Att komma hem

Måste först och främst tacka Sara för tipset om fiskdamm till kalaset. Superb idé. Jag smet in på Systrarna Greene på lunchen och små leksaker och choklad som de ska få. tack tack tack!

Ibland sitter jag och tänker på vad jag ska skriva om och märkligt nog är det alltid samma sak som poppar upp i huvudet. Att komma till Beijing. Inte att komma till flygplatsen eller hotellet, utan taxituren till stan. Jag vet inte varför den är så speciell för mig, det enda man ser är grå betong och nybyggen. Ändå är det så speciellt varje gång. Jag började lipa förra gången för att jag blir så berörd av sträckan. Det är en märklig känsla, en blandning av att jag känner mig hemma trots att jag aldrig bott där och en fascination för en så växande och stor stad. Trots att många tycker att Beijing är som vilken annan asiatisk storstad som helst, så är den för mig magisk. Gatorna, människorna, husen, stämningen - allt skapar harmoni.

Ändå vill jag suga på karamellen. För ett halvår sedan fick jag erbjudande om ett ganska bra jobb i Beijing. Men jag vill inte flytta dit, inte än i alla fall. Jag vill fortsätta längta och drömma om den bästa staden i världen. För trots att mina besök bara sker en gång om året tänker jag på Beijing varje dag. Jag längtar, planerar och skriver. Och än vill jag inte förlora den känslan.