Nyhetsbrev

Jag har insett att jag är en riktig komplimangknarkare på jobbet. I vanliga livet tror jag på mig själv men på nya jobbet tvivlar jag hela tiden. Inte så konstigt då jag aldrig har jobbat som redaktör tidigare. Förr har jag bara skrivit och har aldrig behövt göra arbetet bakom. Nu plötsligt ska beslut efter beslut fattas. Av mig. Hur knäppt är det? Ibland känns det mer än bra, ibland, som denna veckan, har jag varit så fruktansvärt nervig. Duger jag? Gör jag ett bra jobb? Det blev inte bättre av att jag skickade iväg ett nyhetsbrev med två stavfel till 180 000 pers i dag. Jävla skit. Ett fel där jag glömt att böja till plural. Hade skrivit Erbjudande! men det var ju två, så det borde ha varit erbjudanden!. Och jag hade även skrivit vi i subjektsform istället för objektsform. Fick mejl av bland annat en gymnasielärare i svenska. Om man skickar ett nyhetsbrev till 180 000 pers är det ganska oundvikligt att bli rättad. Typiskt att både jag och Erik missade det när vi korrläste. Jag tappar all tro på mig själv för sådana småsaker.

Som tur är så är min chef (VD:n) komplimangslangare. Jag tror inte att jag träffat honom en dag utan att han berömt något jag gör. Observera att han vanligtvis bor i Sydafrika så det är inte så att vi träffas varje dag. Då blir det lite jämnare nivå i alla fall.

Oh well. Nu bli det fiskgratäng!