Beijings gator

Jag har världens bästa lokalsinne. Vart jag än åker så är det alltid jag som förstår kartan och vet vart vi ska gå. Förutom i Beijing. Ungefär en gång i timmen stannar jag upp, ser mig oroat omkring och konstaterar "Jag har noll koll på var jag är". Vi fortsätter ändå gå. Taxibilar är överrepresenterade i beijings trafik och det är lätt att ta sig hem vart man än befinner sig. Rätt ofta händer det att man befinner sig på en liten affärsgata med hutonger. Den finns inte i guideboken och gatans namn står med kinesiska tecken. Där hittar man roliga saker man aldrig annars skulle köpa till hur lågt pris som helst. Jag tror att mina bästa shoppingfynd har köpts när jag gått vilse. Och man märker att det är ett helt annat tempo. Det är inte unga, engelsktalande tjejer som rycker i min arm, utan två män i medelåldern som fortsätter spela något spel medan jag vandrar runt i affären. Vi går ofta förbi frisörer. Ofta sitter frisören och sover i stolen tills nån kommer in. En klippning kostar inte mycket, cirka 20 kr, men det är omöjligt att säga vad man vill ha för frisyr för ingen engelska talas. Efter att man vandrat ett par timmar brukar man komma fram till ngn sevärdhet man känner igen och ta sig hem därifrån. Men jag måste faktiskt säga att något av det bästa med Beijing, det är att gå vilse.