När natten sänker sig.

När natten sänker sig i Beijing blir det på sätt och vis en annan stad. Alla arbetare strömmar in på gatorna i klungor. De flesta har hållt till vid någon av de otal byggen som finns runt om i staden. Plötsligt är gatorna ganska folktumma och det är framför allt de stora avenyerna som folk strömmar till. Där finns en annan verklighet. Där finns de stora, flashiga varuhusen med Pepsireklam. Där finns de riktiga märkeskläderna som ett fåtal kineser har råd med. För oss är en Mulberryväska en tredjedel av en månadslön. I Kina är en Mulberryväska mer än två årslöner. Kina har blivit det Mao fruktade allra mest. Kina är ett starkt klassamhälle idag. Det finns en liten, väldigt rik elit och en stor fattig befolkning. Staden, som på asiatiskt vis varit uppblandad, börjar mer och mer likna västerländska städer med en tydlig bostadssegregation. Innerstadens hutonger rivs, och den fattiga befolkningen som levt där får flytta ut i förorterna i betongklumpar. Kapitalismen är stark i Kina, USA är förebilden. Allting handlar om att tjäna pengar, alla vill ha en bit av kakan. Kina är på väg att bli mer kapitalistiskt än Sverige. Vi framstår som mer kommunistiska.
Det roar mig lite när jag läser ett mejl där det står Alla influenser från väst är bra.