Min tid som säsongare

Jag refererar ju till min vistelse på Rhodos ganska ofta, så nu tänkte jag berätta om den.

När jag tog studenten hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag visste att jag ville studera senare, men att jag inte orkade för tillfället.

Jag åkte i alla fall ensam till Rhodos och hittade en bar jag började jobba på. Servitris och bartender, med gratis boende och 7000 i lön. Det blev ganska bra med pengar då man får en hel del dricks och man hade inga räkningar. Jag fastnade ganska länge, kom inte hem förrän på vintern trots att jag trott att jag skulle komma hem tidigare.

Livet där var, ja, minst sagt märkligt. Man jobbade 20-5 och medan man jobbade pimplade man i sig hysteriska mängder drinkar och så fort man slutat var det efterfest och dans på något disco. Man kom hem vid 8-9 på morgonen, sov några timmar och sen direkt ner till stranden.

Jag har aldrig gillat alkohol och dricker knappt någonting. Men där drack jag nästan varje kväll. Jag höll ihop med en tjej jag blev bästis med och vi drack som bara den. I efterhand har jag undrat varför och faktiskt kommit på anledningen. Nämligen att vi inte knarkade. Alla knarkade. Alla som jobbade, alla som besökte stället. Knarket flödade. Jag och kompisen har aldrig knarkat och hade inget intresse av det, så vi pimplade drinkar istället, när andra tuggade piller som huvudvärkstabletter.

Nu i efterhand har jag alltid förvånats när folk pratar om just backpackers som knarkare, då charterorter är mycket värre. Samtidigt förstår jag det. Jag kan tänka mig att backpackers röker mycket mer hasch, och jag vet att det finns backpackers som idealiserar det. Charterresenärer däremot poppar piller och snortar vilket man är lite mer tyst om.
Jag backpackade i Thailand i sex veckor i somras. Jag blev inte erbjuden knark en enda gång. Jag träffade aldrig någon som var påverkad.

Och nej, jag provade aldrig knark. Jag är helt enkelt inte intresserad av att prova det heller. Jag tycker att knark är meningslöst och förstår inte poängen med det.