Gruppresor

Jag är kanske inte världens fan av gruppresor till Kina. Det är ju ingen hemlighet att jag hellre åker till Beijing på egna villkor.

Jag kan egentligen inte säga att jag tycker särskilt illa om företagen. Jag tycker att det är bra att man låter människor se andra kulturer än charter-Mallorca. Men ibland undrar jag hur mycket annan kultur de möter. Jag har skrivit om hur jag mött stora grupper i Shichahai när de susat förbi bak på rikshor. Något jag kan reagera på är att allt är så tillrättalagt för den svenska turisten. Man besöker allt i grupp och oftast är det ställen som är väl anpassade så turisten ska känna sig hemma. Möter de verkligen en annan kultur?

En annan sak jag kan irritera mig på är misstron mot kineserna. Det finns en rädsla för dem som jag tycker är lite sorglig. Kineserna är knappast ett kriminellt människosläkte som man ska frukta. Visst blir jag ofta uttittad, men det förstår jag. I många områden är det en chock att en ensam västerlänning kommer promenerande och ropar Ni Hao! istället för en hel grupp. Jag kan med handen på hjärtat säga att Beijing är staden där jag känner mig som tryggast. Jag är mer rädd för att gå ensam i Lund på natten än i Beijing.

Och jag tycker att det är synd. Jag märker ju vilken kärlek som resebyråerna och guiderna har till Kina. Men någonstans så mister man en bit av Kina och faller in i charterfällan.

Och ibland sträcker sig misstänksamheten ännu längre. Det här publicerade jag i april, men väljer att publicera igen. Mest för att det är så knäppt:

---

När jag var i Beijing i år såg jag en stor klump av svenska besökare vid Förbjudna staden. Eller hörde, rättare sagt. Gustav och Johan stod i kön för att handla biljett till mig så jag stod själv och studerade dem. Flaggan som guiden höll var bara röd så jag visste inte vem det var.
Dock visste jag att Rolf från Euroochina skulle vara nere och testa en ny guide. Rolf som har euroochina.com är världens bästa människa. Så fort man ber honom om ngt tips skickar han långa mejl och besvarar frågorna grundligt. Så jag visste att om det var Euroochina skulle förmodligen Rolf vara i krokarna och jag ville säga hej.
Så jag gick fram till gruppen, och knackade en dam på axeln för att fråga
Hon vände sig om.
Jag: Hej, jag får bara fråga dig, är det här en Euroochinagrupp?
Damen vände sig om och började prata med sin man. Först trodde jag hon skulle fråga honom men sen insåg jag att hon pratade om kriminella.
Så jag knackade igen och hon vände sig om igen.
Jag: Ursäkta men är det här Euroochina
Damen: NEJ!
Också vände hon demonstrativt ryggen mot mig och drog till sig handväskan så långt in på kroppen som hon bara kunde.
Jag knackade på hennes axel igen. Hon vände sig om.
Jag: Alltså är det några problem? Jag frågar dig vänligt om vilken arrangör du åker med.
Damen: DU SKA INTE FÅ SNO NÅGOT AV MIG OM DU TROR DET!
Jag: Va?
Damen: JAG VET NOG HUR NI FICKTJUVAR SER UT OCH HUR NI FÖRSÖKER GÖRA ERA OFFER FÖRVIRRADE GENOM ATT STÄLLA EN MASSA FRÅGOR! VAD SKA DU HA PENGARNA TILL? KNARK?
Jag: Alltså ärligt. Tror du att jag har åkt till Beijing för att bli ficktjuv?
Då kallade hon på guiden och förklarade för honom att jag var en sån där ficktjuv han pratat om. Han tittade på mig, såg rätt förvirrad ut och frågade om jag kunde gå.
Och det gjorde jag.
Jag vet än i dag inte om det var Kinaresor, Euroochina eller China Travel.