När man skriver en blogg såsom jag gör, är det ibland väldigt svårt att föreställa sig hur många som läst ens blogg. När jag tänker på vilka som möjligtvis kan läsa denna blogg tänker jag på Gustav, min mamma, ett par från backpacking.se och ett par personer som då och då skickar frågor. Trots att jag kollar statistiken och ser numret 700, så kan jag inte koppla att det faktiskt är 700 personer som läst det jag skrivit.
Igår fick jag ett uppvaknande, som fick mig att stirra på skärmen i ungefär tio minuter och faktiskt inse att det som jag skriver är offentligt - det är på intet vis privat.
Jag fick ett mejl från en man som berömde min blogg och som berättade om hur han själv bott i Kina. Jag sökte på hans namn på google.se och började läsa - och där, svart på vitt, kunde jag läsa om ett liv jag aldrig någonsin vågar drömma om att få. Jag var totalt starstruck. Jag som har både en och två betydande musiker och VD:s i familjen, och som alltid är sansad och ganska svår att imponera på var totalt starstruck. Han har läst min blogg. Han har sett mina minst sagt undermåliga bilder med fingeravtryck. Direkt vaknade svenskläraren i mig och jag började korrekturläsa mina inlägg och med fasa upptäckte jag slarvfel efter slarvfel.
Det tog en dag att kunna svara på det där mejlet. Vad ska man skriva till någon som levt ett liv man endast kan drömma om? Men nu är det skrivet och skickat. Och från och med nu startar projekt : korrekturläsning.
torsdag, december 01, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar