Lektion i historia 4

Först tänkte jag ta vid där jag slutade förra gången, vid 1500-talets mitt. Men denna gång startar jag lite tidigare för att ni ska förstå sammanhanget och få en kontinuitet. Men jag kommer att avsluta kring 1800 och fortsätter där nästa gång.

Hela Kinas historia har präglats av skräcken för nomadfolk på grund av deras militära dynamik och snabbhet på hästrygg. detta är en skräck som delas av alla som vätter mot den stora centralasiatiska slätten. Under slutet av 1400-talet förändras detta då krutimperierna skapas (safavidiska, stormogulernas) då många grupper söker sig in till dessa och assimileras, medan andra grupper förintas av dem.

1368 revolterar en fattig före detta buddhistmunk vid namn Zhu Yuanzhang och lyckas samla en stor skara människor som ogillar mongolväldet Yua som regerat ungefär 100 år. Tillsammans kastar de ut mongolväldet och en ny dynasti tar form: Ming. Yuanzhang blir den förste kejsaren och genomför en rad reformer. Han inför en hemlig polis, gör djuplodande ekonomiska omläggningar där jordbruket ännu en gång ska vara samhällets grundsten. All flytt till söder stoppas och familjer tvingas flytta norrut. Militären tvingar stadsborna att flytta ut på landet. Det är där man kan odla, det är där man ska bo. Miljoner människor svälter ihjäl. Han tror på kollektivet, att resten av landet ska samlas kring staten. Därför startar han flertal storgodssystem som drivs av kinesisk militär och där alla arbetare är strikta löntagare. Detsamma sker i England under 1700-talet och leder till den industriella revolutionen. Kina är långt före sin tid och hade kunnat starta den industriella revolutionen redan under 1200 talet. Men Kina har två ståra problem. Att idealet är ämbetsmannen - mandarinen - gör att det finns en enom byråkrati som stagnerar Kina. Det är för tungrott. För det andra så är Kina redan på den här tiden oerhört folkrikt. Man behöver inte maskiner. Redan nu införs reformer där familjerna endast får ha två barn.
Precis som tidigare för Yuanzhung en väldigt aggressiv utrikespolitik som stoppar all sorts invandring. Man totalstänger Kina. Samtidigt börjar man planera hur man ska få in koreaner och mongoler i riket.

Känner ni igen det här? Ja, det är inte konstigt. Kinas historia baseras på kontinuitet. Det här fenomenet återkommer gång på gång. Nya regimer utkräver hårda reformer. Miljontals människor svälter ihjäl. När Mao träder in i politiken gör han samma sak. Lovordar jordbruket, tvingar människor till ruralisering (motsatsen till urbanisering) och miljoner dör. I statens namn kan man kräva detta. Man bryr sig inte om individen. Det är statens framtid och välmående som räknas.

Efter 100 år mattas radikaliteten ner. Kring 1500 fungerar Kina såsom det alltid gjort. Den styrande eliten är densamme, folk börjar återigen flytta söderut, storgodssystemen återbildas som styrande av lokala eliter vilket ger en viss lättnad för folket.

Kina skiljer sig otroligt mycket från Europa. Under 1500-talet ger sig européerna ut på världshaven och koloniserar, medan Kina är totalt isolationistiskt. Under 1200-talet har kristendomen precis lyckats växa in i samhället och styr tillsammans med furstemakten. I Kina utvecklar man under 1200-talet studielån, pensionssystem, arbetsförmedling etc. Kina är det rikaste landet i världen. Kina ses som mystiskt och är väldigt populärt. Man vill likna Kina. Därför blir porslin populärt. Adelsfamiljer betalar förmögenheter för att få en servis med sitt namn på.

1644 erövras Beijing av manchurer. Dessa lever i Manchuriet som då låg nordväst om Kina, men idag är inlemmat i det Kina. Detta är den sista nomaderövringen i världshistorien.
Anledningen att manchurerna lyckas skapa ett nytt välde utan sätskilda protester beror på att Mingdynastien efter 300 års välde hunnit bli korrumperat. Åren kring 1640 har miljoner människor dött på grund av missväxt, så när manchurerna erövrar Kina ser man det positivt.

Kineserna blir fysiskt märkbart underkuvade. Alla kineser tvingas odla en hårpiska - en fläta för att visa sin lydnad inför herrefolket - manchurerna. Det vi talar om är alltså INTE ett kinesiskt välde. Denna epok kom att kallas Qing och var ett främlingsvälde till en början - herrefolket talade inte kinesiska, hade inte samma kultur och värderingar.
Men som jag sa tidigare så handlar Kinas historia om kontinuitet. På ett deceenium sinifieras manchurerna. De börjar tala kinesiska, börjar klä sig som kineser och styr som kineser. Tiden startar med jordbruksreformer, men som vanligt lugnar det sig efter ungefär 100 år. Fortfarande är mandariner idealet och en rik köpman ser man ner till. En familj som vill ge sin son en god framtid inlemmar inte honom i familjeföretaget - han skickar honom till en skola där han kan bli mandarin, d.v.s. ämbetsman.

Men en sak skiljer manchurerna från kineserna: de är väldigt sugna på att erövra. Kina har under den här tiden världens absolut största och välordnade armé. Detta utnyttjar manchurerna. De erövrar Mongoliet, Korea, Burma, Vietnam och inte minst Tibet. Tibet har alltså aldrig tillhört Kina. Tibet styrdes av manchurerna, precis som Kina gjorde.

Attityden mot utlänningar förändras dock inte. Kina är totalstängt för alla andra. Det finns enbart två platser där det sker handel. Portugal, som koloniserar bland annat Goa, vill under 1700-talet gärna komma in i Kina för att handla, men nekas. De röjer då upp i sydkinesiska havet från sjörövare, och får som tack en liten del av Macao där de får handla. De får bo i en liten del av Macao med höga murar, ett område de aldrig får lämna. Senare får resten av världens handelsmän Kanton, en konstgord ö utanför Macaos kust. Där får de bo och får handla det som kineserna fraktar ut till ön. Macao förblir en portugiskt handelsprovins till och med 1999.

1800-talet blir den mest omvälvande delen av Kinas historia. Men mer om det nästa gång.