I Beijing tänker man sällan på hur många som faktiskt lever i den enorma staden, förutom vid ett tillfälle, när det gäller personal. I butikerna finns fler anställda än kunder, på restaurangen tar det en sekund tills någon står vid ens bord, på gatan finns mängder av gatusopare och på hotell är städerskorna så många att man aldrig känner igen någon.
Jag kan inte låta bli att undra vad det beror på. Är minimilönen så låg? Hur man har man råd egentligen? Finns det Soc på samma sätt som i Sverige eller är gatusoparen någon som i Sverige skulle ha varit sjukskriven?
Nog för att jag gillar Kina, men ibland funderar jag över människor välfärd i det stora landet. För att inte prata om landsbygdens befolkning, hur står det till där egentligen?
Frågorna är många, svaren luddiga. En dag ska jag lära mig allt.
onsdag, november 01, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inte nog med att lönen är minimum för dessa människor. Alla slåss om de slavjobben med. De flesta är väldigt rädda för att förlora sitt jobb.
De senaste 10 åren har det kommit en massa 'nykomlingar' till de stora städerna som Guangzhou.
Nykomlingarna från småbyar, småorter från norr tar vilket jobb som helst för kanske hälften så mycket i lön som en stadsbo. Därför sker en s.k arbetskraft-inflation. De kanske inte kan språket och allt lika bra som en 'native', men de kräver inte så mycket heller. Därför väljer många arbetsgivare att anställa de.
En average kines i en storstad tjänar kanske runt 1500kr i månaden. Det säger allt.
Skicka en kommentar