Onsdag 4 januari

Onsdagen vaknade jag tidigt, som jag alltid gör i Asien. 04.30 slog jag upp ögonen klarvaken. Gustav snusade fortfarande stillfullt och jag virade in mig i en stor filt, tyst för att inte väcka honom. Jag satte mig i fönstret och rökte ett par cigaretter medan jag insöp Beijing. Enligt mig är Beijing bäst på morgonen, när det fortfarande är tyst, när ingen ännu vaknat mer än några pigga joggare.

Vid sju vaknade Gustav och vi väckte Johan som hade ett lika fint rum som vi. Tillsammans begav vi oss till en klvarterskrog där vi åt en traditionell kinesisk frukost, en soppa med nudlar, persilja, kött och lever. Lite väl magstarkt för en svensk mage, men vi trivdes ändå.

Vid åtta tog vi tunnelbanan till Qianmen som ligger precis norr om Himmelska fridens torg. Jag hade planerat vad som skulle bli en riktig traditionell dag i Beijing. Stadsportarna vid Qianmen är under restauration vilket betydde att vi inte riktigt kunde se dem, men jag fick en glimt av hur vackra de kommer att bli när man är klar. Vi vandrade norrut och huttrade. Vinden var mycket kall, aldrig förr har jag känt sådan kyla i Beijing. det hade inte förvånat mig om temperaturen var kring -10. Det här var den enda dagen då kylan nästan åt upp oss, resten av tiden hade vi tur med +5, klar skinande sol och vindstilla.

På himmelska fridens torg var det som vanligt livfullt med mängder av militärer som sneglade misstänksamt på alla som korsade torget. Vi passerade även nationalmuséer som jag bestämt mig för att inte besöka denna gång. Deras brist av engelska skyltar gör att muséet tappar ett intresse som kunnat få mig att tillbringa dagar där.

Vi nådde Tiananmenporten som för mig betyder Beijing. När jag tänker på staden tänker jag på denna gigantiska port som Maos porträtt pryder. Vi gick igenom den och började vår vandring mot Förbjudna staden. På vägen träffade vi en grupp svenskar som var där med Kinaresor men trots mitt försök att prata med dem så verkade de väldigt misstänksamma mot oss. Förmodligen trodde de att vi var några försäljare som tänkte prångla något så vi gick vidare.

Både Gustav och Johan var hänförda av Förbjudna staden. Så är även jag. Varje besök till Beijing kräver ett besök. Vi slapp många turister av det kalla vädret och vi tog tid på oss att kolla igenom. Jag stod för guidningen och ibland chockar jag mig själv. Hur har jag lärt mig så mycket? Både en och annan turist trodde att jag var en guide och anslöt sig till oss så ibland fick jag ta det på engelska. Ha ha, tänk om de visste!

Efter förbjudna staden var det meningen att vi skulle gå upp till Jingshanparken, men vi hoppade över det på grund av kylan. Istället styrde vi vår väg västerut och besökte Beihaiparken som alltid gläder mig med sin fridfulla och harmoniska atmosfär.

Sedan blev det taxi tillbaka till hotellet, några minuters dagboksskrivande och sen iväg.

Besöket i Tiantanparken blev litet av en besvikelse. För det första var det så kallt att ingen annan vågat sig dit. För det andra restaureras nästan hela tempelområdet vilket gjorde att man inte fick gå in. Trist. Men vi passade på att gå en långpromenad i parken och jag fick ännu en gång resa reiseleiter. Mycket trevligt.

Efter parken gick vi österut till mitt favoritställe nbär det gäller pärlor. Det är ett varuhus som ligger precis bredvid det ökända Hongqiao - Pärlmarknaden - där alla turister köper sina pärlor. Där jag köper mina finns mest kineser, det är lättprutat och bra pärlor. Denna gång blev det 12 pärlhalsband och två par örhänge. Försäljarna lärde mig lite kinesiska medan vi väntade.

Efter pärlorna följde vi turistströmmen och gick in på Hongqiao. Och ja, jag har svart bälte i shopping så för mig blev det ett par nya handväskor, en underbar röd pashminasjal och några dukar. I Beijing kan man unna sig så mycket, allt är så billigt. Johan passade på att köpa några klockor, en ny slips och en duk. Gustav höll lite hårdare i sina slantar och tittade bara.

På kvällen åt vi en stor middag och gick sedan till en jazzbar för att dricka en kaffe. Väl där träffade jag en kinesisk konststudent jag känner sedan tidigare (ja henne jag pratade med om hemlösa) och det blev en hel del skratta och historieberättande.

På kvällen blev det ännu en del planering från min sida och vi däckade i säng redan vid tio.

Slut på dag två.