Som ni säker har märkt har helgen varit ovanligt bloggfri och ytlig. Det beror inte på lathet eller tidsbrist. Jag har haft hur mycket tid som helst. Det har berott på att jag varit illa till mods.
En man som spammat vårt forum ett tag (jag ser ju hans ip, så jag gick inte på hans undanflykter) försökte hota mig via mejl. Jag blev väldigt illa till mods. Jag kontaktade honom i förra veckan och han blev väl desperat när han blev upptäckt och försökte sätta dit mig istället.
I dag släppte dock allt när jag pratade med VD-Stephan och marknadschef-Fredrik. Jag har verkligen världens bästa jobb och framför allt världens bästa chefer. De gjorde klart för mig från början att de stod på min sida och att jag hade noll att oroa mig för.
Och när man ser på saken i efterhand så undrar jag verkligen vad jag oroat mig för. Jag har betett mig enligt protokoll, möjligtvis lite för trevlig, och har inte ljugit. Däremot hade mannen ljugit, vilket vi kunde bevisa med ip-nummer, och agerat hotfullt.
Han försökte helt enkelt skrämma mig till att tro att han kände cheferna på företaget och skulle "sätta dit mig" angående mitt uppförande. Fick mejlet i fredags och blev så himla ledsen. Trodde verkligen att jag skulle få sparken nu på måndagen (fan vad dum man är ibland) och grät floder på fredagskvällen. Ingen av cheferna vet ens vem den här mannen är eller hans företag.
Puh. Nu känns allt bra igen:)
måndag, juli 17, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilka människor det finns. Att de har mage att bete sig på det vis de gör. Bra att allt känns bra igen i alla fall!
åh vad jag hatar folk.
Ja hjälp vilka människor det finns. Men när folk börjar härja om att "Du, jag känner faktiskt den och den och den" så är det i 9,5 fall av 10 ett tecken på att du lyckats få dem rejält ur ballans och skrämt upp dem. När man sedan synar deras bluff så visar det sig att deras fantastiska kontaktnät består av att Gyllenhammars kusinbarn gick i samma simskola som deras hundvakt för 15 år sedan. Enligt min begränsade erfarenhet så brukar människor med reell makt och inflytande inte ha något större behov av att bitcha med någon underhuggare om det, de behöver ju bara lyfta luren och få saker ordnade. Om de nu verkligen känner mina chefers chefer, Donald Trump och Osama Bin Laden varför står de då framför mig på golvet och försöker få sin vilja igenom genom att hota en 20-25 åring? Se'n finns det givetvis undantag, men de är just undantag IMHO.
Lilith: ja det är helt ofattbart. Fruktansvärt omoget dessutom.
Virvla: Ha ha, I hear you sister!
Lena: ja jag skäms lite över mig själv att jag inte fattade direkt vilken bluff han var uatn satt och grät 12 timmar på raken:)
Och ja, jag håller med dig. Varför hota om man kan göra något?
Ska ha det i åtanke nästa gång!
Skicka en kommentar