måndag, maj 08, 2006

Vanlig lurendrejeri

En läsare frågade om jag nån gång gått på någon slags lurendrejeri. Jag går faktiskt på samma sak varje år. Jag vet att det är lurendrejeri men känner att jag kan kosta på mig det.

När ni kommer till ett tempel där man bränner rökelser för att hedra sin gud/sina gudar så säljer de nästan alltid rökelser utanför. Ett exempel är vid Lamatemplet där hela gatan utanför säljer rökelser. Rökelser är billigt i Kina. Ett stort paket med 40 cm långa rökelser kostar cirka två kr.
Men precis utanför ingången brukar alltid någon gumma stå och sälja rökelser. Hon har ofta själv köpt upp sig på rökelsepaket för 1-2 kr och kränger det sedan dyrare till turister. Jag brukar ge gummorna en tia. Det är ju inte precis så att jag går bankrutt av att betala åtta kr extra. Men de senaste åren har de blivit ganska fräcka. Jag såg dem i januari ta över femtio kr för ett litet paket rökelser av några amerikaner.
Nu är jag väldigt okänslig, men egentligen bryr jag mig inte så värst. 50 kr är inte mycket för oss, men väldigt mycket för en fattig kines. Dock tycker jag synd om de som har stånd och har fasta priser och ser hur deras rökelser säljs för rövarpriser. Jag försöker därför köpa lika mycket av dem som jag köpt av gumman.
Över huvud taget har jag väldigt svårt att säga nej till en fattig som säljer saker oavsett om det är i Kina eller i Sverige. När jag var i Kina senast i två veckor köpte jag över 60 paket vykort, vilket är vanligt att många försörjer sig på att sälja. Vad jag gjorde med dem? Ja, jag gav till städerskor, till vaktmästare, till barn, till andra turister.
Här hemma börjar min hög med Alumatidningar bli skrämmande hög. Jag tror aldrig jag läst en hel tidning men jag köper alltid cirka 10 ex av varje tidning. Samma med konst. Det kommer jämt folk och ringer på här och vill sälja konst och räcker fram en skylt där det står hemskhet efter hemskhet. Ja, mycket är säkert crap, men det är bättre att de säljer en tavla till mig än tvingas in i brottsligheten.
Om jag en dag blir fattig, för man kan aldrig veta vad som händer, hoppas jag att ngn gör samma sak för mig.

Inga kommentarer: