Min uppsats

Min uppsats ger mig lite panik. Att skriva om kulturrevolutionen är ett helvete. Varför? Jo, för att det är näst intill omöjligt att finna objektiva författare. Det är ungefär som Team Jolie och Team Aniston förra sommaren. Alla sållar sig till ett läger och håller sig trofast vid det. Allt som har med Mao att göra är så.

Ett exempel är Jung Changs bok om Mao. Chang har många siffror och fakta som är rätt men hon har valt läger. När hon skrev sin bok valde hon att intervjua Maos närmaste som vänt sig mot honom efter att han dött. På samma sätt bygger boken "Mao - man not god" på samma grej fast det motsatta. Författaren valde att basera sin bok på intervjuer med Maos närmsta - de som fortfarande står på hans sida.
Ett annat exempel med Jung Changs bok som blir riktigt pinsamt är en källa de har. Michael Caine. Nej, jag skämtar inte. Skådespelaren Michael Caine. Varför de använder honom? Jo, det fanns en myt om koreakriget som just visade sig vara en myt. Det vet alla historiker. Därför kunde inte Jung Chang använda sig av ngn sådan. Det finns inte heller några som helst skrivna källor som bevisar att det hänt. Den ende som kom ihåg att det hänt var Michael Caine. Det märkliga är att inga andra soldater minns det för att just det - det är en myt.
För er som inte vet det så förstörde Jung Changs föräldrars liv av Mao. Det är ganska uppenbart när man läser biografin om Mao. Boken är fruktansvärt endimensionell. Och det är inte konstigt. Tänk er om en judinna skrivit en biografi om Hitler. Vilken info tror du att hon hade letat efter?
Jag menar absolut inte att Mao var en gullig kille, men boken är för emotionell. Hela tiden ger Jung Chang känslouttryck, bland annat kallar hon Mao galning, korkad etc vilket inte hör hemma i en historisk bok. Mycket är intressant, oerhört intressant, men att skriva en uppsats baserad på vad hon skriver är uteslutet. Jag tror för övrigt inte att min handledare godkänt den som källa.
Läs mer här

Vad gör man i ett sånt läge? Jo, man läser allt och ser vad båda läger erkänner. Oftast kan man enbart finna det i flyktiga meningar. Ett exempel är Myrdals bok Rapport från kinesisk by. I boken framhåller flera personer i byn att flickor har samma status som pojkarna, dock försäger sig en när hon berättar om en kvinna som fött en flicka. "X fick bara en flicka, men det får hon väl nöja sig med". I samma bok framhålls även att alla har ett privatliv, trots kollektivet, något många författare senare dementerat. Det blir också uppenbart nör en kvinna försäger sig om att de varit tvungna att tala med en familj för att deras toalett inte var ren nog. När till och med toaletterna är föremål för kollektivets diskussionen så bevisar det ett icke-privatliv.

Jag vet att många blir skitsura för att jag varken lyssnar på kinesisk propaganda eller på rysk/amerikansk propaganda från 60-talet. Men hade jag skrivit en uppsats som bygger på ett "Team" så hade jag inte varit nöjd med mig själv. Jag lägger ner mycket arbete i den här uppsatsen, för att jag vill vara objektiv. Hade jag, precis som Jung Chang, valt ett läger hade kunnat skriva den här uppsatsen på en helg, no problems. Men hur intressant är det?