Hemlösa

På kvällen möter vi upp studentskan som vanligt. Hon för fortfarande lika glad över att vi köpte en tavla av henne, som jag fortfarande älskar. Vi slår oss ner för en kopp kaffe och pratar om våra länder. Hon är mycket intresserad av att resa, men beklagar att hon är född i Kina. Det är nästan omöjligt att komma ut därifrån om man inte har ett bestämt mål.
Vi börjar diskutera hemlösa. Jag har flera gånger varit förfärad av att se hemlösa på gatorna. Här i Sverige "tröstar" man sig med att tänka "Jamen det är deras val, de hade ju kunnat jobba om de vill, det är deras eget fel om de vill knarka bort sina liv". Men i Kina är det helt andra förhållande. De hemlösa sitter ofta undar och på broar. Ibland har de inga ben, ibland sitter fingrarna mitt i händerna, ibland har de hål istället för öron. Det är missbildade människor som hamnat utanför samhället. Som svensk har man aldrig sett detta, hos oss finns det institutioner där man tar hand om dessa människor. Men inte i Kina. Där finns det inga som tittar surt på en när man säger "Nej jag har inga pengar, men du kan få en korv istället". När jag ger dem mat tackar de mig 1000 ggr, och man ser lyckan i deras ansikte.
När jag berättar om hur hemskt jag tycker att det är, tittar hon på mig och säger:
"Jamen, det är ju deras eget val, de hade ju kunnat jobba om de vill, de är bara lata".

Så nära och ändå så långt bort.