Hutonger

Den här bilden är tagen vid sjön Houhai i Beijings hutongområde och jag tycker att den ser otroligt höstig ut. Dock är den tagen i bitande januarikyla. Bakom oss stod folk på sjön och flög med drakar. Jag var för mesig för att själv våga gå ut på den. Dagen innan hade det varit +1 och jag ville ej utmana ödet. Har insett att jag minns bakgrunden till nästan alla bilder som tagits i Beijing. Vilket minne jag har!

När jag ser den här bilden blir jag litet orolig. När jag åter vänder till Beijing de närmsta åren lär mer och mer försvinna för varje resa. Kina laddar upp för nytt, för väst, för modernisering, för framtiden. Hutonger och tempel rivs och lämnar plats till skyskrapor och arenor. OS 2008 är redan vintern 2004 stort. Överallt syns postrar och manifest om urkunnar att snart är det dags! Endast 1031 dagar kvar!

På ett sätt är det just denna symbios av öst möter väst som får mig att älska Beijing. Men jag är samtidigt rädd att väst ska äta upp mer och mer av öst. Hutongerna försvinner, de rivs, de glöms bort. I hutongområdet går vi vilse många gånger, något vi rycker på axlarna åt. Här känns aldrig farligt, aldrig hotfullt. Ser man förvirrad ut försöker alltid ngn hjälpsam själ se till att man hamnar rätt. Överallt i Beijing jagar taxichaufförerna oss frenetiskt. Man behöver inte gå många meter förrän man blir tutad på.

Beijing börjar mer och mer likna Bangkok. Men samtidigt har Beijing mer integritet, mer stolthet, som gör att staden inte assimileras in i ett västerländskt destruktivt beteende såsom Bangkok. Ingen ropar Ping Pong-show på gatorna, man blir sällan lurad och framför allt slipper man alla seven-eleven butiker som Bangkok är invaderat av.

Beijing är bättre, coolare och snyggar är Bangkok. Än så länge. 2010 kanske staden förvandlat till en patpongliknande stad med McDonaldsreklam på Himmelska fridens torg. Jag är glad att jag åker nu, så jag hinner se den stad jag älskar så mycket.