Kommer ni ihåg låten med Sting? Den där han sjöng "I'm an alien in New York". Den känslan kan jag få ibland i Beijing. Jag är totalt utstirrad. Ibland märker jag det, särskilt på tunnelbanor när någon står 20 cm från mig och ser mig rakt in i ögonen. Men oftast tänker jag inte på det. Förrän jag tittar på bilderna. Alla tittar in i kameran. Alla ser på mig. Jag börjar zooma in bilderna och inser att till och med de som kör tittar på mig.
På backpacking pratas det ibland om att smälta in. Vissa hävdar att om man bara är streetsmart och hoppar över de värsta turistattributen så smälter man in. Jag tror inte på det, inte när det gäller Beijing. Jag anser mig vara relativt streetsmart, men att ngn skulle tro att jag är kines, ja vad ska jag svara på det? Jag talar inte heller flytande kinesiska så ingen går på att jag skulle bo där. Alla tittar, alla förstår. När jag sätter mig på en restaurang tittat folk glatt och undrar om jag ska klara att äta med pinnar. En gång sköt jag en nöt rakt i huvudet på en servitris. Ungefär som Julia Roberts i Pretty Woman förutom att jag inte är prostituerad. Sneaky little bastards tänker jag.
I och för sig fattar jag grejen. Jag får inte alls samma uppmärksamhet som medelålders tyskar med magväska på Sidenmarknaden. Säljarna förstår ganska snabbt att jag varit där förr och att de inte kan lura mig. Kanske är jag streetwise på Sidenmarknaden? För jag smälter in ganska snabbt. Jag kan lugnt titta på varorna.
Men min streetwisehet sträcker sig inte till de svenska gränserna. När jag besöker min gamla hemort för att umgås med mamma får jag samma känsla. Jag känner mig verkligen uttittad. Det känns som jag svassar. Jag springer in på Konsum i min mycket vintageinspirerade 1300-kronorsklänning, svarta pumps och mörkröda nagellack klockan tio på förmiddagen. Folk som är nere och handlar har mjukisbyxor och ett flottigt linne på sig, precis som jag har när jag handlar i affären nära mig. Det skriker utböling om mig. Ett par tjejer i min egen ålder som jag gått i skolan med stirrar men hälsar inte. Jag känner mig malplacerad, ungefär som jag skulle börja på ett nytt jobb med dresscode och jag kommit med rosa tubtop och juicybyxor. Slänger fram pengarna snabbt och mer eller mindre springer ut ur affären.
Jag inser att man kan vara precis lika malplacerad i Beijing som i Sverige, och att hudfärg sällan har mer betydelse än kläder och uppförande. Och nästa gång tar jag mjukisdräkten med till mamma.
4 kommentarer:
"Jag inser att man kan vara precis lika malplacerad i Beijing som i Kina"
Jag antar att du ska skriva nåt annat än det här ;)
I övrigt... underbart skrivet. Som en krönika. Lägg upp den på BP oxå!
Riktiga naglar eller lösa för resten? Och kan du skriva med dem på tangentbord? :)
Det roligaste i hela "smälta in" diskussionen tycker jag är att se hur människor som hemma i Sverige verkligen har grav fobi mot att på något sätt passa in, smälta in och anpassa sig efter samhället i stort plötsligt kovänder och blir anhängare till någon form av total assimileringshysteri när de kommer utomlands. Dessutom verkar avståndet mellan Sverige och landet i fråga vara direkt proportionellt till hur mycket man ska anpassa sig. Det är helt okej att hänga i London utan att äta njurpaj, men gud nåde den som inte har lust att leva på ris och bönor varje dag här i Nicaragua. :-)
Aspungen: Ha ha, ja där skrev jag fel. Ändrat! tack för att du påpekade det, man blir lite blind inför sina egna texter.
och tack för komplimangen! hmmm... kanske ska finslipa den och lägga upp den?
Det är riktiga naglar, och ja, jag har faktiskt vant mig vid att göra allt med dem:)
Wettergren: Ha ha, jag har tänkt på samma sak ett par gånger? Många verkar direkt livrädda för att över huvud taget göra något europeisk i andra länder:)
Ibland kan det även bli lite komiskt när folk anpassar sig till något de tror är typiskt för det landet, men som i själva verket är sååå turistigt.
Ett exempel är i Thailand där alla ungdomar verkar köpa fula hippiekläder i Bangkok innan de drar till stränderna och känner sig himla thai. Men hur många thailändare har hippiekläder? Inga... Det är ju bara västerlänningar som har det!
ulrika ja! klart du ska lägga upp den. korra bara lite till så allt blir rätt. kom på att du skriver pretty lady om pretty woman oxå ;)
men helt klart ska den upp på BP. den är helt klockren!
Skicka en kommentar