Att lära upp någon

I Kina har konfucianismen länge varit utbredd och har en stor påverkan när det till exempel gäller barnuppfostran. Konfucianismen handlar mycket om maktförhållande och respekt. Äldre har makt över ung, man har makt över kvinna, chef har makt över anställd. Konfucianismen har kanske blivit så stark på grund av mandarintraditionen i Kina, men det är bara min gissning.

Ibland tänker jag på att det även i Sverige finns en konfucianism. Jag märker det särskilt på backpacking.se. Ett par äldre män ser det som självklart att de ska agera chef åt mig och säga till mig hur jag ska genomföra uppdrag, trots att de är medlemmar och jag är redaktör. I början visste jag inte vad jag reagerade på. Jag får ju kritik och nya idéer varje dag av medlemmar (jepp, vi har världens bästa medlemmar), men det var något i vissa mäns tonfall som jag reagerade på. Och nu har jag insett vad det är. Den uppläxande, uppfostrande tonen, ungefär som pappa pratar till mig (jepp, min pappa kommer nog aldrig sluta uppfostra mig). Ilskan om man inte lyder dem. När man blir tillsagd att "nu ska DU göra detta för att jag säger det", och jag svarar "nej, tyvärr, vi har bestämt att det ska bli såhär" som följs av "Men fattar inte du vad jag säger? Nu gör du på mitt sätt!". Jag ska agera dotter som lyder. Med tiden har jag blivit ganska bra på att hantera dem. Och nuförtiden är jag nog mästare på det. Jag får mejl nästan varje dag av medlemmar som undrar "Hur pallar du med honom och honom???" men jag tänker inte ens på det. Jag vänder bara på diskussionen.