Småpengar

Ett tips är att alltid spara era småpengar, d.v.s. enkronor/sedlar som ni kan ge till tiggare. Ha alltid några sedlar i fickan som ni kan ge dem.

Jag är en av dem som ger bort för mycket pengar till tiggare. Kineserna kollar länge på mig när jag ger en tjugolapp till en man på tåget. Han har inga armar, och inga, ben, enbart fötter och händer sticker ut från kroppen. Även om Kina har börjat bygga hem för dessa arma människor så ser man dem fortfarande på gatan. Jag bryr mig inte om tjugo kronor.

Många gånger snörps mina lungor åt och jag får svårt att andas. Det blixtrar för ögonen och klumpen i halsen känns. Vi svenskar är vana vid att kunna skylla på att hemlöshet beror på droger och alkohol. Vi gömmer oss bakom tanken att det är deras eget val och tittar åt ett annat håll.

Men i Beijing kan man inte vända blicken, man kan inte börja skylla på knark eller alkohol.

Det är de hemlösa jag aldrig glömmer. Väl hemma minns jag aldrig vad min favoritrestaurant heter eller var jag köpte de fina skor. Men jag minns de hemlösa så väl. Jag minns den gamle mannen som kröp på knä vid Dongdanparken med ett blödande sår och xie xie med sin hatt framför sig. Jag minns den lilla pojken som sprang med en plåtburk utanför Sidenmarknaden. Hans kläder var smutsiga och söndriga och snoret rann ner över hans lilla haka. Jag minns den unge mannen på tåget utan ben och utan armar som gav mig världens största leende när jag gav honom 20 kronor. Jag minns mannen som alltid sitter vid Chongwenmens tunnelbana. Vid en första anblick tror man att han bara sitter där. Vit en andra anblick ser man att han saknar ben. Jag minns kvinnan utanför Yashow som inte har några fingrar. Jag minns det lilla barnet på en bro som inte har någon näsa.
De är människor som har hamnat utanför vårt samhälle. En kinesisk student säger till mig: Ge dem inte mer pengar! De kan ju jobba! De är bara lata!

Men det går inte in i hjärnan, mitt västerländska tänkande säger nej nej nej och jag gråter efter att jag lagt en tjugolapp. Kineserna tittar på mig och tänker att jag är en idiot som ger en sådan där så mycket pengar. Men hjärtat blöder.