Det är ingen hemlighet att Kina länge varit kommunistiskt (jag tycker inte att landet är kommunistiskt längre med tanke på den grad av marknadsekonomi landet har). Men något man märker i Kina, som är så otroligt tydligt, är att individen hamnar i skuggan. Här gäller kollektivet, vi mot dem. Så märker man även att kineserna inte har ett gott öga till oss västerlänningar.
Men en ganska fin grej med kollektivet är att man alltid blir inräknad om man är vänlig. På bilden blev vi indragna i en fotbollsmatch med två kinesiska män. I hutongområdet får vi följa med familjer på deras söndagspromenad. På restauranter frågar sällskap om vi vill sitta med dem. Som västerlänning blir man först chockad. Men sen är det faktiskt ganska fint.
3 kommentarer:
Idag tycker jag att Kina endast verkar vara kommunistiskt till namnet. Det där med kollektivet tror jag gäller stora delar av östra Asien
Ja, jag tycker inte heller att det är särskilt kommunistiskt.
Jag har enbart besökt Kina + sydostasien (som jag inte gillar så mycket). Jag vet inte, känns bara knäppt att bli behandlad som en halvgud i andra länder bara för att man är vit.
Håller helt med , det känns obehagligt och jättekonstigt. Jag tyckte nog ändå Indien var snäppet värre än Kina när det gäller att behandla en som halvgud. Men det är subjektivt och egentligen svårt att jämföra för i Kina har jag nästan bara varit i storstäder. I Indien tillbringade jag mesta tiden på avlägsen landsbygd hos fattiga analfabeter.
Skicka en kommentar