Dumplings

Tre dagar efter att vi anlänt till Beijing var det fredag. Fredag i Beijing betyder att alla går ut och äter på kvällen. Vi gick till en populär kvarterskrog och blev som vanligt uttittade (vem är de där utlänningarna som vågar sin in här? Äter de inte som alla andra turister på sitt hotell?). Det var i samband med detta som jag för första gången kom i kontakt med dumplings. Jag hade under de föregående dagarna gång på gång känt en vämjelig lukt utanför restauranter och även inomhus. Jag hulkade nästan och mådde illa och gick snabbt förbi medan jag höll andan.
När vi skulle beställa och till vår glädje insåg att servitrisen faktiskt talade engelska sa vi "Bring us something typical chinese". Det tog inte lång tid innan hon kom ut med en tallrik som hon satte mellan oss. Där framför mig, på en tallrik, låg några degknyten som spred den stank jag under de senaste dagarna försökt fly från. Jag tittade skräckslaget på min reskamrat som stirrade lika förskräckt tillbaka. Ska vi äta det där?
Dumplings, de små degknytena, var så fantastiskt goda att jag aldrig glömmer dess smak. Lukten återfinns inte i en enda tugga utan en förförisk smak av ingefära och vitlök. Det godaste jag ätit på många år. Ännu en gång bevisas det för mig att smak och lukt inte är lika med detsamma. Men ett tips är att hålla ett stadigt grepp om näsan när ni smakar första gången.