Baiyunguan

Baiyunguan kallas för vita molnets tempel. Det är ett taoistiskt tempel som få turister hittar till men många kineser går till. Det är stor aktivitet och jag har varit den ende turisten där när jag besökt templet.
Baiyunguan fick sitt namn 1394 men många salar är från Qingdynastin.

Templet är fortfarande ett kloster och munkarna som finns där ser mer ut som tagna ur en film om Mingdynastins Kina än munkar man tänker på. Munkarna har rockar på sig och håret i knut på huvudet. Just knuten på huvudet är ganska intressant då det var frisyren alla kineser hade tills manchurerna tog makten 1644 och tivngade alla kineser att ha den manchuriska frisyren - hårpiskan, d.v.s. flätan i nacken.

Inuti templet finns flera vackra sevärdheter. Bland annat finns vindtyglande bron där besökare kan försäkra sig om lycka genom att kasta mynt på en kopparklocka från 1600-talet. Det är speciella mynt som köps från kiosken bredvid bron.
Det finns även önskesalar som grundades redan 739. Yuanchansalen härstammar från Kublai Khan på 1200-talet.

Strax söder om baiyunguan finns Himmelska stillhetens tempel som byggdes under 900-talet och är Beijings äldsta bevarade tempel.

Baiyunguan grundades redan på 700-talet för att inhysa en stenskulptur av Liaozi. 1202 brann det ner till grunden och enbart statyn stod kvar. Även under Ming brann det ner och byggdes upp igen 1706, därav Qingsalarna. Det ser ut som ett ypiskt Ming/Qingtempel och är mycket välbevarat. Det häftigaste är nog tystnaden inne på tempelområdet. Man hör inte ett ljud från resten av Beijing.