Flyg

En lätt knack på armen och jag flyger ur stolen. Var är jag? Vem är jag? Vilken dag är det? Allt faller på plats när jag tittar upp och ser den skrattande flygvärdinnan.
"Du måste fylla i alla lappar" skrattar hon åt mig och pekar på den lilla högen som samlats i fickan på sätet framför. Jag skrattar generat tillbaka och tar upp lapparna. Här ska allt redogöras. Johan och Gustav som sällan flyger kliar sig i huvudet och tittar på min lapp. Jag är van vid sådana lappar och fyller lätt i den. Nej jag har inte AIDS. Nej inte fågelinfluensa heller. På fyra lappar får jag fylla i passnummer och annan viktig information. jag kan den utantill. Säkerhetsdel. Nej jag har inte med mig knark. Nej inte heller sprängmedel. Nej jag diggar inte Falun Gong.
Lapparna är snart ifyllda och jag lutar mig bakåt. Gustav är fortfarande på det första pappret och jag kan inte låta bli att le och ta bort en slinga hår som fallit ner i hans ansikte. Han reser sig upp och går på toaletten medan jag sätter mig vid fönstret.
Och där är den. Den välbekanta bilden som alltid möter mig på väg till Beijing, precis när vi flyger över Mongoliets ödsliga slättland.
Det är solen. Den bloddrypande, tunga solen som tvingar sig upp när klockan precis slagit sex. Och det är då jag vet att jag snart är där. I Älskade Beijing.