Jag älskar att titta på mina bilder från Beijing. Även om de har en förfärlig kvalité och ofta är sneda, suddiga och omotiverade så ger de mig ett minne från resan. Känslan som värmde mig och som höll mig pigg från halv fem på morgonen. Känslan kan enbart beskrivas med ett ord, som är så pass trivialt att jag många gånger hejdar mig från att använda det. Det var mysigt. Det var så mysigt att gå längs med gatorna att jag ville ha glögg och russin som också är för mig mysigt. När jag ser på bilden till vänster minns jag dagen då snön yrde och militären sprang runt som galningar och skottade bort den snö som lagt sig på marken. Överallt soldater som skottade och skottade så att svetten rann nedför deras tinningar. Snön var inte välkommen, nej snön var ett oinbjudet element som skadade stadsbilden. Men för mig var det vackert. Jag älskade varje sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar