Är vi svenskar misstänksamma?

När jag var i Beijing i år såg jag en stor klump av svenska besökare vid Förbjudna staden. Eller hörde, rättare sagt. Gustav och Johan stod i kön för att handla biljett till mig så jag stod själv och studerade dem. Flaggan som guiden höll var bara röd så jag visste inte vem det var.
Dock visste jag att Rolf från Euroochina skulle vara nere och testa en ny guide. Rolf som har euroochina.com är världens bästa människa. Så fort man ber honom om ngt tips skickar han långa mejl och besvarar frågorna grundligt. Så jag visste att om det var Euroochina skulle förmodligen Rolf vara i krokarna och jag ville säga hej.
Så jag gick fram till gruppen, och knackade en dam på axeln för att fråga
Hon vände sig om.
Jag: Hej, jag får bara fråga dig, är det här en Euroochinagrupp?
Damen vände sig om och började prata med sin man. Först trodde jag hon skulle fråga honom men sen insåg jag att hon pratade om kriminella.
Så jag knackade igen och hon vände sig om igen.
Jag: Ursäkta men är det här Euroochina
Damen: NEJ!
Också vände hon demonstrativt ryggen mot mig och drog till sig handväskan så långt in på kroppen som hon bara kunde.
Jag knackade på hennes axel igen. Hon vände sig om.
Jag: Alltså är det några problem? Jag frågar dig vänligt om vilken arrangör du åker med.
Damen: DU SKA INTE FÅ SNO NÅGOT AV MIG OM DU TROR DET!
Jag: Va?
Damen: JAG VET NOG HUR NI FICKTJUVAR SER UT OCH HUR NI FÖRSÖKER GÖRA ERA OFFER FÖRVIRRADE GENOM ATT STÄLLA EN MASSA FRÅGOR! VAD SKA DU HA PENGARNA TILL? KNARK?
Jag: Alltså ärligt. Tror du att jag har åkt till Beijing för att bli ficktjuv?
Då kallade hon på guiden och förklarade för honom att jag var en sån där ficktjuv han pratat om. Han tittade på mig, såg rätt förvirrad ut och frågade om jag kunde gå.
Och det gjorde jag. Jag vet än idag inte om det var Kinaresor, Euroochina eller China Travel.