Alien in Beijing

Kina är det första landet som verkligen får mig att känna mig som en utlänning, en turist, någon som inte hör till. Trots att Kina är det landet som sväljer flest turister i världen märks det inte om du besöker Kina under vintertid. Särskilt inte om du vågar dig utanför Yashow och turistbussarna. Då är du plötsligt ensam turist.
På restauranterna tystnar folk och stirrar intensivt under hela middagen. De flesta turisterna stannar på hotellet och äter av buffén varje dag men jag äter aldrig där. På de kinesiska restauranterna finns inga turister och ingen talar engelska. Det tar en liten stund innan servitrisen äntligen hittar en engelsk meny som hon varsamt torkar av innan hon räcker fram till mig. Servitriserna tittar glatt på oss, det är lite spännande att ha två västerländska kvinnor på besök. För att visa sin gästvänlighet får vi plastpinnar istället för de vanliga i trä.
När vi möter barn på gatan eller i tunnelbanan börjar de skratta och stirrar länge på oss. När jag en dag läser i tunnelbanan känner jag en liten hand som sluter sig om mitt blonda hår. Flickan kiknar nästan av skratt när jag möter hennes bruna ögon och mormodern snabbt rycker åt sig flickans hand. Jag ler åt flickan som skrattar ännu mer.
När du reser till Kina får du vara beredd på att alla tittar på dig om du beger dig ut, utanför turiststråken. Dock är det inget du behöver oroa dig för. Jag är egentligen linblond och har rest i muslimska länder som 17-åring med tjejkompisar vilket i perioder varit en pärs. Där kan vuxna män vara väldigt påträngande och själva börja pilla i ens hår när man minst anar det.
I Kina är det inte alls på samma vis. Visst stirrar de, inte såsom indier dock, men det är allt. Oftast skrattar de lite också om det finns barn närvarande. Men man känner sig aldrig hotad.