måndag, april 10, 2006

Hatbrev

Okej, nu kommer jag att få tusentals hatmejl men den risken tar jag.

Jag läser Jan Myrdals Rapport från kinesisk by som överlag är oerhört bra och intressant. Och nu kan jag faktiskt säga att jag förstår att kineserna blev kommunister. Innan har jag aldrig riktigt förstått vad som gjorde att kommunismen vann, men nu är det solklart. Jag hade ingen aning om vilken misär som rådde på landsbygden och vilka framgångar det kommunistiska jordbrukskorporativet hade på många ställen i Kina.

Boken handlar om en liten by som Liu Ling. Jan Myrdal har intervjuat alla som bor i byn om hur deras liv förändrats sedan kommunisternas infärd 1935 (boken är skriven 1960). Otroligt intressant och liknar få andra böcker jag läst.

Till saken hör ju att jag studerar historia. Vi får alltid lära oss att vi ska förstå historien. Det är vårt mål. Inte att döma den eller säga vad som är rätt eller fel, utan försöka förstå. jag har nog äntligen lyckats göra det.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Inget hatmail från mig här, bara en reflektion: jag förstår också att kineserna blev kommunister, med tanke på den misär de levde i tidigare.

Men riktigt SÅ bra som Myrdal skriver var nog inte kommunismen heller. Det var ju en mönsterby han var i, en av dem som visades upp för västerlänningar. Bara de journalister som man visste skulle skriva positivt släpptes ju in av regimen. Man ska nog läsa om den här tiden ur flera olika synvinklar, t ex kan jämföra Myrdal med Sven Lindqvists "Kina inifrån".

Missförstå mig inte - jag tycker att Myrdals böcker är oerhört intressanta och han är en skicklig författare, om än inte den mest opartiske. Myrdal har ju t ex genomgående varit väldigt okritiskt positiv till den kinesiska regimen, bl a försvarar han massakern på Himmelska Fridens torg...

Unknown sa...

Åse: Myrdal överdriver ju den byns lycka. Till exempel skriver han att flickor är lika mycket värda som pojkar. När han sedan intervjuar människor i byn så visar sig en helt annan attityd tycker jag. Till exempel säger man "Nej, hon har ju bara fått en flicka". Hm?

Jag menar absolut inte att jag förstår allt kommunismen gjort och håller med den. Absolut inte. Men nu fattar jag hur Mao vann över folket till sin sida. Jag har varit helt oförstående inför det innan.

Vad roligt att du tog upp Kina inifrån! Jag läste nämligen ut den i fredags. Nu ska jag ge mig på en hög med tidningsartiklar som ligger på skrivbordet.

Anonym sa...

Aha, du hade redan läst Lindqvist:-). Den är ju intressant i och med att den är skriven under i stort sett samma period.

Överhuvud taget är ju tiden under kulturrevoultionen en otroligt intressant period i Kinas historia.

Boktips:
En som reste till Kina 1972 och upplevde slutet av kulturrevolutionen är den kinesisk-kanadensiska journalisten Jan Wong. Hennes bok "Red China Blues" är mycket bra, liksom en senare som heter "Jan Wongs Kina" och handlar mer om Kinas utveckling idag.

Unknown sa...

Åse: Ja jag plöjer igenom allt jag hittar på Asienbiblioteket här i Lund. Men som jag skrivit tidigare: jag är urkass på att läsa skönlitteratur för tillfället. Just nu är det bara fakta som gäller.

Ska låna Wong, låter jätteintressant!

Thérèse sa...

En klassisk bok om maos Kina är annars Red star over China av Edgar Snow. Jag vet inte om den finns i svensk översättning men jag tror det. En reporter som följde den kommunistiska arméen både före , under och efter maktövertagandet. Den är tjock , enormt faktaspäckad och läsvärd

Unknown sa...

Therese: Tack! Fler har tipsat om den så jag ska ta mig i kragen och läsa den nu.

Anonym sa...

Bra att du förstod lite...

JAG är oerhört upprörd över att man tog bort historia som kärnämne under x antal år...
Även om kanske inte undervisningen i sig skulle varit så djuplodande då, så betydde det att historia degraderades till totalt oviktigt och ointressant när man tog bort den.
Ja, inte var det så "viktigt" förr allstå, med 2 timmar i veckan... som det var när jag gick i skolan, men det fanns i alla fall i medvetandet - kanske i den grad som behövdes då - innan världen blev så "liten".

Jag var en del i DDR efter muren, och förstod att bland de viktigaste "verktygen" som funnits där för att göra människor till goda "arbetsmyror", var just bristen på historia. Det är det snabbaste sättet att allienera människor på... vilket också kan vara på gott förstås. Men det är "farlig mark" - vem är så "klok" att den tar det ansvaret? :-)

Själv är jag uppväxt med historia - hemma fick jag med mig släkthistoria - och därigenom en förståelse av "långsiktighet" - dvs jag är ju bara en av 5 miljarder... :-) (Min tolkning!)

Och vill jag sätta avtryck mer än i min omgivning? Nä. Skulle jag kunna, ja.

När det gäller boktips - Peter Englunds "Brev från nollpunkten" är inte så dum när det gäller att få pejl på läget.