bristen på koffein

När jag åkte till Beijing i januari förra gången var det många som frågade mig hur det kunde gå till. Varför betsällde jag en resa till ett kallt land i januari? Jag brukar dra en kort version av historien, men egentligen är den lång och därför tänkte jag skriva den här och nu.

Jag och en av mina finaste vänner L. planerade rätt länge att åka jorden runt, men tyvärr kom vi inte ivåg på grund av diverse anledningar. Jag hade då sparat i ungefär ett år och hade en rätt stor summa pengar på mitt konto som jag ville göra av med på andra resor.

Jag och Anja bestämde oss i mars för att dra till Thailand över jul och nyår 2004. Vi planerade att starta i Bangkok, fira julen och nyåret i Khao Lak (tack gode gud för att jag inte åkte) och därefter vara i Koh Lanta. Men biljetterna var slutsålda. Istället bestämde vi oss för att åka till Brasilien men även där var biljetterna slutsålda.

I november 2004 hade jag en f r u k t a n s v ä r t tråkig lektion om sociala normer i språket och satt istället och småpratade med Lotta i min klass. Som alltid, under tråkiga lektioner, började jag fantisera och jag började tänka på att jag kanske skulle bjuda min mamma på en resa - hon är ju trots allt världens bästa! Och Thailand älskade hon. Hmm... kanske en bra present 2007 när hon fyllde 60?
"Men Ulli, åk inte till Thailand med din mamma, där har hon ju varit, åk till Kina istället. Det ska vara billigt att åka dit".
Tänkte inte så mycket mer på det, åkte ner till stan istället för att handla en kopp kaffe och strosa runt lite. Gick förbi Kilroys och tänkte att jag kanske borde kolla upp vad en resa till Kina kostar ändå.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände därinne. Jag blir lätt maniskt utan kaffe och 10 minuter senare stod jag med två flygbiljetter till Kina i handen utanför Kilroys och försökte komma på vad jag skulle säga till mamma utan att det lät sliskigt amerikanskt.
Till slut ringde jag bara och sa:
"Hej, gissa vad jag gjort"
"Fick du VG på tentan"
"Nej jag har köpt en resa till Kina"
"Ska du åka själv?"
"Nej, alltså, det är en present till dig. Typ till din födelsedag om två månader. Ehh... VI är där på din födelsedag.. Ehh grattis?"

Det tog ungefär två veckor innan mamma fattade att jag faktiskt köpt resan och att vi skulle till Beijing. Hon hade drömt om det så länge men aldrig trott att det skulle bli av.

Resan blev den bästa jag någonsin varit på och jag vårdar varje sekund av den som mitt bästa minne.

Tänk vad brist på koffein kan förändra ens liv.