Beijing genom ett bilfönster

Jag insåg att jag var i Beijing först när jag satt i taxin. Vi hade anlänt vid halv åtta på morgonen och smoggen hängde tung över stan då trafiken är hårdare än annars vid denna tid. Jag satt i baksätet, lyssnade på den kinesiska musiken som strömmade ur högtalaren bakom mig och blickade ut över stan. Den såg ut som alla andra asiatiska städer vars mål är att utmana väst. Skyskraporna ska vara högre, skina mer och ha finurligare detaljer. Betongklossar trängs med ledande arkitektur. Men något sa inom mig: nu är du äntligen här. Jag visste att det var något speciellt med stan. Något som gjorde att jag skulle minnas den och längta tillbaka. Jag har aldrig haft så rätt.