lite boll med några äldre Beijingbor.
När vi sett alla olika aktiviteter tog vi en promenad längs med gamla statsmuren. Nästan hela är riven men mellan Xinqiao och Järnvägsstationen finns en bit kvar.
Jag och Gustav hittade även en väldigt billig väskaffär så det blev varsin. Jag är mycket nöjd med min nya, gröna skinnväska.
På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Sidenmarknaden för Gustav ville byta ett par jeans så det blev en hel del shopping.. Jag insåg att det är omöjligt att hålla i sina slantar där. Vi köpte även varsin I-podkopia och jag fick jättefina ballerinaskor av Gustav! Ett par rosa och ett par gröna. Jag fyller ju år på fredag så det var en tidig present.
Sen bar det iväg till Hongqiao som vi ville kolla in lite närmare. Sist vi varit där hade vi enbart tagit första våningen, men denna svepte vi igenom hela. Gustav köpte fler jeans, och så gjrode även jag. Johan hittade fina mössor och jag hittade lite heminredningsgrejer (kinesiskt siden är ju underbart) och några klockor. Fyra stycken för att vara exakt. Vi köpte även skor för 40 kr/styck. Mycket skor, jag vet.
När vi shoppat allt begav vi oss hem där jag började rensa på vårt hotellrum. Vid dne här tidpunkten var det dags att börja planera packningen. Gustav och Johan åkte däremot till en affär på Qianmen där jag brukar köpa resväska och köpte varsin. De köpte varsin väska som var så stor att jag förmodligen rymts i den. När de hade handlat frågade Gustav om han fick ta en bild på försäljaren som lägger armen om Johan. Precis när Gustav knäpper kortet kniper försäljaren Johan i baken. Ha ha ha. Johan har aldrig sett så besvärad och förvirrad ut på ett kort som då.
Efter sitt även tyr åkte de hem till hotellet och det blev en sen middag på en restaurant som jag ätit på förr. Vi beställde nog in sex rätter och vi bara vräkte i oss.
Underbar dag. Efter all shopping var vi så trötta att vi däckade i säng.
När vi sett alla olika aktiviteter tog vi en promenad längs med gamla statsmuren. Nästan hela är riven men mellan Xinqiao och Järnvägsstationen finns en bit kvar.
Jag och Gustav hittade även en väldigt billig väskaffär så det blev varsin. Jag är mycket nöjd med min nya, gröna skinnväska.
På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Sidenmarknaden för Gustav ville byta ett par jeans så det blev en hel del shopping.. Jag insåg att det är omöjligt att hålla i sina slantar där. Vi köpte även varsin I-podkopia och jag fick jättefina ballerinaskor av Gustav! Ett par rosa och ett par gröna. Jag fyller ju år på fredag så det var en tidig present.
Sen bar det iväg till Hongqiao som vi ville kolla in lite närmare. Sist vi varit där hade vi enbart tagit första våningen, men denna svepte vi igenom hela. Gustav köpte fler jeans, och så gjrode även jag. Johan hittade fina mössor och jag hittade lite heminredningsgrejer (kinesiskt siden är ju underbart) och några klockor. Fyra stycken för att vara exakt. Vi köpte även skor för 40 kr/styck. Mycket skor, jag vet.
När vi shoppat allt begav vi oss hem där jag började rensa på vårt hotellrum. Vid dne här tidpunkten var det dags att börja planera packningen. Gustav och Johan åkte däremot till en affär på Qianmen där jag brukar köpa resväska och köpte varsin. De köpte varsin väska som var så stor att jag förmodligen rymts i den. När de hade handlat frågade Gustav om han fick ta en bild på försäljaren som lägger armen om Johan. Precis när Gustav knäpper kortet kniper försäljaren Johan i baken. Ha ha ha. Johan har aldrig sett så besvärad och förvirrad ut på ett kort som då.
Efter sitt även tyr åkte de hem till hotellet och det blev en sen middag på en restaurant som jag ätit på förr. Vi beställde nog in sex rätter och vi bara vräkte i oss.
Underbar dag. Efter all shopping var vi så trötta att vi däckade i säng.
Etiketter:
Sevärdheter,
shopping
söndag, januari 22, 2006
Tisdag 10 januari
På tisdagen vaknade vi utvilade vid åttatiden på morgonen. Vi gick ut och köpte oss frukost på gatan som vi smaskade i oss på hotellrummet. Efter det hoppade vi in i en taxi som förde oss till Baiyun Guan, ett daoisttempel i västra Beijing. Baiyun Guan är rätt stort och jag blir litet förvånad över att inte fler turister hittar dit. Vi blev som vanligt attackerade utanför av rökelseförsäljare som ville sälja rökelser för skambud. En vanlig grej är att de lägger till en nolla. Rökelser man ska betala en femma för kostar plötsligt femtio kronor. Jag totalvägrade köpa för skambud, och tanten vi handlade av blev riktigt sur när hon insåg att vi inte tänkte betala mer än kineserna, så till slut gav hon sig.
Väl inne på Baiyun Guan var det stillsamt, vackert och mysigt. Templet har fortfarande många aktiva munkar som promenerar runt på området. Andra besökare är människor som kommit dit för att be, så det känns lite dumt ibland att slita upp kameran. Mne ett par väldigt vackra bilder fick jag i a f.
Vi tog sedan en promenad som för vanliga människor skulle ta sisådär 20 minuter, men för oss tog nästan två - tre timmar. Vi gick mot Grand view garden, men passerade otroligt intressant områden som vi var tvungna att passa på att besöka, t.ex. det muslimska området i Beijing.
Grand view garden är en fantastiskt vacker trädgård som anlades på 80-talet för en filmatisering. I den får man verkligen en känsla av hur fantastiska alla trädgårdar måste ha varit förr. Om ni har tid över ska ni definitivt besöka den när ni är i Beijing.
När vi var klara med Grand view hade det hunnit bli kväll så vi åt middag i området, tog en långpromenad hem där jag råkade shoppa både det ena och det andra innan vi somnade vid midnatt.
Väl inne på Baiyun Guan var det stillsamt, vackert och mysigt. Templet har fortfarande många aktiva munkar som promenerar runt på området. Andra besökare är människor som kommit dit för att be, så det känns lite dumt ibland att slita upp kameran. Mne ett par väldigt vackra bilder fick jag i a f.
Vi tog sedan en promenad som för vanliga människor skulle ta sisådär 20 minuter, men för oss tog nästan två - tre timmar. Vi gick mot Grand view garden, men passerade otroligt intressant områden som vi var tvungna att passa på att besöka, t.ex. det muslimska området i Beijing.
Grand view garden är en fantastiskt vacker trädgård som anlades på 80-talet för en filmatisering. I den får man verkligen en känsla av hur fantastiska alla trädgårdar måste ha varit förr. Om ni har tid över ska ni definitivt besöka den när ni är i Beijing.
När vi var klara med Grand view hade det hunnit bli kväll så vi åt middag i området, tog en långpromenad hem där jag råkade shoppa både det ena och det andra innan vi somnade vid midnatt.
Etiketter:
dagbok,
Sevärdheter,
shopping
Kinaintresse
För er som är intresserad av landet så finns HÄR en väldigt bra sida som jag brukar läsa på ibland och klicka mig vidare.
Etiketter:
Kinalänkar
Måndag 9:e januari
Jag kan inte sova så det blir ett sent dagboksinlägg.
Måndagen tog vi en rejäl sovmorgon. Vi ville helt enkelt inte åka för tidigt för att jag vet hur kallt det var förra året och vi beslutade oss för att vänta tills 12 då dagen värmts upp.
Klockan 12 jagade vi fatt på en taxi utanför. Taxichauffören blev väldigt glad då han insåg att vi skulle till muren (standardpris brukar ligga på ca 500 Y för en heldag. Det är väldigt mycket pengar i Kina). Vi lutade oss tillbaka och började åka. Vi hade bestämt oss för Badaling som jag faktiskt gillar bäst. Och ja, jag vet att det är jätteturistigt men jag gillar det ändå. Men när vi kom dit svängde han in på den första infarten (andra infarten är den officiella) som jag aldrig besökt. Väl där var ingen folk förutom ett fåtal försäljare och en biljettbod. Blev lite småt fundersam när vi fick betala 100 Y, för sist jag var i Beijing var inträdet enbart 40 Y. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det är restaurationstid och började gå uppför backen som de pekade. Efter 50 meter insåg jag hur lurade vi blivit. Vi kunde inte komma upp till muren. Det enda som fanns där var en liten, liten bergochdalbana som sett sina bästa dagar utan bälten som vi fått betala 60 kr för att åka. Plötsligt hade två vakter rivit våra biljetter och försökte få oss till att åka fanskapet.
Jag blev fly förbannad. Jag är ung, men jag är banne mig ingen newbie. Jag vet vad Badaling är. Jag gick ner till biljettluckan där man vägrade ge oss våra pengar tillbaka för att biljetterna var rivna.
Då gjorde jag följande: jag ställde mig helt enkelt för biljettluckan så att ingen annan kunde köpa biljett och sen ställde jag mig och rökte lugnt. "Flytta på dig" skrek kineserna. "Ge mig mina pengar tillbaka" sa jag lugnt och fortsatte röka lugnt medan ett tiotal japaner gick tillbaka till sin buss.
Hur det gick? Jag fick tillbaka pengarna, taxichauffören fick en fet utskällning om att jag inte var en västerlänning han kunde lura och han körde oss till den riktiga infarten.
Väl där parkerade han på en liten, liten väg på en väldigt brant kulle där en bil redan stod parkerad framför honom. Vi gick ur och jag visade honom att vi skulle komma till parkeringen direkt efter.
Muren var underbart vacker och vädret fantastiskt. Vi promenerade ungefär två timmar innan vi bestämde oss för att det var dags att åka tillbaka. När vi gick tillbaka såg vi att bilen stod kvar där vi lämnat den. Fast med två bilar bakom. Vi var alltså fast.
Taxichauffören låg lugnt och sussade i baksätet och blev mycket chockad när han såg bilarna. Han visade oss till ett café där vi drack en kaffe medan han letade upp bilägarna och 40 minuter senare kunde vi sätta oss i bilen. MEN! Taxichaffisen hade glömt lägga i handbromsen och när jag och Gustav satt oss började bilen rulla bakåt mot en väldigt trafikerad väg. Johan som kilades fast mellan två dörrar gjorde ett rädslehopp upp en meter på en mur. Till slut kilades ena dörren fast i muren och bilen stannade. Gudskelov! Jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hänt. Stackars chaffis!
Hemma var vi inte förrän sex, och vi firade vår kinesiska dag med att äka Pekinganka och dumplings. Fantastiskt gott! Efter det kände vi att det var dags att smälla lite pengar så vi tog en taxi till Yashow. Det roliga i sammanhanget var att det var samma taxichaffis! Han hade nog rätt dåligt samvete vid det här laget så vi fick fler abnd med kinesisk musik som gåva. Snällt, tycker jag.
När vi gick ur taxin vid Yashow så dök ett litet barn upp ur ingenstans. Jag kände direkt på mig att något konstigt höll på att hända. När barn tigger så gör de det väldigt uppenbart. Den här ungen tiggde inte.
Vi gick därifrån men 30 sekunder senare känner jag att jag har en hand i min ficka som gräver. Rent instinktivt så måttar jag armbågen bak, rakt in i förövarens mage. Men den här gången var det inte en mage, utan att barns huvud. Samtidigt dök det upp små barn över allt ifrån som hoppade på mig och Gustav. Vi fick slå omkring oss som galna och springa. Killen som jag råkat slå i huvudet kom upp och fortsatte jaga oss och började gräva i min väska, men precis som han fick greppet om min kamera snubblar han platt ner på marken. Jag, som var djupt chockad och skakad (har aldrig varit med om något liknande) började knäppt nog gapskratta medan ungen skrek "FUCK YOU" så det ekade. Vi flydde in i Yashow.
Yashow var inte särskilt trevligt. Jag gillade det förra året, men nu var det mest tråkig stämning. Ingen ville pruta för de visste att feta amerikaner skulle betala skampriser för samma vara. Vi gav upp och gick ut för att ta en taxi.
Väl utanför kunde vi se hur barnen arbetade. De var ca 10 stycken, alla 4-5 år, och de omringade turister som såg lite vilsna ut. Sedan plockade de saker medan turisterna stod och kliade sig i huvudet och tittade på kartan. I ett hörn stod tre gamla gummor och instruerade dem.
Förmodligen hade de inte räknat med att jag skulle reagera redan när jag såg dem. Vi åkte hem med en klump i magen. Jag har aldrig, aldrig varit med om något liknande i Kina. Vi köpte kaffe och satt på vårt rum resten av kvällen och pratade om den konstiga dagen vi genomgått. Usch vad trist det känns att sånt kommit till Kina. Usch.
Måndagen tog vi en rejäl sovmorgon. Vi ville helt enkelt inte åka för tidigt för att jag vet hur kallt det var förra året och vi beslutade oss för att vänta tills 12 då dagen värmts upp.
Klockan 12 jagade vi fatt på en taxi utanför. Taxichauffören blev väldigt glad då han insåg att vi skulle till muren (standardpris brukar ligga på ca 500 Y för en heldag. Det är väldigt mycket pengar i Kina). Vi lutade oss tillbaka och började åka. Vi hade bestämt oss för Badaling som jag faktiskt gillar bäst. Och ja, jag vet att det är jätteturistigt men jag gillar det ändå. Men när vi kom dit svängde han in på den första infarten (andra infarten är den officiella) som jag aldrig besökt. Väl där var ingen folk förutom ett fåtal försäljare och en biljettbod. Blev lite småt fundersam när vi fick betala 100 Y, för sist jag var i Beijing var inträdet enbart 40 Y. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det är restaurationstid och började gå uppför backen som de pekade. Efter 50 meter insåg jag hur lurade vi blivit. Vi kunde inte komma upp till muren. Det enda som fanns där var en liten, liten bergochdalbana som sett sina bästa dagar utan bälten som vi fått betala 60 kr för att åka. Plötsligt hade två vakter rivit våra biljetter och försökte få oss till att åka fanskapet.
Jag blev fly förbannad. Jag är ung, men jag är banne mig ingen newbie. Jag vet vad Badaling är. Jag gick ner till biljettluckan där man vägrade ge oss våra pengar tillbaka för att biljetterna var rivna.
Då gjorde jag följande: jag ställde mig helt enkelt för biljettluckan så att ingen annan kunde köpa biljett och sen ställde jag mig och rökte lugnt. "Flytta på dig" skrek kineserna. "Ge mig mina pengar tillbaka" sa jag lugnt och fortsatte röka lugnt medan ett tiotal japaner gick tillbaka till sin buss.
Hur det gick? Jag fick tillbaka pengarna, taxichauffören fick en fet utskällning om att jag inte var en västerlänning han kunde lura och han körde oss till den riktiga infarten.
Väl där parkerade han på en liten, liten väg på en väldigt brant kulle där en bil redan stod parkerad framför honom. Vi gick ur och jag visade honom att vi skulle komma till parkeringen direkt efter.
Muren var underbart vacker och vädret fantastiskt. Vi promenerade ungefär två timmar innan vi bestämde oss för att det var dags att åka tillbaka. När vi gick tillbaka såg vi att bilen stod kvar där vi lämnat den. Fast med två bilar bakom. Vi var alltså fast.
Taxichauffören låg lugnt och sussade i baksätet och blev mycket chockad när han såg bilarna. Han visade oss till ett café där vi drack en kaffe medan han letade upp bilägarna och 40 minuter senare kunde vi sätta oss i bilen. MEN! Taxichaffisen hade glömt lägga i handbromsen och när jag och Gustav satt oss började bilen rulla bakåt mot en väldigt trafikerad väg. Johan som kilades fast mellan två dörrar gjorde ett rädslehopp upp en meter på en mur. Till slut kilades ena dörren fast i muren och bilen stannade. Gudskelov! Jag vill inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hänt. Stackars chaffis!
Hemma var vi inte förrän sex, och vi firade vår kinesiska dag med att äka Pekinganka och dumplings. Fantastiskt gott! Efter det kände vi att det var dags att smälla lite pengar så vi tog en taxi till Yashow. Det roliga i sammanhanget var att det var samma taxichaffis! Han hade nog rätt dåligt samvete vid det här laget så vi fick fler abnd med kinesisk musik som gåva. Snällt, tycker jag.
När vi gick ur taxin vid Yashow så dök ett litet barn upp ur ingenstans. Jag kände direkt på mig att något konstigt höll på att hända. När barn tigger så gör de det väldigt uppenbart. Den här ungen tiggde inte.
Vi gick därifrån men 30 sekunder senare känner jag att jag har en hand i min ficka som gräver. Rent instinktivt så måttar jag armbågen bak, rakt in i förövarens mage. Men den här gången var det inte en mage, utan att barns huvud. Samtidigt dök det upp små barn över allt ifrån som hoppade på mig och Gustav. Vi fick slå omkring oss som galna och springa. Killen som jag råkat slå i huvudet kom upp och fortsatte jaga oss och började gräva i min väska, men precis som han fick greppet om min kamera snubblar han platt ner på marken. Jag, som var djupt chockad och skakad (har aldrig varit med om något liknande) började knäppt nog gapskratta medan ungen skrek "FUCK YOU" så det ekade. Vi flydde in i Yashow.
Yashow var inte särskilt trevligt. Jag gillade det förra året, men nu var det mest tråkig stämning. Ingen ville pruta för de visste att feta amerikaner skulle betala skampriser för samma vara. Vi gav upp och gick ut för att ta en taxi.
Väl utanför kunde vi se hur barnen arbetade. De var ca 10 stycken, alla 4-5 år, och de omringade turister som såg lite vilsna ut. Sedan plockade de saker medan turisterna stod och kliade sig i huvudet och tittade på kartan. I ett hörn stod tre gamla gummor och instruerade dem.
Förmodligen hade de inte räknat med att jag skulle reagera redan när jag såg dem. Vi åkte hem med en klump i magen. Jag har aldrig, aldrig varit med om något liknande i Kina. Vi köpte kaffe och satt på vårt rum resten av kvällen och pratade om den konstiga dagen vi genomgått. Usch vad trist det känns att sånt kommit till Kina. Usch.
Etiketter:
dagbok,
Sevärdheter,
shopping,
transport
lördag, januari 21, 2006
Blogshares
Enligt Blogshares så är min blogg värd $2,298.21. Ha ha. Jag undrar verkligen hur de fått fram den siffran.
Etiketter:
bloggvärlden
Tack tack tack!
Tack för att ni hjälpte mig att bestämma. Flest röstade på bild nummer 2 så den blir det! NI är lovely mina läsare!
Förresten, har ni hört att det är brutal snöstorm i Beijing som slagit ut all trafik? Exakt en vecka efter att jag kommit hem. Ibland har man tur.
Förresten, har ni hört att det är brutal snöstorm i Beijing som slagit ut all trafik? Exakt en vecka efter att jag kommit hem. Ibland har man tur.
Etiketter:
väder
fredag, januari 20, 2006
HJÄLP!
Jag måste skicka ett foto på mig själv till metro och jag har inget! Jag hatar hatar hatar att bli fotad.
Jag är totalt ophotogenique, en gen jag fått av mamma. Varenda bild med oss två blir total knäpp - vi ser ut som junkies som rökt för mycket hasch och vars föräldrar är syskon. Så illa är det! När jag blev fotograferad för en dansk tidning i gymnasiet hade jag min lågpunkt (i motsats till höjdpunkt ju) när det gäller foto. Jag såg verkligen knäpp och nerknarkad ut.
Hjälp hjälp hjälp!
Nu har Gustav tagit några bilder på mig. Är någon av dessa okej. Och var ärliga!
Foton kommer i nästa inlägg!
Jag är totalt ophotogenique, en gen jag fått av mamma. Varenda bild med oss två blir total knäpp - vi ser ut som junkies som rökt för mycket hasch och vars föräldrar är syskon. Så illa är det! När jag blev fotograferad för en dansk tidning i gymnasiet hade jag min lågpunkt (i motsats till höjdpunkt ju) när det gäller foto. Jag såg verkligen knäpp och nerknarkad ut.
Hjälp hjälp hjälp!
Nu har Gustav tagit några bilder på mig. Är någon av dessa okej. Och var ärliga!
Foton kommer i nästa inlägg!
Etiketter:
press
Favoritblogg
Många skriver och fråga vilken som är min favoritblogg. Jag måste medge att jag läser få bloggar. Jag tänker skylla på att det beror på att jag är student, har två real worldjobb, backpacking.se och en del frilans. Jag hinner helt enkelt aldrig.
Men en favorit har jag ju så klart, en jag kollar flera gånger om dagen och det är denna:
http://utrikes.blogspot.com/
Hittade den i lördags och har fastnat. Imorgon ska jag ta mig tid att läsa hela.
Vilken är er favoritblogg?
Men en favorit har jag ju så klart, en jag kollar flera gånger om dagen och det är denna:
http://utrikes.blogspot.com/
Hittade den i lördags och har fastnat. Imorgon ska jag ta mig tid att läsa hela.
Vilken är er favoritblogg?
Etiketter:
bloggvärlden
Söndag 8 januari
På söndagen tog vi en riktig Beijingdag, vi spenderade nämligen hela dagen i området Shishahai, ett otroligt välbevarat hutongområde kring tre vackra sjöar. När vi kom dit slogs jag direkt av hur många offentliga toaletter som bygts. Är det jag som missat det föregående år eller är det nybyggt? Ja ja, trots det så såg vi både en man och ett litet barn ställa sig mitt på gatan och kissa.
Shishahai är aldrig en besvikelse. Vi vandrade runt planlöst men prickade in ett par sevärdheter, till exempel Prins Gongs trädgård. Ett besök i Shishahai måste man hinna med i Beijing, så är det bara. Att ta en promenad längs med sjöarnas stränder är som att komma in i en annan värld, till ett annat Beijing.
Trist var att hutongområdet var otroligt smoggigt. Trots att det är lite trafik i området, så samlas förmodligen alla avgaser där på grund av de omringande stora vägarna. Mina luftrör är ganska känsliga och jag gömde mina andetag bakom en stor halsduk.
På eftermiddagen åt vi en god middag på en liten restaurant och jag fick klarhet i hur mycket jag gjort bort mig.
När man beställer strimlat kött får man ofta in små fyrkantiga beiga saker som ser ut som små wettexdukar. Jag har alltid trott att det är wettexdukar och har snällt torkat av borden med dem innan jag gått. På denna restaurant frågade Johan vad det var, och det visade sig att det är som små pastabitar! Man rullar alltså in köttet i det och äter dem! Inte konstigt att så många servitriser fnittrat åt mig! Jag har trott att de tyckt att jag är hjälpsam och i själva verket har de sett mig som världens mest korkade västerlänning som skrubbar in mat i bordet!
På kvällen tog vi en shoppingtur i området där vi bodde, Chongwenmen. Gustav och Johan hittade inte så mycket, då det är ett rätt dyrt område när det gäller shopping, men jag hittade två huvtröjor jag prutade ner till 30 kr. Sitter och skriver i en av dem nu. Härligt lila i sammet. I like.
På kvällen tog vi en långpromenad vilket i sig är ganska intressant. Går du ur vid 19-tiden kommer du att träffa på MASSOR av arbetare som kommer i grupp efter att dagen slutat, på väg hem. Förbered dig för att bli Uttittad. Jepp, med stort U.
Slut på dag 6.
Shishahai är aldrig en besvikelse. Vi vandrade runt planlöst men prickade in ett par sevärdheter, till exempel Prins Gongs trädgård. Ett besök i Shishahai måste man hinna med i Beijing, så är det bara. Att ta en promenad längs med sjöarnas stränder är som att komma in i en annan värld, till ett annat Beijing.
Trist var att hutongområdet var otroligt smoggigt. Trots att det är lite trafik i området, så samlas förmodligen alla avgaser där på grund av de omringande stora vägarna. Mina luftrör är ganska känsliga och jag gömde mina andetag bakom en stor halsduk.
På eftermiddagen åt vi en god middag på en liten restaurant och jag fick klarhet i hur mycket jag gjort bort mig.
När man beställer strimlat kött får man ofta in små fyrkantiga beiga saker som ser ut som små wettexdukar. Jag har alltid trott att det är wettexdukar och har snällt torkat av borden med dem innan jag gått. På denna restaurant frågade Johan vad det var, och det visade sig att det är som små pastabitar! Man rullar alltså in köttet i det och äter dem! Inte konstigt att så många servitriser fnittrat åt mig! Jag har trott att de tyckt att jag är hjälpsam och i själva verket har de sett mig som världens mest korkade västerlänning som skrubbar in mat i bordet!
På kvällen tog vi en shoppingtur i området där vi bodde, Chongwenmen. Gustav och Johan hittade inte så mycket, då det är ett rätt dyrt område när det gäller shopping, men jag hittade två huvtröjor jag prutade ner till 30 kr. Sitter och skriver i en av dem nu. Härligt lila i sammet. I like.
På kvällen tog vi en långpromenad vilket i sig är ganska intressant. Går du ur vid 19-tiden kommer du att träffa på MASSOR av arbetare som kommer i grupp efter att dagen slutat, på väg hem. Förbered dig för att bli Uttittad. Jepp, med stort U.
Slut på dag 6.
Etiketter:
dagbok,
Sevärdheter,
shopping,
Staden
Längtan
Idag kom den. Precis som jag hade väntat mig . En vecka efter på pricken.
Längtan tillbaka.
I Skåne är det -4, vinden yr och snön seglar långsamt ner från himlen. Jag huttrar och försöker gömma mig under lager av kläder. Men det hjälper inte. Jag saknar Beijing. Jag avskyr vintern i Sverige som gör landet obeboligt.
Jag tar en promenad till Willys, handlar det jag behöver. Fullkornsbröd, yoghurt, grönsaker, frukt etc. Trots att jag enbart handlar frukostmat och inte något onyttigt blir prislappen 290 kr. Jag saknar Beijing. Hade jag handlat detsamma där hade det kostat 10 kr.
Det är små saker som tänder längtan, som får den att värka i kroppen. Och när den väl startar finns det ingen utväg.
Längtan tillbaka.
I Skåne är det -4, vinden yr och snön seglar långsamt ner från himlen. Jag huttrar och försöker gömma mig under lager av kläder. Men det hjälper inte. Jag saknar Beijing. Jag avskyr vintern i Sverige som gör landet obeboligt.
Jag tar en promenad till Willys, handlar det jag behöver. Fullkornsbröd, yoghurt, grönsaker, frukt etc. Trots att jag enbart handlar frukostmat och inte något onyttigt blir prislappen 290 kr. Jag saknar Beijing. Hade jag handlat detsamma där hade det kostat 10 kr.
Det är små saker som tänder längtan, som får den att värka i kroppen. Och när den väl startar finns det ingen utväg.
Etiketter:
vardag
torsdag, januari 19, 2006
Lördag 7 januari
Lördagen blev en väldigt lugn dag, helt enkelt för att vi fastnade på de två ställen vi besökte.
Vi började med att åka till Dongue Miao som är ett taoisttempel i västra Beijing. Templet är mest känt för sina 1000 gudfigurer som står i olka rum i templet. Figurerna är i verklig storlek och ibland skrämmande mänskliga. Vi tog massor av kort, medan jag mer eller mindre freakade ut. Jag vet inte varför, men jag fick världens skräckfilmskänsla och drog i Gustavs arm heeela tiden. Kan vi inte gå snart... snälla?
Efter det tog vi en lång promenad genom ambassadområdet som ligger söderom. Verkligen, verkligen mysigt kvarter. Där åt vi lunch och tittade på varandras kort.
Därefter gick vi till nyöppnade Sidenmarknaden som jag inte besökt förr. Varuhuset öppnade i mars och jag var rätt nyfiken. Först tog vi så klart en sväng ner till tunnelbanesidenmarknaden där Beijing bästa DVD-affär ligger. Jag tror att vi gjorde årets bästa affär enligt försäljarnas ögon. Johan köpte 18 dvd-boxar! Det blev bara några filmer för mig den dagen, jag ville tänka över vilka boxar jag ville ha.
På sidenmarknaden shoppade vi järnet. Gud vilken bra shopping! Allt fejk så kalrt, men jag har inget emot att ha fejkkläder. Ha ha, ingen moral där. Vi köpte adidaströjor, cashmeretröjor, jeansk, skor och mycket annat. Vi det här laget började jag inse hur tung min väska skulle bli.
Jag rekommenderar verkligen, verkligen Sidenmarknaden. Bra shopping, trevlig stämning och lättprutat.
Vi kom inte hem förrän åtta, åt en snabb middag och gick sen till en livsmedelsaffär för att jag bestämt mig för att försätta mig i sockerchock. Köpte coca cola, iste, kakor, godis och kex - 2 stora påsar! Gick till ca 30 kr. Jag saknar kinesiska priser.
Vi började med att åka till Dongue Miao som är ett taoisttempel i västra Beijing. Templet är mest känt för sina 1000 gudfigurer som står i olka rum i templet. Figurerna är i verklig storlek och ibland skrämmande mänskliga. Vi tog massor av kort, medan jag mer eller mindre freakade ut. Jag vet inte varför, men jag fick världens skräckfilmskänsla och drog i Gustavs arm heeela tiden. Kan vi inte gå snart... snälla?
Efter det tog vi en lång promenad genom ambassadområdet som ligger söderom. Verkligen, verkligen mysigt kvarter. Där åt vi lunch och tittade på varandras kort.
Därefter gick vi till nyöppnade Sidenmarknaden som jag inte besökt förr. Varuhuset öppnade i mars och jag var rätt nyfiken. Först tog vi så klart en sväng ner till tunnelbanesidenmarknaden där Beijing bästa DVD-affär ligger. Jag tror att vi gjorde årets bästa affär enligt försäljarnas ögon. Johan köpte 18 dvd-boxar! Det blev bara några filmer för mig den dagen, jag ville tänka över vilka boxar jag ville ha.
På sidenmarknaden shoppade vi järnet. Gud vilken bra shopping! Allt fejk så kalrt, men jag har inget emot att ha fejkkläder. Ha ha, ingen moral där. Vi köpte adidaströjor, cashmeretröjor, jeansk, skor och mycket annat. Vi det här laget började jag inse hur tung min väska skulle bli.
Jag rekommenderar verkligen, verkligen Sidenmarknaden. Bra shopping, trevlig stämning och lättprutat.
Vi kom inte hem förrän åtta, åt en snabb middag och gick sen till en livsmedelsaffär för att jag bestämt mig för att försätta mig i sockerchock. Köpte coca cola, iste, kakor, godis och kex - 2 stora påsar! Gick till ca 30 kr. Jag saknar kinesiska priser.
Etiketter:
dagbok,
Sevärdheter,
shopping
onsdag, januari 18, 2006
Mejl
Om du skrivit mejl till mig och inte fått något svar så ber jag så hemskt
mycket om ursäkt. Förklaringen är att jag jobbar heltid denna vecka, plus
att jag har en del skrivjobb att göra. Dessutom hade jag 628 mejl när jag
kom hem som jag svarar på i tur och ordning. Än har jag enbart kunnat ta
400, men snart ska alla vara besvarade!
tisdag, januari 17, 2006
Fredag 6 januari
Dag4 i Beijing. Vi åt frukost på ett konditori där kakorna och brödet inte alls är som i Sverige. Kineserna envisas med att ha katrinplommonsylt och chokladgrädde i allt. Jag åt det vitaste brödet jag någonsin ätit och kände mig som en ballong efteråt.
Tog taxi till Silicon Valley, där vi inte hittade någonting. Antar att vårt shoppingsinne inte hunnit vakna ännu. Åkte vidare till Tiancheng som förr varit min favoritmarknad men som gjorde mig lite besviken. Förr har man verkligen kunnat fynda jackor där, men nu var de svindyra! Dock fanns det rätt mycket roliga andra saker. Jag köpte en handväska för 20 kr och skor för 50 kr. Även Gustav uppslukades i skoshopping och köpte sig ett par. Jag kommer nog ändå åka dit igen, med tanke på att handväskorna var mycket billigare där än på andra ställen, plus att det är ett lite annorlunda sortiment jämfört med många andra varuhus i stan. Tiancheng ligger under isstadion.
Sedan ännu en taxiresa till underbara Sommarpalatset. Väl där blev vi överfallna av guider som drog i oss i varsin arm. Till slut ljög jag och sa att jag var guide, men de vägrade ge sig och fortsatte dra i oss. Till slut fick vi slita oss ifrån dem och kom in. Sommarpalatset var så underbart! Vi gick runt i parken hur länge som helst innan vi drog oss ner till sjön dör vi satt länge och bara blickade ut. Var beredda på att det är en rätt hård terräng, så efter allt klättrande är benen halvdöda efteråt. Vi tittade på Marmorbåten, Den långa perrongen m.m. och bara njöt. Sommarpalatset är ett måste vid ett Beijingbesök.
Efter fyra timmar var vi klara och vi började gå mot Norra utgången. Förmodligen var vi så uppslutna i vad vi pratade om och alla upplevelser att vi inte tänkte på vart vi gick ut, men det var inte genom Norra utgången, utan genom en personalutgång. När jag höjde huvudet insåg jag att det var det enda stället i Beijing där jag inte ville vara.
Sommarpalatset ligger nästan 2 mil utanför innerstan i en väldigt, väldigt fattig förort, dit inga taxibilar eller bussar hittar. Vi stod alltså på en grusväg, kunde inte komma in igen, med enbart svarttaxibilar runt omkring oss som betedde sig väldigt suspekt. Jag känner mig alltid trygg i Beijing men inte då. Vi började gå och insåg ganska snabbt att vi hade ett gäng bakom oss. Då började vi springa. Överallt omkring oss fanns enbart nedfallna hus, människor som inte förstod ett ord engelska, herrelösa hundar och ja - icke en västerlänning eller engelsktalande på långt håll. Efter att vi småsprungit en halv kilometer såg Gustav en buss och vi sprang ditåt. Efter att vi stått några minuter i korsningen kom en taxi vars förare tittade förvånat på oss. Räddaren i nöden.
Vi bestämde oss för att åka till Qianmen. Där åt vi på en enkel restaurant, lugnade våra nerver och pratade. Qianmen gladde med superb shopping! Jag köpte två jackor för 40 kr/styck, två par skor för 50 kr/styck, en duk för 20 kr och mycket annat. Ska ni till Beijing så måste ni hit! Var noga med att pruta om det inte finns prislappar.
Här blev jag slagen för första gången av en försäljare, ha ha. Det låter mycket mer dramatiskt än vad det är. Många unga kvinnliga försäljare kan ge en ett slag på armen om de tycker att man ger dem ett skambud, ofta med ett glatt skratt och ett skämt. Det roliga är att de verkligen slår hårt ibland. Efter denna försäljare, som jag köpte duken av, hade jag ett blåmärke på armen i en vecka.
Lite trist var det att mycket av Qianmen ska rivas. Flera hus hade slått igen, bland annat ett där en av mina favoritrestauranter låg. Dessutom hade andelen fattiga och tiggare ökat där markant. Antar att det blir så när de sjasar iväg alla från de "finare delarna".
Vi var inte hemma förrän vid åtta på kvällen, så vi åt på vår favoritkrog och däckade totalt.
Tog taxi till Silicon Valley, där vi inte hittade någonting. Antar att vårt shoppingsinne inte hunnit vakna ännu. Åkte vidare till Tiancheng som förr varit min favoritmarknad men som gjorde mig lite besviken. Förr har man verkligen kunnat fynda jackor där, men nu var de svindyra! Dock fanns det rätt mycket roliga andra saker. Jag köpte en handväska för 20 kr och skor för 50 kr. Även Gustav uppslukades i skoshopping och köpte sig ett par. Jag kommer nog ändå åka dit igen, med tanke på att handväskorna var mycket billigare där än på andra ställen, plus att det är ett lite annorlunda sortiment jämfört med många andra varuhus i stan. Tiancheng ligger under isstadion.
Sedan ännu en taxiresa till underbara Sommarpalatset. Väl där blev vi överfallna av guider som drog i oss i varsin arm. Till slut ljög jag och sa att jag var guide, men de vägrade ge sig och fortsatte dra i oss. Till slut fick vi slita oss ifrån dem och kom in. Sommarpalatset var så underbart! Vi gick runt i parken hur länge som helst innan vi drog oss ner till sjön dör vi satt länge och bara blickade ut. Var beredda på att det är en rätt hård terräng, så efter allt klättrande är benen halvdöda efteråt. Vi tittade på Marmorbåten, Den långa perrongen m.m. och bara njöt. Sommarpalatset är ett måste vid ett Beijingbesök.
Efter fyra timmar var vi klara och vi började gå mot Norra utgången. Förmodligen var vi så uppslutna i vad vi pratade om och alla upplevelser att vi inte tänkte på vart vi gick ut, men det var inte genom Norra utgången, utan genom en personalutgång. När jag höjde huvudet insåg jag att det var det enda stället i Beijing där jag inte ville vara.
Sommarpalatset ligger nästan 2 mil utanför innerstan i en väldigt, väldigt fattig förort, dit inga taxibilar eller bussar hittar. Vi stod alltså på en grusväg, kunde inte komma in igen, med enbart svarttaxibilar runt omkring oss som betedde sig väldigt suspekt. Jag känner mig alltid trygg i Beijing men inte då. Vi började gå och insåg ganska snabbt att vi hade ett gäng bakom oss. Då började vi springa. Överallt omkring oss fanns enbart nedfallna hus, människor som inte förstod ett ord engelska, herrelösa hundar och ja - icke en västerlänning eller engelsktalande på långt håll. Efter att vi småsprungit en halv kilometer såg Gustav en buss och vi sprang ditåt. Efter att vi stått några minuter i korsningen kom en taxi vars förare tittade förvånat på oss. Räddaren i nöden.
Vi bestämde oss för att åka till Qianmen. Där åt vi på en enkel restaurant, lugnade våra nerver och pratade. Qianmen gladde med superb shopping! Jag köpte två jackor för 40 kr/styck, två par skor för 50 kr/styck, en duk för 20 kr och mycket annat. Ska ni till Beijing så måste ni hit! Var noga med att pruta om det inte finns prislappar.
Här blev jag slagen för första gången av en försäljare, ha ha. Det låter mycket mer dramatiskt än vad det är. Många unga kvinnliga försäljare kan ge en ett slag på armen om de tycker att man ger dem ett skambud, ofta med ett glatt skratt och ett skämt. Det roliga är att de verkligen slår hårt ibland. Efter denna försäljare, som jag köpte duken av, hade jag ett blåmärke på armen i en vecka.
Lite trist var det att mycket av Qianmen ska rivas. Flera hus hade slått igen, bland annat ett där en av mina favoritrestauranter låg. Dessutom hade andelen fattiga och tiggare ökat där markant. Antar att det blir så när de sjasar iväg alla från de "finare delarna".
Vi var inte hemma förrän vid åtta på kvällen, så vi åt på vår favoritkrog och däckade totalt.
Etiketter:
dagbok,
Sevärdheter,
shopping
Novotel
Idag har jag ringt Novotel och berättat allting och dessutom skickat ett mejl med hela historien. Tror att Xinqiaos personal kommer att få en riktig känga i baken. Det roligaste i samtalet var:
Novotels urtrevliga kundtjänstjej: Could I please get your e-mail?
Jag: Yeah sure, it's ulrika@backpacking.se.
N: Oh, so you're a real backpacker! How nice!
J: No, it's my job. It's a community for backpackers. I'm like an editor there.
N: So.... you're like a travelling reporter?
J: No.. I'm not. I write about Beijing on the Internet, for a travel agency and on backpacking.se, and I have my blog about Beijing that about 3000 persons reads per month.. but I'm not a travelling reporter.
N: So you DO write about Beijing?
J: Yes... I suppose..
N: And people read it?
J: Yes I suppose so.. I get about 50 e-mails every day about Beijing.
N: Ehm... I'll contact my supervisor, and we're so sorry, you get your money back.. and of course some more.. ehm do you want to talk with him. I'll fix it. No problems... *ångest i rösten*
Anledningen att Novotel överreagerade på det här sättet är för att hotellen verkligen har stort hopp på OS 2008. Kan de hålla en god profil utåt kan de utan problem dubbla hotellprisen och ändå ha fullbokat. Hotellen vill alltså inte ha någon sorts dålig reklam.
Jag vill klargöra att inget är Novotels fel. De är supertrevliga och hjälpsamma. Det handlar enbart om att några i personalen på Xinqiao lider av hybris och tror att jag är white trash för att jag inte har en Louis Vuittonväska på armen (vilket jag för övrigt har här hemma. Och Dior. och Gucci. HA!)
Novotels urtrevliga kundtjänstjej: Could I please get your e-mail?
Jag: Yeah sure, it's ulrika@backpacking.se.
N: Oh, so you're a real backpacker! How nice!
J: No, it's my job. It's a community for backpackers. I'm like an editor there.
N: So.... you're like a travelling reporter?
J: No.. I'm not. I write about Beijing on the Internet, for a travel agency and on backpacking.se, and I have my blog about Beijing that about 3000 persons reads per month.. but I'm not a travelling reporter.
N: So you DO write about Beijing?
J: Yes... I suppose..
N: And people read it?
J: Yes I suppose so.. I get about 50 e-mails every day about Beijing.
N: Ehm... I'll contact my supervisor, and we're so sorry, you get your money back.. and of course some more.. ehm do you want to talk with him. I'll fix it. No problems... *ångest i rösten*
Anledningen att Novotel överreagerade på det här sättet är för att hotellen verkligen har stort hopp på OS 2008. Kan de hålla en god profil utåt kan de utan problem dubbla hotellprisen och ändå ha fullbokat. Hotellen vill alltså inte ha någon sorts dålig reklam.
Jag vill klargöra att inget är Novotels fel. De är supertrevliga och hjälpsamma. Det handlar enbart om att några i personalen på Xinqiao lider av hybris och tror att jag är white trash för att jag inte har en Louis Vuittonväska på armen (vilket jag för övrigt har här hemma. Och Dior. och Gucci. HA!)
Etiketter:
hotell
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)